Det har vart ett par tunga senaste dagar. De har fullt ut gått i studiernas tecken, så mycket annat har fått lagts åt sidan för att hinna bli färdig. Efter att ha vart så ordentlig och planerande att jag lagt upp mig ett rikigt snyggt schema över hur alla studier skulle vara klart tills deadlinen den 21 nov och låg väldigt bra till, lyckas lärar helvetet få den eminenta idéen att iställer för att fullfölja sin planering så ändrar hon deadline tiden på alla våra projekt till den 12 nov. Låter väll inte så farligt, var ju bara mindre än 1 vecka hon tog bort. Hade inte klagat om inte tanten suttit och gjort detta dagen innan, dvs den 11 nov. 4 projekt, minst 5 inlämningsuppgifter och ca 6 olika fotoprojekt att genomför på mindre än 24h. Hon varslade alla i kursen om ngn potentiel IG-varning som ingen egentligen kunde förstå, då alla jobbar indivuduellt och inte alla som läser alla hennes kurser, fast hon drar in kurserna i varanndra, eller för den delen har samma lektionstider eller som jag läser en del komprimerat. Totalt psycho. Lyckades dock fint förhandla fram deadlinen tills på fredag och nu kämpar jag blodigt att hinna klart. Kan dock skatta mig lycklig, jag har ett bra stress tåligt sinne som mer än en gång sats på sin test denna vecka.
Detta resulterade som jag sa att veckans planer att försöka hinna med att fullständigt få klart min biografi, gärna gjort några fotosessioner och även jobba till sig lite extra cash som frisör fick läggas på hyllan tills vidare. Syster yster har vart en varm själ denna vecka och trots det fanns tillfällen där tålamodet frestades även här så är hon min underbaraste stötte pelar och utan henne hade fan världen bara vart en cementgrå tristess och jävligt tråkig att leva i.
Well, mina kära läsare. Tack alla för era omtänksama mail. För att ni bryr er och oroar er tillsammans med mig. Men jag kan lugna er nu. Det blev inget bvc. Det blev ICAS finna grav-test istället. Negativt. Det blir inget barn. Det känns.... bra!. Det har vart väldigt mycket känslor upp och ner och visst vill jag ha barn någongång. Men inte nu, inte så här. Jag går på p-piller. Jag äter dom regelbundet kl 21.30 varje kväll. Timer på mobilen. Jag har min vision, jag har min dröm. Barn ska inte skaffat pga ett misstag, att p-pillret inte skyddat fast man tagit dom som man ska, att kondomen sprack eller något annat som kan hända. Jag vill skaffa mitt kärleksbarn av kärlek, inte 100% planerat men i lycka, i glädje, med en partner som ler och blir lika lycklig. Ingen som tvivlar, ifrågasätter den andra och allt det där tråkiga. Så jag är glad, jag är nöjd. Det kom som en lättnande och gav mig mer fokus på allt annat.
Till helgen blir det 18-års kalas några timmar, vara hundvakt, leka med syster yster, pojken kommer ner och det är planerat en industri natt i köpenhamn men hur det blir, det får jag se. Min pepp jag kännt har tyvärr tragiskt dämpats rätt drastiskt av hårda ord från den man älskar och uppmuntrat en att följa med. Men hur det blir, det får helgen utvisa.
Nu behöver sötaste hunden här ut och röra benen och kissa gräsmattan så, en lång runda är nog precis vad jag behöver för att rensa tankarna, släppa allt skit och kunna parkera mig här och plugga gärnet denna kvällen också.
