Satt upp och med Ange,Smurf och Fredrik och såg film.. men karlarna palla inte trycket utan somnade ganska snart. Jag och Ange satt däremot och pratade om allt möjligt, öppnade mig en hel del mer än vanligt. Lite läskigt faktiskt.
Blev även ett sött litet samtal med Matrim. En söt vän och även han eldsjäl-då från Göteborg.
Filmerna avlöste varanndra mer eller mindre hela kvällen. Alla var väll i behov av att ha något att titta på. Kan bero på det blåsiga och tråkiga vädret utomhus som inte direkt bjöd på några mysiga eldsjälsaktiviteter. Lite tragiskt.
Skulle haft med mig mitt skippo, några kortleker eller annat trevligt och fått folk att spela spel med mig istället. Men men.
Det sågs blev "Coyotte Ugly"-som man sett så där 20 gånger i ungdomsåren, och "Whole 10 Yard"- som faktiskt var väldigt rolig och underhållande. Intressant och se Bruce Willis i en annan roll än vad Jag är van o se han i.
Men den film som fångade min uppmärksamhet var
"Shortbus".
Voyeurism är att delta
John Cameron Mitchells (Hedwig and the Angry Inch) andra långfilm Shortbus är en underhållande och stark sexkomedi. Den är emotionell, nära, ärlig och politisk. Men vad alla snackar om är givetvis filmens explicita sexscener som chockat biopubliken världen över. Redan i filmens inledning visas tre sexscener som får de flesta att skruva på sig i biostolarna.
Sofia (Sook-Yin Lee) är en terapeut som jobbar med par som har kärleks- och sexbekymmer. Nu faller det sig så olyckligt att hon själv också har egna relationsproblem. Hon har nämligen aldrig fått någon orgasm. När hon har sex med sin pojkvän fejkar hon orgasmen, men har inga klagomål på sex med honom ändå. Två av hennes klienter är bögparet James och Jamie (Paul Dawson och PJ DeBoy).
Filmens titel förklarar Mitchell med att i USA färdas ungdomar till skolan i gula bussar. Skolungdomar med speciella behov, de som inte passar in, färdas i kortare varianter av likadana gula bussar. På sexklubben Shortbus samlas också individer med speciella behov.
Ensamhet och behov är i fokus för en av årets skojigaste filmer. Ärliga och härliga dialoger finns det gott om i Shortbus. Med en skön humor som går rakt in i hjärtat värmer filmen som är sensationellt bra. Kanske främst för att den är så positiv i sin skildring av sex till skillnad från andra långfilmer i ämnet.
Scenerna är till stor del improviserade fram, från och till under två och ett halvt års workshops. Och det märks. Personregin är riktigt bra trots att många provar på det här med att vara skådespelare för första gången. Tittar du riktigt noga kan du se regissören själv i två korta klipp.
Shortbus handlar också om New York. Terrordåden mot World Trade Center har blivit en del av New York och vävs in i berättelsen på ett genomtänkt sätt. Annars handlar det också om att bostadspriserna stiger kraftigt i denna metropol. Bara en viss typ av kreativa människor kan bo kvar. Till New York vallfärdar vilsna själar för att få svar på vad om något är fel på dem. Regissören John Cameron Mitchell bor själv i New York. En av flera anledningar att jämföra honom med Woody Allen.
Sista halvtimmen håller kanske inte riktigt samma kvalitet som resten av filmen. Sammantaget är det ändå en av årets största glädjespridare på bio.
Skribent: Peo Sandholm [http://www.bio.nu/film/?id=101170]
Helgen avslutades på bästa sätt. Med långfrukost och söndagsstädning innan avskedskramar (o pussar) och en Thomas/Smurf som kör en till busshållplatsen.
Tack för en helt underbar helg, Precis vad ja behövde!!!
// Vampyra
John Cameron Mitchells (Hedwig and the Angry Inch) andra långfilm Shortbus är en underhållande och stark sexkomedi. Den är emotionell, nära, ärlig och politisk. Men vad alla snackar om är givetvis filmens explicita sexscener som chockat biopubliken världen över. Redan i filmens inledning visas tre sexscener som får de flesta att skruva på sig i biostolarna.
Sofia (Sook-Yin Lee) är en terapeut som jobbar med par som har kärleks- och sexbekymmer. Nu faller det sig så olyckligt att hon själv också har egna relationsproblem. Hon har nämligen aldrig fått någon orgasm. När hon har sex med sin pojkvän fejkar hon orgasmen, men har inga klagomål på sex med honom ändå. Två av hennes klienter är bögparet James och Jamie (Paul Dawson och PJ DeBoy).
Filmens titel förklarar Mitchell med att i USA färdas ungdomar till skolan i gula bussar. Skolungdomar med speciella behov, de som inte passar in, färdas i kortare varianter av likadana gula bussar. På sexklubben Shortbus samlas också individer med speciella behov.
Ensamhet och behov är i fokus för en av årets skojigaste filmer. Ärliga och härliga dialoger finns det gott om i Shortbus. Med en skön humor som går rakt in i hjärtat värmer filmen som är sensationellt bra. Kanske främst för att den är så positiv i sin skildring av sex till skillnad från andra långfilmer i ämnet.
Scenerna är till stor del improviserade fram, från och till under två och ett halvt års workshops. Och det märks. Personregin är riktigt bra trots att många provar på det här med att vara skådespelare för första gången. Tittar du riktigt noga kan du se regissören själv i två korta klipp.
Shortbus handlar också om New York. Terrordåden mot World Trade Center har blivit en del av New York och vävs in i berättelsen på ett genomtänkt sätt. Annars handlar det också om att bostadspriserna stiger kraftigt i denna metropol. Bara en viss typ av kreativa människor kan bo kvar. Till New York vallfärdar vilsna själar för att få svar på vad om något är fel på dem. Regissören John Cameron Mitchell bor själv i New York. En av flera anledningar att jämföra honom med Woody Allen.
Sista halvtimmen håller kanske inte riktigt samma kvalitet som resten av filmen. Sammantaget är det ändå en av årets största glädjespridare på bio.
Skribent: Peo Sandholm [http://www.bio.nu/film/?id=101170]
Helgen avslutades på bästa sätt. Med långfrukost och söndagsstädning innan avskedskramar (o pussar) och en Thomas/Smurf som kör en till busshållplatsen.
Tack för en helt underbar helg, Precis vad ja behövde!!!
// Vampyra
