En flygande start

Det var med blandad känslor jag tog stegen mot försäkringskassan för att få min dom. Dörren plinga inbjudande och hennes leende kunde säkert lurat vem som helst att tro att detta skulle bli enkelt.  Visade sig dock att det skulle gå bättre än förväntat. 
Trots att hon sågade flera av mina önskningar så fick jag iafall genom de viktigaste. 
Ridningen börjar så fort jag är redo, om möjligt redan på ondag. Även träningen på rehab gick igenom så det är bara sätta igång när jag får pengar från dom. Fick även igenom busskortet som täcker hela skåne så jag kan ta mig till ridningen, träningen i lund-kårhuset.
Äntligen sitter man inte fast i denna håla längre.

Känns underbart. Friheten är den bästa känsla på mycket länge.

Efter detta glädje möte tog jag mig hem och svidade om till ngt som liknar mig själv lite mer. Gick ner till centrum och hämtade ut pengar till busskortet. Fick lägga ut så länge.
Sen togs den vanliga måndagsbussen till Lund C. Inte för att ta mig till Kårhuset som brukar vara den vanliga måndagsturen utan denna gången så skulle de bli ett undantag. Lomma stod på schemat. Why? read along..

Wayne, en helt underbar människa och jag träffades på nätet för några år sedan då han ville ha mig som model för sin tidning. Vår vänskap höll i sig och det blev många mörka nätter i telefon, sms som skickades fram och tillbaka med allt från sorg. glädje, hat, självmordslängtan och blodstårar. Utan att träffas har vi vart inne i varandras mörkaste och med egna händer försökt laga varandra.

Idag skulle vi träffas för första gången. Så om jag var nervös när jag tog mig till försäkringskassan innan idag så var det inget emot vad jag var nu.  Med hjärtat på utsidan steg jag av bussen med förhoppningen att han skulle stå ngnstanns och vänta. men chi..
Han kom gående med sin familj(flickvän och sin 5½mån lilla flicka). 
Kunde vart helt okej om vi träffats tidigare, men detta kändes mest förvirrat. och inte blev det bättre. Wayne och jag försökte prata, men flickvännen våga väll inte direkt låta oss vara ensamma. Av någon anledning. Så blev lite krystat och ofukuserat.
Dock, fick jag mina efterlängtade och underbart snygga snakebites, som om jag får säga det själv, passar mig ypperligt fint!.  '
När det blev lite för trångt att andas o det kändes som hans flickvän försökte spela ut mig på något sätt, gav jag Wayne ett ögonkast och ursäktade mig om att det nog var dags att åka vidare.
Väl utanför tog jag några riktigt djupa andetag, skakade av mig hennes obehag och tog bussen därifrån.

Eftersom jag ändå inte kände för att åka hem gjorde jag en snabbvisit på kårhuset och visade upp mitt nya skrot.  Kände mig lite smått förtvivlad över att detta var nog
sista kontakten med Wayne jag kommer att ha, men nejdå. 
Väll frame fick jag ett fint sms  där han sa hur kul de var
att träffa mig, hur mysigt de var att han mig hemma hos
han även om de va smått weird..Hallå..vem tyckte inte
det liksom. Även att han gärna träffar mig igen, bara han
och jag då. Jaay..´ Samt att jag passade jätte bra i Snakebites.
jag är sööt^^

Blev lite kramande med gosfolket som vanligt på kårhuset och sen togs bussen hem med gänget och jag guggla munnen med bakteriedödande medel  som den duktiga flickan jag är innan jag kröp ner i säng.

Så här snygg blev jag
hihi bjuder på denna!



Rätt gammal bild. Piercingarna har bytats
en del. Men detta är sötaste Wayne aka DrSatan

// Vampyra

Ibland undrar jag om folk ens hade märkt om jag hade försvunnnit. Om jag bara tagit en väska med lite kläder och stuckit. Bara lämnat allt bakom mig. Lämnat mobilen, datorn. Ingen kontakt.
Undra om folk ens hade märkt om jag tagit livet av mig.
Hängt mig i duschen, svalt en massa piller eller rent av 
slizat upp armarna. 
Vad hade det gort för skillnad?! 

Dagarna går här hemma. Det är jag och katten som får slå oss genom timmarna tillsammans.
Finna tillfälliga distraheringar av promanad, lek eller ett tv program man egentligen inte bryr sig ett skit om blir helt plötsligt en heldags förbredande.
Telefonen ligger där tyst. Igen som ringer och frågar hur det är med en. Om man vill göra något. Inget.  Minna sms bemödas knappt svaras på då man flertalet gånger väntat i timmar.

Det är pinsamt egentligen. Att behöva konstatera för sig själv att man är helt ensam.
Vart är de som kallade sig mina vänner? Är de inte med sin påjkvän som de inte kan slita sig från så har de hittat någon annan mycket roligare(?) att ta med ut och dansa.
Vart har jag tagit vägen?!

Gäller att titta in i sig själv. Jag flyter runt där inne i en miljon små bitar och för alla som vet, det är ett mycket stort pussel det. Finner ingen utväg.
Jag äts upp. Det tär på krafterna att orka vara vaken. Det tär på orken att låtsas att allt är okej. Det funkar inte att ljuga för sig själv. Inte nu längre. Det har gått för djupt.

Så vad skulle egentligen hända?. Skulle någon börja oroa sig när jag inte är online på msn. Inte svarar i telefon eller öppnar dörren?
Skulle det ställas frågor om varför jag uteblir på kårhuset, vecka efter vecka? Någon som skulle bry sig kolla upp det?  
Jag betivlar starkt alltihopa. Säkert en granne som kommer klaga på att de stinker illa från min lägenhet och då de bryter upp dörren finner de mig död sen veckor om inte månader tillbaka..

Mitzui

Finns det något bättre än att väckas på morgonen av tassar som 
smyger sig upp längst kroppen på en, jamande i örat och en sträv tunga som slickar en om kinden?
Just nu kan jag inte komma på något bättre.
(okej, en naken karl/kvinna bredvid sig hade inte vart helt fel.. men visst skickar detta känslor i hjärtat på en)
Att sen ligga och mysa tillsammans medan man mornar sig, kanske dricker en kopp the till frukost o bara hör det där vackra spinnande.
Kan de bli en dålig dag efter en sån här start?

Dra på sig lite kläder och en kam genom håret innan man leende trär på sin älskade Kisse sin kamo-sele och beger sig ut tillsammans på nya äventyr. Det kan bli en vända på gräsmattan, en 2h lång promenad i grannskapet eller som i dagarna nu en 4h vandrig runt bebygelsen.

Mitzui är en underlig liten katt. En perfekt match till mig.
Det är hon och jag mot framtiden. Må vi ha många många år tillsammans.
Njuter av varje sekund. Minut. Varje puss ja placerar på hennes panna, stryckningar hennes päls får och varje morgon få vakna o se de där underbart guldbruna ögonen le mot en.

Happy Birthday Siss

Idag stämmer vi alla in med våra vackra stämmor och sjunger
 grattis visan på syrran min. Hon blir myndig och får äntligen
sålla sig till andra sidan sträcket där de flöder av cigaretter vin och  ett o annat körkort.
grattis säger vi väll?

18 år den 18onde. Ska man ta lotten nu eller imorn? Firandet denna dagen bjöd mest på en massa samtal och fikande med mor i stan. Nej, ja va inte där. This she told when I called to congratulate.

Istället bjöds det till bords idag. Släkten vallfärdade till lilla hålan vid namn Bara där våra stämmor samlades runt bordet för en smått rödkindad tös sittandes med föse-flaggan fint vajande framför sig och sin kärlek stående till vänster om sig. Alla klämde i från tårna och vi de tre "hurra" höll taket på att flyga av. Okej, inte riktigt men kunde vart så.
Det blev en massa paket och grattis kramande och många härliga återseenden.

Det bjöds på god mat, bubblor i glaset och en massa härliga skratt och leenden.
Man åt, drack och hade det härliga till.  Men som alltid när timmarna tickat på började folk så sakta skrapa i stolarna och droppa av.
Själv satt man kvar med morfar, mormor och moster Monica och pratade ett bra tag till. Ända tills älskade morfar inte klara länge. Då bar det av in till Malmö och sen för mig en tågresa till Svedala och min enkla boning.
Under bilresan hade Monica så fint suttit och prasslat i sin väska innan hon sträckte över en 240 spän i rikskuponger, som en liten påskpresent. (är inte jag för gammal för det?)
Och under kvällen tidigare hade morfar slinkit till mig en 500 lapp när han inte tror ngn såg.
Hade jag tagit fel på dagarna? Var inte detta syrrans födelsedag?!

Väll hemma satt en söt liten katt och vänta på en i fönstret. Och väl innanför dörren vann hon ens uppmärksamhet och några timmar till försvann rullandes runt på golvet lekandes med henne och hennes pälsboll till leksak:)


 Så här söt var jag dagen till ära^^


Syrran och hennes prins charming Konrad!

// Vampyra

Restless emptyness

Dagarna flyter ihop. Samma tomma meningslösa innehåll. Måndag som torsdag, onsdag som söndag. Det spelar 
ingen roll. Kalendern blinkar öndligt tom.

Dagarna betas av med hjälp av tv, stirrande på taklampan och långa promenader med Katten.
Ja jo, min katt är lite speciell. Älskar ut o gå promenader och ha brottnings matcher med matte på närmaste gräsmatta! Vad ska man säga. Älskar henne.
Tv blir morgontimmarnas bästa vän, datorn blir mer och mer ödslig och lämnad åt sitt eget öde.

Det enda som egentligen brytit av dagarnas tristess har vart den senaste tidens sjukdom och de 4 dagarna med intensivt pluggande av religion. 40 graders feber, förskylning, hosta och en 150 sidor att plöja igenom. Och fastna då. Men, ska inte klaga. Satte MVG på tentan så:)

Firadens med en påse popcorn och en god jordgubbs smoothie.

Andas ut

Ikväll andas det ut. En ljudlig och lång ut andning som sprider sig i hela kroppen.
Sen den där kvällen i början av februari när hela cirkusen satte igång. Oron, ångesten. Rädslan över vad som skulle ske..vad detta skulle resultera i.
Precis som karlnfanskapet så fanns det inte ngn tanke på förhållande. Vänskap var väll min nivå men efter den kvällen och hans jävla tjatande,taffsande och till slut genomförda samlag så Nej.Nothhing.
Därav denna stora utandning. Denna stora vikt som bara flög i väg från mina axlar.
Behöver aldrig mer tänka på han, det eller något igen.

Blir fira ikväll. Fortfarande genomsjuk men vart duktig och pluggat idag. Så firar min framgång med en glasflaska champis lite go mat och ngr bra filmer på tvn. wooho.

höres snart igen..

// Vampyra

Genomförskyld och febrig, It suuucks!

 
Legat och snorat sen i måndags så hade väll ingen större lust men var liksom tvungen att tvinga mig själv in till Malmö. Hade viktigt viktigt möte att vara närvarande på. Med psykoligen + en annan "vad hon nu var" person som skulle hjälpa med alla de jävla problemen med myndigheter som jag haft. Framför allt vad det gäller min ekonomi, eller min icke existerande ekonomi kanske man ska säga. Vi pratade, räknade och de var enorm chockade över hur jag kan leva så här egentligen och det verka som de fårstår varför jag mår som jag gör.  Jag lever Under existensminimu med minst 1000kr. Helt sjukt egentligen.
Har mediciner att betala, läkare och psykologer att bekosta. Resor till och från träning, Skolgång, För att inte tala om mat. Enligt normen ska en ensamstående pers lägga ner omkring 2522kr på mat var månad. Jag bekostar mig med 1100kr till mat. Mer har jag inte råd.  helt sjukt.
De gav mig i alla fall lite hopp och hjälpte mig fylla i en massa papper samt de ska ta tag i en del och ringa runt och trycka på. De har lite mer auktoritet än vad ja har, då det inte hjälpt att jag ringt.

Efter hela detta härvandet så bar det av in mot centrum och möta upp Eddzie för en sväng i de gröna. Men ösregn men ändå. Blev inte så länge som önskat då vänninan ja bokat upp mig från 16.30 fick sluta tidigare från skolan och dök upp redan 15.30.  Eddzie tyckte hon var läskig (någor jag blev jävligt upprörd över) och avböjde så fort hon dök upp och drog hem. Jag och Ebba begav oss till Espresso House för att ränka våra sorger i Chai latte, jag egentligen inte hadde råd med.
Satt där och snörvlade och pratade i gott och väll 1-1½ h innan vi begav oss ut i Skånska regnslusket igen.
Kollade runt lite i butikerna och dregglade över snygga underkläder, så jävla snygga. Och bara 99kr. Och jag har inte råd.  Skulle verkligen behöva lite nytt.
Hittade även en så jääävla het tröja på Shangoo som jag drömt om länge, 50% på rea nu och jag får gå därifrån utan den i en påse med mig. De kändes.
Behöver verkligen nya kläder. Nu.

Väl hemma. Lagom nedslagen pga ekonomin, förskylningen och febern blev det en bra stunds vila och sen matlagning. Köttbullar med Spaghetti. Mina egna köttbullar. Mums.
Criminal Minds på TV och jag nedbbäddad i sängen.

 

Människor längtan efter trygghet rimmar illa med rädslan för tristess.
Att ingenting någonsin är som det ser ut, verkar samtidigt ha någon slags underhållningsvärde. Dataspel bygger ju på det. Och skräckfilmer. Just när man andas ut efter en kris, så öppar sig en avgrund.
Och vi betalar för att uppleva det.
Men dataspel och film kan man ju stänga av. Det är väll det som är skillnaden

// Vampyra

Helgen blev som sagt riktigt bra. Mysigt i stugan med eldsjälarna, god mat, bra film och massa skratt. Enda, var väll att de blev väldig lite sömn,
Satt upp och med Ange,Smurf och Fredrik och såg film.. men karlarna palla inte trycket utan somnade ganska snart. Jag och Ange satt däremot och pratade om allt möjligt, öppnade mig en hel del mer än vanligt. Lite läskigt faktiskt.
Blev även ett sött litet samtal med Matrim. En söt vän och även han eldsjäl-då från Göteborg.

Filmerna avlöste varanndra mer eller mindre hela kvällen. Alla var väll i behov av att ha något att titta på. Kan bero på det blåsiga och tråkiga vädret utomhus som inte direkt bjöd på några mysiga eldsjälsaktiviteter. Lite tragiskt.
Skulle haft med mig mitt skippo, några kortleker eller annat trevligt och fått folk att spela spel med mig istället. Men men.
Det sågs blev "Coyotte Ugly"-som man sett så där 20 gånger i ungdomsåren, och "Whole 10 Yard"- som faktiskt var väldigt rolig och underhållande. Intressant och se Bruce Willis i en annan roll än vad Jag är van o se han i.
Men den film som fångade min uppmärksamhet var

"Shortbus".

Voyeurism är att delta
John Cameron Mitchells (Hedwig and the Angry Inch) andra långfilm Shortbus är en underhållande och stark sexkomedi. Den är emotionell, nära, ärlig och politisk. Men vad alla snackar om är givetvis filmens explicita sexscener som chockat biopubliken världen över. Redan i filmens inledning visas tre sexscener som får de flesta att skruva på sig i biostolarna.

Sofia (Sook-Yin Lee) är en terapeut som jobbar med par som har kärleks- och sexbekymmer. Nu faller det sig så olyckligt att hon själv också har egna relationsproblem. Hon har nämligen aldrig fått någon orgasm. När hon har sex med sin pojkvän fejkar hon orgasmen, men har inga klagomål på sex med honom ändå. Två av hennes klienter är bögparet James och Jamie (Paul Dawson och PJ DeBoy).

Filmens titel förklarar Mitchell med att i USA färdas ungdomar till skolan i gula bussar. Skolungdomar med speciella behov, de som inte passar in, färdas i kortare varianter av likadana gula bussar. På sexklubben Shortbus samlas också individer med speciella behov.

Ensamhet och behov är i fokus för en av årets skojigaste filmer. Ärliga och härliga dialoger finns det gott om i Shortbus. Med en skön humor som går rakt in i hjärtat värmer filmen som är sensationellt bra. Kanske främst för att den är så positiv i sin skildring av sex till skillnad från andra långfilmer i ämnet.

Scenerna är till stor del improviserade fram, från och till under två och ett halvt års workshops. Och det märks. Personregin är riktigt bra trots att många provar på det här med att vara skådespelare för första gången. Tittar du riktigt noga kan du se regissören själv i två korta klipp.

Shortbus handlar också om New York. Terrordåden mot World Trade Center har blivit en del av New York och vävs in i berättelsen på ett genomtänkt sätt. Annars handlar det också om att bostadspriserna stiger kraftigt i denna metropol. Bara en viss typ av kreativa människor kan bo kvar. Till New York vallfärdar vilsna själar för att få svar på vad om något är fel på dem. Regissören John Cameron Mitchell bor själv i New York. En av flera anledningar att jämföra honom med Woody Allen.

Sista halvtimmen håller kanske inte riktigt samma kvalitet som resten av filmen. Sammantaget är det ändå en av årets största glädjespridare på bio.

Skribent: Peo Sandholm [http://www.bio.nu/film/?id=101170]

Helgen avslutades på bästa sätt. Med långfrukost och söndagsstädning innan avskedskramar (o pussar) och en Thomas/Smurf som kör en till busshållplatsen.

Tack för en helt underbar helg, Precis vad ja behövde!!!


// Vampyra

Mitt i helgen

Är lite förvirrad. Vet inte om jag ska vara ledsen o bara sätta mig och gråta eller vara lycklig och skratta med alla andra omkring mig.
Helgen började helt fel.
totalt fel.
Blev ingen utgång som planerad. Folk började fucka-up sig och till slut var det bara jag och en polare kvar som till slut fick ngt i huvudet och valde att sova istället för att följa med ut...Thanks for that, I say!...

Hade sett fram emot denna Diz iz Elektrik nu i lite mer än 1mån så var ett hårt slag att inte få komma dit:/

Men men. Lördagen började iafall bättre. Sitter nu med älskade Eldsjälsvänner ute i en stor scoutgårdsstuga mitt ute i ingenstanns. Närmare Staffanstorp iafall!.
Har varit lekworkshop, knåpverkstad och de ska hända en massa till innan jag nannar kudde i min lånade sovsäck..wo.

Känns lite konstigt att allt blivit så...fel?.. Kan vara ett bra ord.
Önskade mig ner J, Önskade mig utgång igår, önskade mig fotning idag och en massa lek.'
Får idag,ikväll,imorn iafall umgås med så underbara människor här,till trots att leendet kanske inte alltid är 100%.De blir bättre.

ade sett fram emot att umgås med Annika. Men hon har bara ögon för Daniel. Älskar båda 2 som de underbara personer de är och I know de har inte vart ihop så länge att man kan säga till ngt. Men sjutton. Är ni ihop klistrade eller?

Smurf har klippt sig, sött.. Albin är sig lik, Jakob är lätt underhållande och kramgå, Ange sitter och pluggar för fullt just nu och Björn springer runt och spelar spel i min mobil. Rocco och Myggan har gömt sig i en sovsäck där de har de mysigt, och detsamma gäller Annika o Daniel. Skjukt socialt måste jag säga...

Någon springer runt i köket och jag tycker mig känna en bekant doft av brownies..
dags att ut o attackare skålen:P


Återkommer med en fullständig uppdatering imorn kväll


// Vampyra

Helgen

Helgen skulle egentligen bjudit på långväga besök av min älskade vän J från Gbg, innefattande party ikväll, galen fotosession imorn och eldning på måndag.
Blir inte riktigt så nu. Han kunde inte komma ner:( *me ledsen*

Har återigen fått ändra om alla planer o så nu, men det verkar väll lösa sig till det bästa. Fredagens party är ju ju fortf on med lite andra söta vänner, men lördages fotning får skjutas fram. Inte bra, behövde bilderna till skol ansökan och eftersom J vart model innan åt de skulle de vara bra o hålla ihop säcken, visa vilka
olika bilder man kan ta med samma pers. men men.
Kameran ja fixat måste lämnas återbud..hoppas de görs utan kostad.

Efter lite nojjande så har jag iafall fått förfrågan att komma till Wana be EWP på lördag och leke med mina eldsjälsvänner. Trode inte de skulle gå, då allt vart planerat ett bra tag men absolut. Kommer vara där lör-sön och mysa,elda o bara njuta:)
Åker hem omkring lunch på söndag.

Kommer som sagt bli en lång helg. Bara besviken o så över att J inte kunde komma ner.
Sett fram emot att låta han träffa mina vänner, ha kul,sitta o snacka o bara catch up, Fota en massa-så man har ngt snyggt att leka med sen..etc..
Får bli snart darl...It has to!!!!

Mixed thoughts

Dagarna avlöser varandra, Med samma meningslösa eller icke existerade innehåll om så 
vill kallas. 
Livet har så länge nu bestått av motgångar, av otrevliga och långa samtal med diverse myndigheter, försök att reparera allt skit som hänt. Går väll inte sådär jätte bra.

Skulle vart på arbetsintervju idag. Det sket sig totalt, eller egentligen inte men. Ibland är det bra att man är försynt nog o ringer och dubbel kollar att de verkligen har en på listan, att det är rätt jobb man söker etc.. Visade sig vara fel på de flesta punkterna och smått otrevligt fick jag höra att jag kunde komma dit sätta mig, prata med dom o slösa 2-3h utan att egentligen få ut ngn av det själv. Inte direkt min plan att göra en torsdags eftermiddag..nej tack!

Vad händer annars?
Jadu, vart ska man börja.. Året kickade ju igång ordentligt med att man gjorde sig fri,Singel. Något jag tror vi båda inblandade anser var det bästa för oss någonsin. Vi passade väll aldrig ihop som partners men som vänner tror ja vi har ngt starkt, underbart. Älskar den snäckan:)

Har försökt vara duktig och börja med träning etc. Springer, kör body pump,elektronik-cardio etc..samt inte glömma mina fina försök till att köra yoga oxå.
Går väll inte så bra här heller. Inne i en ganska mörd deppig period vilket resulterat i att 1. jag äter inte alls så bra som man ska när man tränar, har ingen energi, motivation eller ngt...vilket då gjorde nr 2. att tränarn min stängde av mig tills ja mår bättre, får den hjälp jag behöver eller tills ja iafall tar tag i mina matvanor igen. Ordentligt.

Har levt ett väldigt "fel" liv i mångas ögon. Helgerna har spenderats på diverse uteställen, dansandes, drickades och alldells för mycket rökande. Blivit som att jag på ngt sätt kompenserat de toma veckodagarna mellan helgerna att allt måste överdrivas o göras i en mycket större skala än nödvändigt.  Det har dansats, hånglats och mer eller mindre klängts på okända killar.[ngt ja nu ser tillbaka till med avsmak] Jag levde det livet jag så länge intalat mig att jag velat leva.
Nu vet jag dock, det är inget liv för mig...

Som alltid när spriten kommer in i bilden så brukar de vara vanligt med misstag och jag är inget undantag. Hade mitt roliga, mina tillfälliga partners etc. Men. Det som alltid kommer ligga framme i minnet, är de smärtsamma misstagen med en nära vänns polare.  
Att jag idiotisk lät de ske 2 gånger de fattar jag egentligen inte, men utan egentlig ursäkt, skyller jag andra gången på fyllan och jag var inte vid medvetandet. Första gången var en filmkväll som slutade med en tungt flåsande karl över sig och man orkar inte säga nej fler gånger.
Varför skriver jag om detta? Ingen aning.. Kanske för att jag orar mig över vilka konsekvenser detta verkar få för mig..och honom med egentligen.
Våldtäckt..ett ord som jag aldrig trode ja skulle behöva använda om mig själv. Läskigt.
Men inte den konsekvensen.. Ngt mycket större..
läskigt..

Imorn är det utgång igen. Diz iz Elektrik. Hotpants, 8h på dansgolvet och en massa intag av vatten. Ja,läs vatten. Vågar inte dricka ngt annat. Inte nu. Inte än.
Har fallit som en fura för Hardcore,rejv,Elektronikens värld igen. Gick inte att undvika, de va bara att släppa taget och låta sig forslas tillbaka.
Mer om detta imorn.

Keep your thoughts to your self, or share them with me if you wish..

//Vampyra

birth

Så. Då har med gett liv åt en ny blogg. Kände att det var dags att ge liv åt mina egna tankar, funderingar, händelser i mitt liv.
Här kommer det att blottas allt.. Jag kommer att skratta, gråta och svära om de nu skulle behövas.

Blir inget långt första inlägg.
bara ett lite fingervisande åt vad som kommer att hamna här!


Im running down the hill..follow me


//vampyra