Flitiga Lisa?

Det har vart en bra effektiv dag. Det har rå pluggats. Jag har fått agera journalist ett litet tag. Jag har även hunnit med att diska, tvätta några maskiner, laga mat tills morgondagen (då jag inte tror jag lär vara upp for it alls), städat av lägenheten och även hunnit med att halvt designa klar hemsidan till sista skolprojektet. Har även någonstanns under detta lyckats se en halv film, äta lite goda potatisbullar med baccon och linjonsylt och kela med Mitzui en massa.  Och ändå någonstanns känns det inte som tiden sprungit ifrån en. Kl är 23.30 och jag är snart redo för sängen. Har precis duschat och satt på en kopp the som ska få värma min, trots den brännande varma duschen, frossiga och kalla kropp.  Så, over and out. Godnatt!

Går och oroar mig för morgondagen. Har inte riktigt tagit mig tid att känna efter hur det känns. Vågar inte riktigt.  Detta är 3dje personen i min vännerkrets som inte finns längre. Första som inte valt det själv. Förhoppningsvis den sista så här. Det är inte meningen att så vackra människor i denna knappa åldern, ska lämna jorden. Jag kan inte se det. 

Kommer bli en vacker cermoni vilket fall. Det bara vet jag. Kalle-hennes kille(vad säger man annars?) och jag kommer åka dit en bra stund innan. Ta våra egna farväll i lugn och ro innan hennes inskränkta familj kommer. Redan pratat med prästen och han var oväntat sammarbetsvillig och accepterande. Kändes skönt.  

Tack alla ni vackra som kommenterat och beklagat sorgen. Vet att jag inte berättat så mycket. Jag är inte riktigt redo för det än, men det kommer en dag. Åter igen. Tack, för att ni bryr er!

3mån. 93 dagar..

Kärlek

02.24

Skruvad helg. upp och ner totalt. Det är ofta det hos mig. I alla fall den senaste tiden. Det ändrar sig snabbt. Blir bra, blir dåligt. blir toppen. blir tårar. blir skratt. Jag vet inte varför. Men kan kämpar på att ta reda på det. Tror jag kommit en bra bit.

Idag vart en bra dag. Den var lugn. Men inte för lugn. Passerade snabbt. Kände mig skönt avslappnad redan när jag vaknade. Trots jag drömt mardrömmar hela natten igenom. Tvättat några maskiner tvätt. Några ögonblicks chockering vid synen av folktanvårdens hutlösa priser. Ska aldrig gå till tandläkaren. *Springer och borstar tänderna*. Städade lägenheten. Bäddade rent sängen. Nu ikväll innan jag kröp ner här fick disken en omgång. Diskade upp allt jag inte orkat diska upp när jag vart sjuk. Även det syster yster lovat diska innan hon åkte. tsss. Det har blivit en hel del läsande idag. Blir mer nu i natt. Popcorn. En varm kopp the. En bra bok. Kan inte bli nöjdare. Jo. Älsklingen sovandes mot ens bröst. Hållandes om en. Hade gjort min kväll. Mitzui har vart mysig idag. Busat. Gosat. Kelat. Sover bredvid en nu. Värmer mina fötter. Pratat mycket med pojken de senaste dagarna. På msn. Saknar hans röst i örat. Inte pratats via lur på över 2 veckor. Vill men vågar inte ringa. 

Mycket tankar just nu. Mycket inför onsdag. Jessies begravning. Känner mig kluven. Mycket kluven. Ledsen. Rädd. Orolig. Vet inte om jag ska fota lite. Hennes mor tyckte det. Vet inte om jag klarar det. Kalle möter mig i lund. Skönt att ha honom med. Han verkar tycka detsama. Bukett är ordnad. blom arrangemang också. Han och jag köper tillsammans. Vita liljor och en stor svart ros. Våra favoritblommor. Jessie och jag. Saknar henne. Väldigt mycket. Saknar våra telfonsamtal. Saknar...henne. Ger det tid. Kan forfarande inte släppa ut något. Är jag en dålig människa för det?. kalle säger Nej. jag säger kanske. 

Mitzui kröp upp här nu. Gos och sömn. kanske bok. 

Godnatt!

em?

Det är något som inte riktigt stämmer. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är. Om det är min helt ensamma vecka. utan social engagemang och bara jag själv att döda tiden med? Är det att allt bara blir plugg just nu, att jag inte har tid att göra sånt jag vill görs? Är det att jag vart sjuk och inte kunnat göra något? Jag vet inte. men jag tror jag måste finna ut det snart.

Jag är inte någon som ska sitta hemma. Jag håller på att klättra på väggarna och mer och mer bli klaustrofobisk. Jag ska ut och röra mig, vara social, skratta och umgås med andra. Träna, svettas och sen tilla ihop uttröttad.

Här hemma får allt för mycket plats. Mina tankar tar överhanden och de liksom får allt att explodera. Jag över analyserar. läser in saker i sånt som inte ens fanns där från början. Jag missar sånt jag inte vill missa och läser helt fel mellan alla rader.

Idag har jag städat på vinden. Det tog mig över 6h. 6 underbara svettiga timmar jag inte ville skulle ta slut. 6h där jag utmattade mig själv. 6h jag levde på denna helgen. Jag kan inte sitta här hemma mer. Disken är odiskad- jag diskar varje dag. Tvätten är orörd- jag tvättar 3ggr/veckan. Sängen är obäddad- jag bäddar den varje dag. Det är stökigt på golven. ej dammat och dammsugit- jag dammsugar flera gånger om dagen. Kylen är nästan tom.

önska sig?

Bejb frågade mig ikväll, vad jag önskar mig i julklapp. Som alltid svarar jag att jag inte. För jag vet inte vad jag önskar mig. Han tyckte gott att jag skulle börja tänka på det och säga till när jag vet. Men hur ska man kunna göra det när man inte vet? Har nog aldrig vart direkt inne på det här med att man ska önska sig. Visst gjorde man önskelistor när man var liten och lade i en strumpa för jultomten att hitta. Mor frågar mig varje år vad jag önskar mig, varje år får hon samma svar. Till de som frågar henne, vägleder hon med att Vampyra är så i farten att ge henne pengar så blir hon glad. Alltid lika kul att öpnna kuvert på julafton.(not). men om man inte kan komma på något att önska sig? Det är väll över 5 år minst någon kunde få ett klart besked över av jag önskar mig. Detta året är inget undantag.

Jag har svårt att önska mig saker. Visst finns det saker jag skulle vilja göra. Förlänga håret, fixa mina dimple piercingings, börja med min sleave. Beställa hem lite nya kläder, nästa år är där en massa festivaler jag skulle vilja besöka, men vet redan nu det inte kommer bli av. Har en massa till att fixa här i lägenheten. Skulle vilja ta min lilla älskling till veterinären och äntligen få henne steraliserd. Skäms över att inte kunnat det än..

Jag har svårt att önska mig saker.

Ingen jul?

Det är med tårar i ögonen jag sitter och skriver detta. Jag har aldrig vart så mycket för att fiffla med julen själv, mest eftersom att jag inte haft någon anledning. Aldrig kännt att det spelar någon roll ifall julen kommer in här i min lägenhet eller inte. Så länge den sitter i mitt hjärta. 

Verkar dock inte som det kommer bli något jul firande alls detta året. Det var fasters tur att ha julen men hon vägrar. Hon orkar inte, så svårt och tungt som det är ju, Mor och far vill inte ha den och fabror bara skjuter det ifrån sig som alltid. Hans fru jobbar ju och kan inte ta ledigt( eller kan hon det?). Försökte få fram att jag kunde ha den här. Finns det hjärteum så finns det skärterum men det gick inte hem alls. 

Så det verkar som att det bli jag och Mitzui på julafton här hemma. Kalle Anka på tv kl 15, en pizza lite senare och förhoppningsvis någon kul jul film på tv.

Dagens händelser: Plugg-Html, börjat på en ny hemsida igen(träning ger färdighet), fifflat med bloggen för att lära mig baksidan här. Jag har läst en massa i boken- väldigt kul info om foto tekniker och layouts. Måste provas en dag.
Lyckades ta mig en sväng till affärn. trots att skåne fått sin första snö och så där 10 cm valde att hamna just här i Svedala nedanför mitt hus eller ngt. Pust,suck stön. Frös in på bara skinnet och jag måste sett väldigt blek och sjuklig ut sen. Pain pain pain!! Febern har gått upp och ner hela dagen. Lyckades sno till mig 1½-2h sömn någongång under min 8h maraton film om aldrig ville ta slut. Snark. Har pratat en hel del på msn; behövde knyta till lite kontakter där och få agera psykolog och relations expert är väll aldrig tråkig? Känns bara skumt när själv inte känner sig i en sits där man kan vara spec proffesionell- ska väll inte säga ngt om förhållande eller?
Äsch, jag lyckades rädda henne i alla fall.

Har vart duktig idag. Lyckades få i mig en lagom stor bit lasagne och gurkbitar. Och tro det eller ej- men det stannade kvar i magen:D Kändes helt underbart. Även om jag måde lite illa ett slag så var det inte alls som tidigare. Jag vågar inte ropa hej och jubla än, men lite glad måste man få bli. 

Nu sitter man här vid stationära datorn då laptopen valt att få sig ngt cp ryck och bete sig illa. Det är alldelles vindstilla ute. Snän ligger om ett vackert vitt täcke över allt. Funderar nästan på att trotsa kylan och mina tunna kallingar och bara ta några bilder. Behöver lite ro i själen, och jag behöver det nu.  Tankarna på helgen, nästa vecka ligger och oroar mig. Jag är rädd för hur det ska gå, hur de ska genmför allt och även vad hennes föräldrar kommer bitcha sig om.  Jag vet de inte gillar mig, jag vet de lägger ansvar på mig jag inte ska behöva ta. Men de har gått till överdrift nu. De har taigt det för långt.

Nu ska jag ut och göra årets första snö ängel och fundera på meningen med livet...

Det blev ingen pizza idag. Det blev inte någon coca-cola. Det blev inte ens något godis. Jag orkar inte längre. Varför kämpa mot maten när jag ändå inte får behålla det? Varför envisas med att sitta här i över 1h för att försöka få i mig en macka? Bara för att sen gå runt och ha ont i magen, alternativ inte få behålla den där i. Jag vet inte just nu.

Det är en sjukt tråkig kväll. Den suger ap röv så långt man kan komma. Alla ens vänner är upptagna, vågar inte utsätta mig för en utekväll/nätt pga att jag fortfarande är lite krasslig, pojken har film kväll och kul (vilket gör mig glad innerst inne- fast kan inte låta bli att önska att det kasnke var mig han hade kul med, lagade mat och för en gång skull såg en film tillsamans med), syster har försvunnit någonstanns och absolut inte tid med en, Mitzui springer runt och löp-skriker och jag har verkligen ingen lust att sätta på änu en film denna veckan (är väll uppe i en 15 nu minst) och bara ligga här på sängen och glo. Man kanske ska städa en sväng, slänga in en maskin tvätt, eller ställa sig att diska? 

Nej inget lockar längre, inte när man gämför med att jag kunde haft förfest här hemma nu, mina sötnosar kunde vart här och fixat och stylat oss klara för att först göra kb osäkert under månadens efterlängtade konsert med  Dark Tranquillity, Engel & Dead By April,  för att sedan ta sig vidare till Deep och skaka de lurviga några timmar.  Saknar mina sötnosar. De jobbar så alldeles för mycket. Dags att flytta hem igen kanske? 

Vad händer imorn? Blir det någon fika med Ebba? Eller ska jag passa på ikväll och ladda hem säsong 2 av helgens serie? Kanske lika bra ändå. Verkar ju gå skit denna helgen ändå, vad jag än försöker göra. Hade inte kameran slukat mina batterier har jag nog fotat lite imorn. Måste träffa Maria i veckan, fotosession med den snyggingen lät inte helt fel.

Sparka upp mig, vrid igång mig. Jag är en docka, du har min nyckel. Ge mig dit hjärta, låt det slå. Mina revben ska skydda det. Min hud vårda om det. Väck mig med kyssar, dina varma läppar. Smek mig varm, dina händer på mina bröst. Andas djupt i mitt öra, bit mig på halsen. Väck mig, vrid i gång mig. Låt mig leva. 

Inte ens sjuk får man vara nu längre. Sitter och kämpar mig igenom en massa obegriplig Html kodning och css som jag inte riktigt kan förstå varför skaparen kastat ihopa så. Ser mest ut som en 2åring lekt med byggklossar och fått ngt anfall och sparkat dom överallt i hela rummet. 

Har redan suttit och fifflat och hållt på i några timmar nu och kl är bara 13. börjar bli seriöst trött på det hela.

Fick ett litet besök av syster yster i morse iafall. Hon skulle hämta sina böcker och passade på och utväxla dagarnas skvallar. Det är så mycket jag inte förstår. Visst älskar jag henne, över så mycket annat, men just nu kan jag inte låta bli och känna mig besviken och lite sårad av henne. 

Tänker inte sitta här och förklara varför, det orkar jag inte. Men kan inte låta bli ibland, både vad det gäller henne och så många andra, att jag blir uttnyttjad. 

Ska nog sluta nu, annars går det bara fel.

Fick precis en spark i baken om att jag borde gå ner och handla lite mat. Tomt över allt här. Väldigt konstigt då jag inte äter något. Aptiten försvann och så gjorde suget och intresset oxå. Inte bra, för med det försvinner mitt humör. Blir att tvångs äta nästa helg, då jag inte vill veta av några sura miner hos bejb. Funderar på och lyxa till det och köpa en god pizza med massa fyllning på. Lär ju räcka hela helgen och säkert bli över tills måndag med. 

Blir ingen konsert ikväll. inget dansande på kb. Väljer att hoppa över det så jag inte blir mer sjuk. Var hemskt att sitta i plugget igår. Men ack vad behövligt. Blir en lugn kväll som de andra denna veckan, bara plugga, skriva på nästa bok(yes håller fullt på med en till nu) och vet vet. kanske visas ngt oväntat kul på tv=)

En liten tanke...

”Upon the Cross he did not die,  
they tortured him, but he survived.  
Smuggled across the open sea, to Southern France, tranquility.  
There he married Magdalene, and founded another dynasty.  
A church was built upon a hill,  
to serve all of the gods at will.” 

en till. Im on fire.

I ditt hov

Du skred nedför trappan som en moden dödsängel:
Dräpte med ironi och sarkasm. 
Och under kappan är jag säker på att du fick orgasm. 

När allt är borta

När allt är borta finns det ändå alltid något kvar - minnena

//Vampyra

ni får en text, fast den inte passar in här.

De uppfann surkål och autobahn

Doktorn sa
det finns inga bögar i Afrika
tänkte 
han måste ha mött många människor 
och han är ju läkare så han måste ha rätt 

Men innan dess
i Tyskland 
uppfanns surkål, 
autobahn och nazister
sedan dess har tyskarna fått betala 

Jag antar att det inte var sex 
Winston Churchill pratade om 
när han sa 
blod, svett och tårar 
men det gjorde du
det gör alltid du
för allt är tillåtet i krig och kärlek 
men det här hamnar mitt emellan 

och de sa att min Gud var löjlig 
men jag brände inga flaggor 
krävde inga dödsstraff
kanske var det därför? 
är inte tillräckligt macho och blodtörstig 
hur kommer det sig att 
de som dömer folk till döden 
själva inte blir dömda? 

Här varsågod 
ta en oskuld till 
men vad ska man med 72 oskulder till? 
72 stycken som inte vet vad de ska göra.

//Vampyra

Ny blogg?

Är det dags för mig att gå vidare? Skaffa en ny blogg, en ny inriktning och ett nytt ställe att väldra min magsyra någonstanns? 

...jag behöver ett ställe jag kan låsa. Göra lite privat och där jag verkligen kan vara brutalt ärlig. Min dagbok, var är du?

Jag har kommit fram till att det är mycket jag inte skriver i bloggen längre.. Innan kunde jag uppdatera bara jag hittade något lite kul på nätet, någon liten tanke korsade mitt huvud och jag kunde lägga sån tid på att formulera, leka med orden och fan det även välidgt kul. På senaste tiden har det funnits så mycket annat, jag har inte haft någon tid att få in alla texterna jag skrivit i mina många kollegie block.. Jag har inte heller samma öppna känsla här längre. Jag vet inte vart det kommer ifrån, om det är från det att inte alla vill vara objektifierade här. Att allt kanske inte ska finnas här. Jag vet inte., men det känns lite jobbigt.

Den senaste tiden har varit väldigt mycket studier. Jag har haft otroligt mycket att göra och lagt ner väldigt mycket av min lediga tid på att producera där, och det kommer tyvärr bli så ett slag till. I dag fick vi reda på vårt sista projekt i digitalt skapande. Vi ska göra en 5min lång film som ska visas för klassen. Det ska finnas en synopsis, en storyline och självklart en massa annat. Har redan stora planer, även om jag inte är säker på att  mina ut tänkta personer verkligen vill vara med och genomföra det. Men jag hoppas .

Jag har även börjar planera lite inför framtiden. Jag söker galet mycket jobb just nu. Bara det att jag inte verkar få någon rättsida alls på mitt cv. inte heller mitt personliga brev går så bra. Men det ska gå, för jag behöver verkligen de nu.  Sen mitt liv hamnde i en dvala för 2år sedan har jag under sommaren detta året vaknat. Jag har börjat leva, mina vänner har kommit tillbaka mer och mer, jag har skaffat nya, växt som människa och öven sen jag börjat träna trivas bättre med mig själv och hela den där biten.  Det är så mycket jag vill göra. Suttit över msn och kollat med ngr polare inför nästa sommar. Finns en hel del festivaler man hade velat åka på, en hel del resor man vill göra och äventyr, massa äventyr att genomföra. Ställen,festivaler,drömmar jag länge velat göra. En del jag  önskat i flera år nu,.  Vågar inte säga hur något kommer att bli. Men jag hoppas, jag arbetar framåt och jag kämpar. För jag har en framtid, jag har ett mål,. jag har en önskan om att få leva. 

Igår var en mycket långsam och energi krävande dag. Det kändes att dra sig upp tidigt efter knappt fått någon sömn natten innan. Ingen sömn pga att man ligger och kipar efter lugt och har feberdrömmar. Men upp kom man och likaså iväg. Passade på i väntan av föräldrarna att växla in de resterande pengarna jag har kvar sedan besök i köpenhamn i lördags. Insåg snabbt jag förlorade nästan 200kr av att hämta ut pengar i köpenhamn. No more I say. Men var trevligt att snabbt säga hej till far, gav han sina 300kr från bejb. Även kryckorna jag fint tagit med till syster hittade en plats i bilen och sen fick man en kram från mor och vi kunde börja vårt shoppande. Eftersom det är begravning för Jessie nästa onsdag och det inte duger med något alternativt(iafall så lite som möjligt) var det bara att leta lite nya svarta -hela- jeans, och kanske en snygg tröja. Skulle ju egentligen inte bli så mycket mer än så, men ja, ni kan tänka er hur det är  när man går runt.  Det kändes att gå runt. Tror inte riktigt förskylningen uppskattade min ansträgning, och inte heller kändes det lätt när man insåg vad man egentligen shoppade till.  Shoppade för att se "snygg" ut på. Men, mor var söt. För att lugna ner en bjöd hon på lunch på McDonalds. Hade väldigt svårt att få ner maten som alltid, men hon satt där och såg på en så där välmenande att man bara tvingade i sig och levde med magvärken sen.  

Mitt i allt det tunga så var det riktigt trevligt att sitta där och prata med sin mor. Inte ofta vi får möjligheten, chansen att bara umgås hon och jag.  Inte ens prata i telefon kan hon och jag få i lugn och ro.  

Det var skönt att komma hem. Att krypa ner i sängen och få släppa allt. Kroppen dunkade, huvudet sprängde och förskylningen var verkligen inte glad på en. Damn!.  Hela kvällen kändes väldigt botten lös. Kvällen fick spenderas vid datorn, framför en del goa filmer och det kändes perfekt. Precis vad jag behövde  kände jag. En skål popcorn, en ett glas soda och en kisse katt i famnen. 

Kan iofs inte säga att allt sög igår. Det var helt underbara ord bejb skickade till en över msn, ord som satte sig djupt inne i hjärtat. Jag vet inte vad jag annars kan säga mer än att jag älskar den pojken. Så otroligt  galet mycket!!

Både sjuk och ett känlomässigt vrak....

Jag ska verkligen inte vara sjuk. Det passar inte mig. Visst kan det vara kul och skönt att någon dag bara sådär få ligga och slappa på sängen, se för mycket på tv och bara fördjupa sig i en bok. Kanske dricka lite onyttig läsk om man hade haft det hemma och varför inte en påse popcorn om man orkar. Men jag är alldeles för fysisk människa; saknar att ta mig till gymmet och lyfta skrot en stund, simma mig till den sista tröttheten och sen få unna sig en lång extra varm dusch. Jag känner till och med ett stort sug att säga igång och städa, diska, tvätta och för den delen plugga. Det enda som saknas är bara energin.

Känner mig så väldigt mycket i vägen överallt. På msn, både vad det gäller att jag skriver till pojken, men även alla andra. Känner mig oönskad bland vännerna som drog sig undan så fort de fick reda på att jag blivit snuvig. Det är ju nu jag behöver deras omtanke. Känner mig ensam, en ovanlig känsla för mig. Men inte ens Mitzui´s mysiga kelande kan få känslan att försvinna. 

Vet inte varför. Vågar inte riktigt slappna av. Rädd för att känna efter just nu. Vill inte ligga här. Inte ensam. Saknar min pojke. Vill ha tid med honom. Saknar Jessie (kan fortfarnade inte känna något. inte gråta.inte sörja). 

Braincorp, Köpenhamn

Istället för att skriva en massa om helgens bergochdalbana får ni istället njuta av 2 söta bilder från vårt lilla äventyr till köpehamn och industri klubben braincorp.

Kreativitetens lång-torsdag

Här är det inte lång-fredag utan de blir lång-torsdag istället. Dagen börjar med att man finner sig lagom för klarvaken när mobilsiffrorna lyser elakt 05.20. Istället för att tvinga sig själv att somna om, får jag istället snilleblixten att jag ska mig till gymmet och träna innan skolan plågsamma timmar ska böjra runt 10. Det hans lagom bra, mina vanliga 45min styrka och sen lite simning innan en snabbdusch och stressande till tåget., innan man trillar smått slutkörd i musklerna men pigg att starta dagens studier på ett bra sätt.

Det första man anländer till på skolan är sin lärare i rökrutan  och eftersom man alltid är ensam elev under dessa lektionstimmar slog man sig ner, snackade lite skit och var allmänt social ett slag...Kändes ovanligt, lite smått konstigt . Denna lärare är inte den första man direkt väntar sig sitta och prata med en, hennes vanligt viss smått fisförnämda sätt och ibland otrevliga bemötande visade sig nog mest vara en fasad hon lägger till med ibland. För, där i rökrutan, bara vi två, var hon riktigt trevlig och vänlig och gav mig nytt hopp om mina lektioner med henne.  Efter så där en 20-30 min slö pratande blev det dator- rummet som attackerades, det loggades in och sen blev det kirra webbsida och lyckas bli klar med gott och väl 1 projetkt jag oroat mig lite av. Kommer bli kämpigt med det sista imorn, men jag är pepp och ska klara det här.

Ett litet sms och några rader senare bestämdes det att jag skulle få lunch redan klockan 11. Läraren behövde göra lite egna sysslor och jag påpekade det fina att jag kunde ju ta systemkameran och fota lite jag (inte) behöver till mina projekt. Så, sagt och gjort. Jag fick vår Canon, drog mig ner till matsalen, åt lite gott käck Syster yster far lagat till kvällen innan då skolmaten inte var värt att slänga några kroner på. 

Det fotades det ena och det andra och kreativiteten bara flödade. Var länge sedan jag kände sån passion att bara gå runt med kameran, låta linsen få bli mina ögon, fota precis exakt vad jag själv kände och ville och inte tänka på något annat. Utan att jag visste tickade klockan på rätt väl och visade nästan för fort 12.30 och det var dags att bege sig tillbaka till dator salen, visa upp sig och lägga in sina mästervärk på datorn. Tog mig nästan 30min att få in dom, ändra storlek och skicka över dom via mailen så jag kunde hämta dom här hemma. Why? För att datorerna på skolan är från stenåldern samt eftersom bilder blir bäst i hög upplösning så tar de oförskämt stor plats.  Men även det att jag tog väll ung 1200 bilder under mitt äventyr. 

Lite skratt och gott snack med både lärare och elever bestämdes det att jag skulle ta stativet och bege mig ut. Dock kände jag inte för att leka med ett stativ, solen hade försvunnit men jag graspade efter alla halmstrå jag kunde för att få mig lite vackra kort. Begav mig ut, går runt, fångar syster yster i rökrutan och näst intill tvingar henne att vara mitt objekt, mitt offer och jag fotar henne. Ur alla dess vinklar, alla dess möjligheter och jag har kul, det bara strömmar kreativitet och möjligheter och det var ingen glad Vampyra som trots slockanden glöd tvingades lämna tillbaka kameran när dagen var slut runt 16.

Eller, sa jag dagen var slut? Nej jag menar, de va ju nu den började. Efter lite ändringar i ordningen för teaterbesök så var det snabbt jag som döptes om till Liz, bytade kläder och åkte med gänget in till Malmö för att se   Malmö teaterhögskolas avgångs föreställning. 

2  x Tysk Dramatik.  Frihet i Bremen.  Klaras Relationer. 

Underbart.  Spännande.  Förvirrande.  Skumt.  Facinerande.  Läskigt.  Tomt.  Brutalt. 

Adjektiven haglar.  Det var många timmars sittande på en stol.  Många myror som kröp o benen till slut. Men det var det nästan värt.  Jsg njöt.  Allt från den Grechen, den tyska modern som lämnat gud och allt bakom sig och inte såg något fel i sitt våldsamma begär att göra bort alla hot., alla människor i sin omgivning som inte ville som hon. Sin man, sin mor, sina söta små skrikiga barn man aldrig fick se, hennes man, hennes vännina.. Folk som stått henne nära, en påfrestade henne.. En ensam kvinna, en jobbande kvinna.  En mardröm, en hädelse, ett kristet hot,  en omöjlighet.

Klara, den blonda slampas vars föräldrar mer liknade plastdocker de första timmen, vars pojkvän mest var där för syns skull och den oförskämda likheten med en skol"kamrat" som fick en att skratta till vid tillfällen man borde titta med förundran.  En hora vars enda önskan att bli av med sin kropp, att leva, att leva som hon vill. Vars mor blev flata, vars styvpappa blir kär i henne coh förskingrar pengar i hopp att köpa henne., vars pojkvän visar sig vart otrogen hela tiden och vars nya intresse är gift, vill inte lämna sin fru men ser gärna att de bjuder in hennes pojkvän och har trekant. Köttets lustar. Klaras relationer. 

En givande teaterkväll.  Ett givande intagande av kreativitet spännande och vackra människor. 

Det var en smått stelbent men övervägande nöjd skara som tog sig ur salongen och knatade ner mot södervärn för att ta sig hem. Väntan på 50min för mig och Sandra, 10 för pojkarna, Kevin skulle sova i stan.  Kebab på södervärn. Vitlöksåsen smaka vatten. Colan avslagen.  Bussresan hem gick ovanligt snabb, kändes som någon öppnat en kran för det bubbla ur mig. Jag bara prata och prata och det fanns liksom inget stopp. Inte förren man fråga syster yster om det börja skava i öronen och henne min visade nog rätt bra. Då blev man tyst. Jag vet när jag ska hålla käften.

Väll hemma nu. Fått lägga mig i sängen, krypa ner under mitt varma täcke och hunnit en snabb genomgång av bilderna från dagen.  Klockan är egentligen väldigt för mycket för att börja med det nu men jag kan inte motså och eftesom deadlinen imorn inte är förren 00 och jag kan ändå inte sätta igång förren läraren är på skolan och jag kan komma in. Så, om jag lyckas kunna använda några av bilderna tagna idag så tror jag nog jag vågar unna mig en liten sovmorgon till ...8 kanske.!!!!

Studera.nu

Det har vart ett par tunga senaste dagar. De har fullt ut gått i studiernas tecken, så mycket annat har fått lagts åt sidan för att hinna bli färdig. Efter att ha vart så ordentlig och planerande att jag lagt upp mig ett rikigt snyggt schema över hur alla studier skulle vara klart tills deadlinen den 21 nov och låg väldigt bra till, lyckas lärar helvetet få den eminenta idéen att iställer för att fullfölja sin planering så ändrar hon deadline tiden på alla våra projekt till den 12 nov. Låter väll inte så farligt, var ju bara mindre än 1 vecka hon tog bort. Hade inte klagat om inte tanten suttit och gjort detta dagen innan, dvs den 11 nov. 4 projekt, minst 5 inlämningsuppgifter och ca 6 olika fotoprojekt att genomför på mindre än 24h. Hon varslade alla i kursen om ngn potentiel IG-varning som ingen egentligen kunde förstå, då alla jobbar indivuduellt och inte alla som läser alla hennes kurser, fast hon drar in kurserna i varanndra, eller för den delen har samma lektionstider eller som jag läser en del komprimerat. Totalt psycho. Lyckades dock fint förhandla fram deadlinen tills på fredag och nu kämpar jag blodigt att hinna klart. Kan dock skatta mig lycklig, jag har ett bra stress tåligt sinne som mer än en gång sats på sin test denna vecka.

Detta resulterade som jag sa att veckans planer att försöka hinna med att fullständigt få klart min biografi, gärna gjort några fotosessioner och även jobba till sig lite extra cash som frisör fick läggas på hyllan tills vidare. Syster yster har vart en varm själ denna vecka och trots det fanns tillfällen där tålamodet frestades även här så är hon min underbaraste stötte pelar och utan henne hade fan världen bara vart en cementgrå tristess och jävligt tråkig att leva i. 

Well, mina kära läsare. Tack alla för era omtänksama mail. För att ni bryr er och oroar er tillsammans med mig. Men jag kan lugna er nu. Det blev inget bvc. Det blev ICAS finna grav-test istället. Negativt. Det blir inget barn. Det känns.... bra!. Det har vart väldigt mycket känslor upp och ner och visst vill jag ha barn någongång. Men inte nu, inte så här. Jag går på p-piller. Jag äter dom regelbundet kl 21.30 varje kväll. Timer på mobilen. Jag har min vision, jag har min dröm. Barn ska inte skaffat pga ett misstag, att p-pillret inte skyddat fast man tagit dom som man ska, att kondomen sprack eller något annat som kan hända. Jag vill skaffa mitt kärleksbarn av kärlek, inte 100% planerat men i lycka, i glädje, med en partner som ler och blir lika lycklig. Ingen som tvivlar, ifrågasätter den andra och allt det där tråkiga. Så jag är glad, jag är nöjd. Det kom som en lättnande och gav mig mer fokus på allt annat.

Till helgen blir det 18-års kalas några timmar, vara hundvakt, leka med syster yster, pojken kommer ner och det är planerat en industri natt i köpenhamn men hur det blir, det får jag se. Min pepp jag kännt har tyvärr tragiskt dämpats rätt drastiskt av hårda ord från den man älskar och uppmuntrat en att följa med. Men hur det blir, det får helgen utvisa. 

Nu behöver sötaste hunden här ut och röra benen och kissa gräsmattan så, en lång runda är nog precis vad jag behöver för att rensa tankarna, släppa allt skit och kunna parkera mig här och plugga gärnet denna kvällen också. 

Just nu känns det som allt kan sammanfattas i ett stort;

t:

Känns så passande just nu.

I open my eyes
I try to see but I'm blinded by the white light
I can't remember how
I can't remember why
I'm lyin' here tonight
And I can't stand the pain 
And I can't make it go away
No I can't stand the pain

Chorus:
How could this happen to me?
I've made my mistakes 
got nowhere to run
the night goes on
as I'm fadin' away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

Everybody's screamin'
I try to make a sound but no one hears me 
I'm slippin' off the edge
I'm hangin' by a thread
I wanna start this over again

So I try to hold onto a time when nothing mattered
And I can't explain what happened
And I can't erase the things that I've done
No I can't

How could this happen to me?
I've made my mistakes
got nowhere to run 
the night goes on
As I'm fadin' away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

I've made my mistakes
got nowhere to run
the night goes on
as I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me?

Gravid?

Jag har tur. Jag har de vackraste vännerna, de underbaraste syskonen och de roligaste stunderna tillsammans med dom. Jag har i några dagar nu mått skit. Rakt igenom bottenlösligt skit och jag har mest legat på sängen, gått promenader, vart och tränat eller spytt på toaletten. Jag vet inte varför jag mått som jag gjort. Om det är min oro, förvirring eller något fysiskt som spelar in. 

Efter att inte vågat tänka tanken själv. Skickat bort den till någonstanns utan synhåll så har jag efter pojkens väldigt lätta och framfussna utkastning igår inte kunnat släppa den. Varför mår jag konstant illa? Varför känner jag oförskämda sug på apelsiner och citron yogurt? Varför har jag ingen ordentlig aptit utan är bara detta suger som dör så fort jag får någon mat i munnen? Inte tala om den odödliga tröttheten jag känner? Varför mår jag skit varje gång jag tränat?

Okej, jag har suttit och viftat bort allt, jag har skyllt på ovanan att träna så här, ovanana att äta som man ska etc etc. Jag har även skylt min förvridna menscykel på just träningen. För, jag vet hur det var när jag var aktiv inom ridvärlden, hur de påverkades då.  MEN, efter de orden, efter att jag suttit och förklarat att de få gånger jag missat ta min tablett har vart 2gånger. Båda de gångerna den kvällen han åkt hem/jag åkt hem på. Sen har dom tagit igen. Jag vet inte..

I veckan verkar det luta åt ett nytt besök på bvc, denna gången för ett gravtest. Men jag vet inte om jag vill veta svaret, jag vet inte om jag kan klara av ett "ja". Ett nej är enkelt, det blir andas ut och gå vidare. Men ett "ja". det ställer till så mycket. Jag vet inte vad Johan hade sagt om ett possetivt besked. jag vet harregud inte ens vad jag själv säger. känner.

En del av mig har längtat efter barn sedan jag var 15 och skulle säkert tänka i all världens sötaste banor. Den andra hade fallit ihopa och fått ångst och bara fördärvat mig själv.

Jag är inte där än. Allt kanske hade vart annorlunda om jag vetat att Johan finns där bredvid mig, att vi går igenom detta tillsammans. Men jag vet inte, Jag vet inget. Jag kan bara oroa mig, hoppas på det bästa och vela övervad jag ska göra. Men jag vet också, jag har fått missfall 1 gång i 6 månaden, jag har gjort abort 1 gång. Jag genomgår inte det själv, inte igen!!

Im sorry.....

Ibland käns det som jag inte riktigt vet vart jag har dig. Och det skrämmer mig. Du får så mycket. Jag försöker visa att Du är den jag vill ha, den jag älskar.  Jag ger ...och ger..och ger lite till. Men när är det min tur att få ngt i return? Jag kräver inte mycket, inga diamanter, ingen gulklocka. Jag ber inte efter ngt du kan köpa, jag ber inte om något materiellt.  

Jag ber om ditt hjärta i utbyte mot mitt.

Ett enkelt byte, i kärlekens namn. 

Är det för svårt att ge mig?

Va  är det med mig och filmer? Det kvittar om det är en rysare,  komedi eller ja som filmen jag precis avslutade en liten ävertyrsrulle i form av Narnia. Jag vet inte riktigt om jag ska se mig välsignad med förmågan att kunna sätta mig i in i andras känslor, att jag har både en stor kopp medkänsla som fantasi.  

Jag har under den senaste tiden sett rätt mycket film, något som är väldigt ovanligt mig då jag har svårt att finna den där avslappnade platsen att vara hänge mig åt en film och inget annat. Det har gått bra denna veckan, kan vara att jag haft sällskap , men även det att jag fått tacksama brejk från min tillfälligt väldigt envisna hjärna som inte vill sluta mala.

Men tillbaka till inläggets topic.  Ikväll har jag suttit och störtbölat åt att en übersöt björn fick sitt hjärta spetsat, åt en härlig spjuveraktiv liten soldat mus som fick sin svans kapad i krig, åt sorgsen kärlek men även sorgna avsked. Är det konstigt att jag drar mig från att sätta på en rulle? Jag sitter ändå och snörvlar sönder dom.  Till och med  gårkvällens Batman- the dark knigt, tillsammans med pinky bjöd på en del tårar och snyftande i hans knä. Vad är det egentligen med mig? Är jag bara känslig, eller lever jag mig in för mycket i filmerna? Jag vågar inte svara på vilket, men när jag verkligen tänker igenom så hade jag nog inte velat ha hela det här på något annat sätt. För, vad är egentligen bättre? Att man ser en film men känner igen, att filmen lämnar en helt opåverkad och egentligen visar på meningslöst  utnyttjad tid?

Jag må sitta och gråta som en hulkande 2åring över någon karaktärs död, men hade det vart bättre om jag skrattade?  

Sitter även och funderar över vilken film människa jag är. Jag vet jag har en hel sjuk range vad det gäller musik, men även vad det gäller böcker. Och jag har mer och mer kommit fram till att detta gäller filmer också. Visst att jag är kräsen över vilken film jag sätter på. men istället för att vara insnöad på just en shanger så kan jag istället stå och välja överallt inne på videobutiken. Drama, horror, sci-fi, anime, komedi, lek och lust och diverse andra kategorier som finns eller inte finns. Varför ska allt vara så förutbestämt? Har precis nu lagt till lite fler filmer i min nedladdningslista. Disney filmer. Ja, du läste rätt. För, varför ska jag bara för att jag är vuxen nu, sluta se snyft sagor och vara barn ibland? Om jag uppskattar dessa tecknade fenomen, varför ska jag då inte få se dom?  Ska man banlysa all anime? Sätta ålderspärrar på tv-och dataspel att ingen över 20 längre få spela?  Nej, det verkar vara för långt att gå. 

Men, vad är det som påverkar hur känslig man är när det kommer just till film? Vad är det som avgör att jag kommer sitta och snyfta till just den filmen jag sätter på? En del gånger tror jag det är modersinstinkt, ibland tror jag det är min inlevelseförmånga, Andra gånger bara just pure fantasi. 

Egenskaper jag värdesätter högt hos mig själv. En människa utan fantasi, är ingen människa. En människa utan medkänsla är inget att ha. Jag har sett dom båda och dom är inga och leka med.

Jag är en snyftare. En film snyftare. En passionerad film älskare som inte är rädd att hänge sig åt filmens alla känslosvägningar....

Me goes nedladdning..

Efter vart en belastning och bett pojken att ladda program och diverse saker jag önskat mig så tog jag själv tag i saken ikväll och fast att jag egentligen inte gillar att ladda hem på laptopen så har jag nu mig ett fungerande nedladdningsprogram som jag hoppas ska kunna fungera väl och något jag kan komma överrens med. Verkar i alla fall sjukt enkelt och vad jag kan  se nu så håller de filmer jag valt att ta hem för att testa på att laddas hem fint och ordentligt. Så, håll tummarna att jag lyckats igen!

Well, lyckades i alla fall med försöket att få hem BackyardBabies nyaste skiva så den går runt i högtalarna nu! 

Filmer som Batman- the dark knight, The Forbidden Kingdom, Kung Fu Panda etc ligger nu och laddas hem för allt vad det är värt. Kan inte låta bli och känna mig lite stolt över mig själv men även väldigt happyfisk över att kunna ladda hem det jag vill ha nu utan att vara till besvär!!

Det här är mitt allra sämsta jag.

Jag skrattar inte längre, jag mår illa när jag ler
Jag har skurit av min tunga, ni skulle ändå inte förstå
Jag har byggt en mur omkring, nu står jag här och ser på

Ibland är det bäst att bygga in allt ett slag. Ni kan inte hjälpa mig. 

Jag accepterar och tar detta själv.

Random lista

dagens låt: Alice Cooper- poison. (min låt enligt mr W, tros de stämma?)

dagens klädsel: svarta pysisar, svart linne, rosa trosor och strumpor.
dagens skor: nada
dagens frisyr: mötley crüe bang med bandana
dagens mat: italienskt- pasta med köttfärsås
dagens händelse: träning, tankar, ensamhet och uppkopplingsklydd
dagens planer: nada mer än träning..
dagens vill ha: kärlek.
dagens saknad: kärlek och trygghet.
dagens tråkigaste: jag.
dagens dummaste: ComHem
dagens finaste: Mitzui
dagens köp: noothing
dagens godis: marabou Mint choklad
dagens mående: crappy, meningslöst och illamående.
dagens komplimang: ingen.
dagens lycka: fragment.
dagens kärlek: mitzui.
dagens stora bilresa: ingen bil.
dagens dryck: cola.
dagens span:  har inget här...
dagens telefonsamtal: meningslösa. 

I sit alone and watch the clock
Trying to collect my thoughts
All I think about is you
And so I cry myself to sleep
And hope the devil I don't meet
In the dreams that I live through

Believe in me
I know you've waited for so long
Believe in me
Sometimes the weak become the strong
Believe in me
This life's not always what it seems
Believe in me
Cause I was made for chasing dreams

All the smiles you've had to fake
And all the shit you've had to take
Just to meet us here again
I never have the things to say
To make it all just go away
To make it all just disappear

It's my life
It's my choice
Hear my words
Here my voice
And just believe

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

För så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för han någon annan stans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...

Känner verkligen inte för att skriva något vettigt ikväll. Istället får ni några bilder på mina älsklingar.

De vackraste töserna i mitt liv..

o mannen som stal mitt hjärta!

Just nu är jag inne i en mycket förvirrad period. Det kom helt oväntat, det kom med en smäll. Saker som händer, vad dolk väljer att öppna sig om för en. Vad man önskar folk kommit med tidigare, och även sånt man bara inte kan påverka. Jag vet inte. Mina älskade syskon, min underbara syster yster. De står alla bredvid mig och stöttar mig, men trots deras ömma händer i mina så är det jag som står vid detta vägskälet. Och jag vet redan vilken väg jag måste ta, vilken väg jag kommer att gå. Jag följet mitt hjärta, fast att min hjärna kanske sitter och predikar något annat. Varför finns det bara 2 vägar att välja på alltid?  Borde det inte komma fram fler ju längre man kommer?

Min förvirring står så högt. För högt för mig att vilja våga mig på att säga något egentligen. Inga beslut ska tas i detta tillstånd. De blir inte rätt. Jag kan inte hjälpa att de lockar som tusan ,att delar av mig bara vill. Andra bara skriker nej, och jag kommer inte göra ngt. Jag kan inte. Jag har för stor respekt för mig själv och jag värdesätter mina värderingar för mycket för att vilja bryta på dom. Inte då. Inte nu. Aldrig.

Min bok tar mycket tid just nu. Den förvirrar mig,  den driver mig till en nivå där jag inte vill vara längre. Jag skrattar bort det folk  frågar, visar inget för dom.  Men när jag sitter här själv med  hela i handen, med vetskapen om att snart kommer hela världen chansen att ta del av mitt innersta, snart tar jag stegen ut i en värld jag inte har någon kontroll över. Vetskapen om att allt bara ligger en knapptryckning bort.  en liten tryckning på Del och jag behöver inte oroa mig mer.  En knapptryckning och jag vinner lite tid, men sviker mig själv. 

Jag förvånad ibland själv över vart jag kommit. Jag ser det på andra som får ta del av historia, Jag ser det i era ögon. Yster var här idag.  En av de första som fick läsa ett utdrag. Hon sa inte så mycket. Jag tror inte det behövdes. Jag vet inte vad hon tänker, vad hon tycker om det. Men hennes ögon sa det mesta, hennes gripande och giriga läsande. Det visar  ett bra skrivspråk om inget annat, men vad som allt som texten säger?  Hon säger hon är stolt.  Att jag är så stark.  Att det är förvånadsvärt,  beundrandvärt hur långt jag kommit.  Hon hade aldrig klarat det, hon hade gjort det.  Avslutat det.  Jag fårstår inte.  Trots mina tillfällen, trots att jag stod där på trappan, arg, skadad,  rädd,.  Så fanns den möjligheten egentligen aldrig.

En biografi.  En saga,  en berättelse,  ett öppnande.  En önskan att  ge hela samhället en jävla käftsmäll. En historia.  Ett erskännande.  En utrsäckt hand med önskan om räddning.  Ett sista försök. Ett planerat avslut.

Jamie Mayer- Psycho

Pinky tyckte den passa bra på mig

jag måste vara ett kick as underbart psycho eller ngt...

Here she comes

There she goes

What she wants

God only knows

Bad is good

Good is worse

Honestly

Shes my kind of curse

Kisses and lies

Hellos and godbyes

Takes me through pleasure npain

She drives me insane but

I cant get enough

I cant get enough

Im caught in the middle

My life is a riddle

They say shes a psycho, hey if its true

Does that mean im psycho too

Shes always on the tip of my tounge

Radical

Liberal

Beautiful

I come undone

Kisses and lies

Hellos and godbyes

Takes me through pleasure npain

Still i wont complain cause

Shes so cool so kind so reckless

Kisses and lies

Takes me through pleasure and pain

Shes driving me insane

private

Under förra veckans besök hos syster ysters familj så kände jag en bekant känsla jag inte känt på så många år. En känsla, ett behov jag förbrukade och begravde och jag växte, mognade, jag genom gick något man kan kalla ett riktigt jävla helvete för att komma ifrån det. Det har tagit mig många år, men det har tagit mig en livstid att acceptera att jag är den jag är. Att jag aldrig kommer bli perfekt, att jag aldrig kommer att få de där D-kuporna jag önskade när jag var liten, att jag alltid kommer få leva med märkena på min kropp efter mitt destruktiva beteende, liv. Även vetskapen om att den familjen jag trode jag levde i, bara var en skön illusion har knäckt mig många gånger under vägens lopp.  Jag har låst mig så länge i mitt liv, kastat bort nyckeln och sagt att jag ska aldrig öppna mig för någon igen. Jag har dammat av skrinet och öppnat och låtit utvalda få ta del av de minst mörka i mitt liv. Varje gång har slutat i panik och fler sår att läka. Jag håller på och öppnar mig igen, jag håller på att blotta mig och jag är livrädd för vart detta ska ta mig. Min bok kommer publiceras under pseudonym, mest för jag är rädd för vad far ska säga, hur han skulle ta hur öppnen allt är. Men samtidigt tror jag inte att jag skulle klara ta att alla vet allt, att alt handlar om mig. Det räcker att de vet att de har hänt, att sånt faktiskt (har) pågåt(r) i vårt inskränkta lilla samhälle.  Jag har mycket att tänka på just nu. Mycket att skriva, mycket att producera. 

Det har gått ett bra tag sedan jag lämnade det livet. Det har vart många berg och dalbanor. Jag vet jag aldrig kommer komma tillbaka dit, att mitt liv innehåller så mycket annat. Jag blir aldrig av med ärren, med smärtan eller minnena. Men förhoppningsvis kommer jag kunna leva vidare och må..precis så bra som jag gör nu!!.. 

Kåren gav besvikelse..ingen Pinky!

Det var en sjuk besvikelse att komma till kåren ikväll. Trött och seg efter tränat skiten ur sig själv trillar man in på kåren., finner lilla Molke sitta där på en stol med näsan i någon av de vanliga krigsromanerna, några få främmande ansikten träna i ena hörnan och ut över det bara tomt golv som skriker efter besök.  Ingen Pinky, ingen Kevin, ingen alls att umgås och socialisera sig med. Botten trist alltså. 

Drog fram mobilen, fixade lite med kalendern inför veckan, läste några sidor i boken för att få tiden att gå, tills man oväntat nog får ett trevligt samtal från karlskrona och tiden sprang iväg. Bestämde mig rätt snabbt för att åka med nästa buss hem så, tog mig till stationen, hoppa på rätt buss och sen blev det de sedvanliga 50 minutrarnas sova.

Lyckades på något sätt under denna tiden drömma den läskigaste "verklighets" drömmen någonsin. Den var så levande, så underbar, så perfekt att när jag vaknade ville jag allt skulle va som i drömmen. Jag vågar inte säga vad den handla om, men om jag får bestämma något om mitt liv så är det precis SÅ jag önskar att det hade artat sig. Lite läskigt när man tänker efter, men sjukt underbart det hade varit..

Halloween var en bra högtid detta året..

Kan ni se mig med dimple-piercings och cleaveage dermal?

  Visst är pojken snygg? 

Han borde sparat luggen jag gav!

Kommer jag någonsin få en bra bild på oss tillsammans?

:x

En riktigt Söndag..

Idag har vart en riktig typisk söndag här.. En fullkomlig slappe dag utan några måsten eller skulle behöva göras. Dessa ordnades redan igår då någon så fint envisades med att åka hem redan då. Min stora säng och varma sällskap lockade väll inte tillräckligt för att stanna antar jag lite sorgligt.

Dagen började bra med söta ord på msn följades av a big set back med att hela en nätverk klabba ihopa och gav en snabbt 2 timmars jobb att fixa ut allt.Passade även på idag, som ni nog redan sett, att ge bloggen ett litet mer personlighet ansikte. Inte klar på långa vägar men en bit på vägen är man i alla fall.  Har även hunnit med en hel del skrivande på både biografin, som jag för övrigt börjar så smått bli klar med, och lite andra texter som jag hoppas så småningom våga ladda upp här på bloggen. Men dagens stora underhållning idag har ändå varit nya photoshop elements jag fick hem igår. Älskar att klippa och klistra, så fär lyckades man fastna ett bra tag. Skulle laddat upp nån bild så ni fick se, men blogger väljer just nu att visa sin dåligaste sida..

Nu har man precis sagt godnatt till de flesta på msn, lagt ner en del tid på att fixa ur sina dreads  ur håret och nu ligger man nerbäddad tittar på sin nya favoritfilm och bara väntar på att tröttheten ska komma smygande. Boken ligger här bredvid och väntar på att öppnas och upplevas så, ska nog ta och vända mig dit snart och kalla det kväll en gång för alla.

Halloween

Det blev en mycket fin halloween detta året. En mysig för-förfest i ensamhet här hemma med bejben min. En trevlig förfest inne i stan innan firandet på inkonst tog över, och tyvärr gav en liten smak av besvikelse men man kan inte få allt antar jag i dagsläget.

Det tog sin lilla tid, men han hittade hit tillslut. Det var härligt att återse honom, men jag kan inte säga något annat än att så här nervös över att träffa honom har jag aldrig varit. Inte ens den gången i Helsingborg när jag var för trött för att orka bry mig om hur jag såg ut och ändå ville vara söt för han, ää...det är en helt annat historia och inte för allas öron. Men, det var en stor sten som låg och vred sig i magen när man genom sitt köksfönster såg hans bil blivit parkerad och än värre när han kom igenom dörren. Det släppte snabbt som alltid, hans kramar och pussar får mig alltid så avslappnad. Det är inte rättvist!!!

Vi hade en mycket fin för-förfest här hemma, med lite dricka, trängandes i badrummet framför spegeln för att fixa sitt halloween ansikte, försöka få i linser och klistra lösögonfransar. Tyvärr failade mina vampyr-tänder men det får jag tänka på en annan dag, Fick äntligen chansen visa mina mad frisör skills och fixa med hans hår, klippte en bra bit och fästa förlängning i luggen. En riktigt snygging kom ut från badrummet sen!

Stenen blandade sig med bubblor någongån i tankt med alkoholen och jag vet inte vad de betyder. Jag har min oro för han, och hans nycker, men hela denna kvällen..

Det kändes som den goda stämningen mellan oss smittade av sig på hela eventet och det spela ingen roll för mig att inkonst sög en hel del, att han bjöd bort min baccardi eller ngt. Bara det att vi log, skrattade, han gav fina komplimanger, fick världens finaste pussar på dansgolvet, det är ...DET... jag kommer ta med mig från denna kvällen och förhoppningsvis får jag värdesätta dessa länge och uppleva fler längre fram länst vägen..

En vacker halloween kväll, som avslutades med huvudet mot hans bringa och hans armar runt en. Happy Halloween på er alla, för..för mig var det verkligen en Happy Halloween!!

Photoshops tider..

Nu ska det snart få lekas i photoshop igen. Både c4 men också Elements.  Bejb är så snäll att han laddar hem till en då det suger så satans att ens försöka få hem något på någon av mina datorer. Kanske dags att man sätter sig och fixar dom igen?

Vilket fall. Väntar på laddningen ska bli klar på Skype just nu. Sen blir det massa lek under kvällens sista timmar och känner jag mig själv rätt lär jag väll vara fast där stora delar av nattens timmar med. 

Det blev en mycket bra Halloween detta året, men mer om det tar vi imorn när bilder kan läggas upp samtidigt och så....