Genomförskyld och febrig, It suuucks!

 
Legat och snorat sen i måndags så hade väll ingen större lust men var liksom tvungen att tvinga mig själv in till Malmö. Hade viktigt viktigt möte att vara närvarande på. Med psykoligen + en annan "vad hon nu var" person som skulle hjälpa med alla de jävla problemen med myndigheter som jag haft. Framför allt vad det gäller min ekonomi, eller min icke existerande ekonomi kanske man ska säga. Vi pratade, räknade och de var enorm chockade över hur jag kan leva så här egentligen och det verka som de fårstår varför jag mår som jag gör.  Jag lever Under existensminimu med minst 1000kr. Helt sjukt egentligen.
Har mediciner att betala, läkare och psykologer att bekosta. Resor till och från träning, Skolgång, För att inte tala om mat. Enligt normen ska en ensamstående pers lägga ner omkring 2522kr på mat var månad. Jag bekostar mig med 1100kr till mat. Mer har jag inte råd.  helt sjukt.
De gav mig i alla fall lite hopp och hjälpte mig fylla i en massa papper samt de ska ta tag i en del och ringa runt och trycka på. De har lite mer auktoritet än vad ja har, då det inte hjälpt att jag ringt.

Efter hela detta härvandet så bar det av in mot centrum och möta upp Eddzie för en sväng i de gröna. Men ösregn men ändå. Blev inte så länge som önskat då vänninan ja bokat upp mig från 16.30 fick sluta tidigare från skolan och dök upp redan 15.30.  Eddzie tyckte hon var läskig (någor jag blev jävligt upprörd över) och avböjde så fort hon dök upp och drog hem. Jag och Ebba begav oss till Espresso House för att ränka våra sorger i Chai latte, jag egentligen inte hadde råd med.
Satt där och snörvlade och pratade i gott och väll 1-1½ h innan vi begav oss ut i Skånska regnslusket igen.
Kollade runt lite i butikerna och dregglade över snygga underkläder, så jävla snygga. Och bara 99kr. Och jag har inte råd.  Skulle verkligen behöva lite nytt.
Hittade även en så jääävla het tröja på Shangoo som jag drömt om länge, 50% på rea nu och jag får gå därifrån utan den i en påse med mig. De kändes.
Behöver verkligen nya kläder. Nu.

Väl hemma. Lagom nedslagen pga ekonomin, förskylningen och febern blev det en bra stunds vila och sen matlagning. Köttbullar med Spaghetti. Mina egna köttbullar. Mums.
Criminal Minds på TV och jag nedbbäddad i sängen.

 

Människor längtan efter trygghet rimmar illa med rädslan för tristess.
Att ingenting någonsin är som det ser ut, verkar samtidigt ha någon slags underhållningsvärde. Dataspel bygger ju på det. Och skräckfilmer. Just när man andas ut efter en kris, så öppar sig en avgrund.
Och vi betalar för att uppleva det.
Men dataspel och film kan man ju stänga av. Det är väll det som är skillnaden

// Vampyra