Vampyra

Ibland undrar jag om folk ens hade märkt om jag hade försvunnnit. Om jag bara tagit en väska med lite kläder och stuckit. Bara lämnat allt bakom mig. Lämnat mobilen, datorn. Ingen kontakt.
Undra om folk ens hade märkt om jag tagit livet av mig.
Hängt mig i duschen, svalt en massa piller eller rent av 
slizat upp armarna. 
Vad hade det gort för skillnad?! 

Dagarna går här hemma. Det är jag och katten som får slå oss genom timmarna tillsammans.
Finna tillfälliga distraheringar av promanad, lek eller ett tv program man egentligen inte bryr sig ett skit om blir helt plötsligt en heldags förbredande.
Telefonen ligger där tyst. Igen som ringer och frågar hur det är med en. Om man vill göra något. Inget.  Minna sms bemödas knappt svaras på då man flertalet gånger väntat i timmar.

Det är pinsamt egentligen. Att behöva konstatera för sig själv att man är helt ensam.
Vart är de som kallade sig mina vänner? Är de inte med sin påjkvän som de inte kan slita sig från så har de hittat någon annan mycket roligare(?) att ta med ut och dansa.
Vart har jag tagit vägen?!

Gäller att titta in i sig själv. Jag flyter runt där inne i en miljon små bitar och för alla som vet, det är ett mycket stort pussel det. Finner ingen utväg.
Jag äts upp. Det tär på krafterna att orka vara vaken. Det tär på orken att låtsas att allt är okej. Det funkar inte att ljuga för sig själv. Inte nu längre. Det har gått för djupt.

Så vad skulle egentligen hända?. Skulle någon börja oroa sig när jag inte är online på msn. Inte svarar i telefon eller öppnar dörren?
Skulle det ställas frågor om varför jag uteblir på kårhuset, vecka efter vecka? Någon som skulle bry sig kolla upp det?  
Jag betivlar starkt alltihopa. Säkert en granne som kommer klaga på att de stinker illa från min lägenhet och då de bryter upp dörren finner de mig död sen veckor om inte månader tillbaka..