Sista...

Idag är jag väldigt besviken. Jag ville verkligen tro att vår vänskap skulle överleva. Att trots allt så skulle vi klara det.  Men han verkar inte klara det. Jag kan inte göra något mer. Hans ord säger en sak, hans beteende en annan, 3v,snart 4, som han satt här i soffan och satt vänner skulle vi alltid vara. Vad fan kallar han detta?. 

När vi pratas så blir det bara fel. Jag försöker vara glad. vara positiv. Jag möter en stor betongvägg som bara kastar av sig. Jag försöker, men får inge för det. Han skriver aldrig till mig om det inte är för att starta bråk. Han ger inga positiva känslor. Inga alls.

Idag var nog droppen. Jag vet inte. Jag blev verkligen såååå besviken och för att inte tala om ledsen. Har gråtit mina sista tårar över honom nu..

 Utanför att hans ord troligen mest vart ännu fler lögner, och det gör SÅ ont.

Jag vill vara vänn, jag vill umgås, skratta, spela munchkin eller bara se en film. Varför ska han göra det så jääääävla svårt??? 

...Vad hände med denna dag?

Jag bojkottade hela dagen. Bakis sedan kvällen innan, trots att jag inte direkt tyckte att jag fick i mig speciellt mycket. Men det måste varit all koskenkorva han hällde i mig som gjorde susen i slut ändan. Vilket som. Dagen började med att man vaknade tidigt och kände huvudvärken börja och ville bara ut i snön och lägga mig i kylan. Drog upp Jesper och fick han att komma iväg till tåget, själv gick jag och handlade lite bullar och knatade hem. Väl här utanför slängde jag mig en snabbis i snön och njöt av att känna kylan mot huvudet. Kastade mig i sängen och begravde mig under täcket Igen sen.

Oväntat nog så började Johan prata med mig på msn. Den människa jag egentligen sist ville prata med då känslan av honom just denna dagen bara rubb evertything in even more. Vill ju så mer än gärna att han skulle vara HÄR hos mig, inte över msn. Men men.
Vi pratade lite vidare om samtalet vi hade gårkvällen innan och ja, jag både fick falska förhoppningar ett slag men även sågningar vid knäna och nu vet jag inget alls. Jag vet i alla fall att det inte bara är jag som har svårt att gå vidare, som har svårt att se den andra vid sin sida och visst är det för mig en liten tröst. Samtidigt så önskar ja så, att jag bara kunde säga till honom; ”Det behöver du ju inte heller, vi kan gå igenom detta tillsammans”. Men jag tror inte det, jag tror inte jag kan säga det till han utan att vänta mig att bli halshuggen direkt Och därför vågar jag inte säga något, hur hårt mitt hjärta än slår.

Dagen fortsatte i värsta slapp stilen. Jag läste Twilight Jag sov en massa och jag tjötade lite i telefon med vänner som kom ihåg en denna dag. Jag orkade själv inte ta tag i något, så sorry att jag inte mass- smsade ngt strunt denna dag. Planen var utgång på kvällen men när klockan närmade sig 19 så pallade ja verkligen inte. Jag ville bara bojkotta hela denna dagen och krypa ner under täckte och gömma mig.

Tvingade mig själv att laga till lite middag tills melodifestivalen började och sen satt jag tillsammans med Jonas över msn och dissade ner på hela skitet, Jag skrattade så jag trode jag skulle dö over Månz Slagerbög och fjortis Diamanten som tror de har något att komma med. Och läskigt nog verka de ha det såg jag sen när de visade sig att just de 2 av alla deltagarna, var de som fått gå vidare. Dags för svenska folket att skärpa sig snart tycket jag”

Avslutade denna kvällen med att ta kissen utan på en liten snö runda och leka. Uppskattades en liten stund, tills de blev lite för kallt om tassarna tror jag. Snurrades hon in i en handduk och vi kröp ner och gosa när jag kom upp. Träffade på min kära granne här nere, lite sådär på lyran och bad om ursäkt ifall de störde mig. Han hade någon fest. Stod och snackade ett slag och mitt var det är så bestämmer han sig för att bjuda mig på hamburgare och drar upp några från en påsen han har och ger en. Woot? Well wlell han vägra mig säga nej så. Jaha. Stod och prata lite om nyår och festen syster haft här och även den han har nu som jag så klart var välkommen in på om jag ville. Jag vänligt avböjde då jag inte direkt är on party patrol denna kväll. Tyvärr.

Kröp ner i soffan, såg tv och tjötade med det sedvanliga folket på msn innan jag bestämde mig för att de får vara nog och hoppade i säng.  Avslutningsvis kan ju sägas att denna dagen vart lika meningslös som jag väntade imig att den skulle vara och jag hoppas nästa år att jag gör något mer värdefullt än ligger och mår bakis och är olyckligt kär.

Alla fucking hjärtans dag.

En dag jag för första gången faktiskt hade sett fram emot. Eller i alla fall, till för någon vecka inte var allt för hatisk och illa inställd till. Han gjort upp i huvudet lite fina planer på vad jag vill göra för Johan, hur jag ville spendera denna helg med honom och hur jag skulle överraska honom på kvällen med lite snygga saker.

Men den önskan kunde jag ju fint spola ner i toaletten och aldrig se tillbaka på. Det är inte Johan och jag längre, jag kommer aldrig få sitta med hans armar om mig och känna hans kärlek mot mig. Kommer aldrig kunna söka tröst i hans varma famn och inte heller kan jag skicka ett sms med de orden jag verkligen bara vill skriva till honom. Inga kyssar, inget hålla i hand på stan, inget…Han och Jag längre.

Det jag inte kan släppa är det faktum att jag lät mig svepas med så mycket som jag gjort trots vetskapen om hans 5-öringar och förvirrade hjärna. Jag borde kanske vart smartare  o

Det är inte bara därför som jag anser att denna dagen suger röv utan, den känns bara meninglös i det fallet att kärlek är inget som behöver en stämpel, ett datum för att man ska köpa blommor, säga hur mycket man älskar sin partner eller för den delen vara en bit romantisk. Sånt ska man vara när som, hur som. Alltid. Tycker jag.

Vilket fall så var detta en av de dagar jag fasat för mest känslomässigt den senaste tiden. Inte för att det just är alla fucking hjärtans dag utan för allt jag hade planerat för mig och johan.

Friday 13'th

En dag som för många förknippas med otur, olyckor och allt annat illa som kan hända. Och för mig har det alltid vart precis lika dant. Jag har förväntat mig det värsta, hållit mig hemma och bara försökt stå ut. Eller, nej, nu ska vi inte ljuga. Fredagen den 13:onde har för mig varit en spännande dag. En dag helt olik alla andra, en dag där alla förväntar sig att något ska hända och går runt som nålar. För mig, har denna dagen börjat innebära något annat. För. Om nu så många har denna dagen som en otursdag så måste ju det väll ändå innebära att något har detta som en lycko dag också? För en dag kan väll inte bara helt igenom negativ? Okej, nu försöker jag i alla fall intala mig själv att så kan inte vara fallet.

Fick mycket gjort idag,(eller igår om vi ska vara fina i kanten om när jag skriver).  Var nere på skolan för att träffa Kevin (och egentligen de andra också, men de klarar väll inte av vår närvaro, synd för dom!)  När klockan närmade sig 14 var så slut att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Kevin hade redan stuckit och då Sandra sitter mitt i mellan allt och inte vill blanda sig i(vilket bara är bra) så blev det att allt kändes krystat och det var bara att dra hem. Tydligen skulle alla det då. Kollapsade i soffan en liten stund medan kvällen planerades tillsammans med Jesper och Fredrik som båda var väldigt pepp. Tror några till skulle anlända, men det skulle i så fall bli lite senare.  

Tog mod till mig idag och skickade ett litet meddelande till mr J inne på MSN. Okej, jag vet att jag bara kan skriva till honom, men jag vet väll inte när jag stör och inte stör, när han jobbar och inte jobbar, när han är på bra respektive dåligt humör. Så, säkra före det osäkra bad jag han kontakta mig när han har tid; jag behöver prata med honom. Typ, lite fint så där. Väntade mig inte få svar på 2 min, så vart rätt slagen ur fokus och försökte samla mig. Bestämde han skulle ringa mig lite senare, när han vart klar med sitt. Fine, by Me! Hoppades bara lite att han skulle ringa innan kaoset började här hemma och jag stressar.

Hoppade in i duschen och satt där och njöt en stund. Tänkte över saker och ting och insikter som alltid haglar över mig när jag inte vill ha de.  Försökte samla ihop mig tillräckligt för att kunna säga de saker jag behöver säga till Johan ikväll. För att kunna öppna upp mig, min själ, mitt hjärta så mycket att jag verkligen kan låta han förstå vad som pågår där inne och hur allt detta får mig att känna, vart jag har tagit vägen och hur otroligt mycket jag saknar och känner för honom.  Jag var inte ens säker på om jag skulle få orden ur min mun, jag är inte den som kastar känslor till folk som inte önskar de längre. Jag skyddar mig själv med murar som är så svåra att bryta igenom, att jag inte vet vad jag ska göra när någon raserat de.

Jag klädde på mig i tystad; enbart Dregens hesa stämma, sprängde på i bakgrunden, men inte ens det kunde överrösta tystnade i mitt huvud. Kläderna valdes ut, fluffiga benvärmarna drogs på benen och jag fnissade till lite vid tanken på vad Kevin kallat mina lurviga vänner.  Jonas hade kul på msn och fördrev tiden med att diskutera något hel meningslöst med en, men Jesper planerade in i det sista innan han var tvungen att gå.
                Då ringer Johan. Då fräser mobilen fram sin ”Det är så synd att du är så söt..” singal som jag fint skrev in som hans privata ringsignal en kväll hemma hos honom, precis efter vi blivit tillsammans. Nu gjorde det nästan bara ont att höra den och det var inte utan att en eller 2 tårar brände bakom ögonlocken. De blinkades bort och jag svarade lugnt, i alla fall försökte. Det var verkligen inte lätt att låta oberörd, att sitta och öppna sig och jag kan påstå att jag gjorde ett bra jobb. Jag tror inte riktigt han förstod eller kanske ens ville förstå vad jag försökte berätta för honom. Mina känslor för honom springer inte sin väg, jag kan inte bara låsa in dom i lådan tillsammans med våra bilder, hans julklappa eller ens de jag fick av hans mor. Jag kan inte kasta in dom i en kista och bara låsa med ett osynligt lås och tro att de ska stanna där. För jag vet att de inte gör det. Det är mycket som är svårt.

Ibland tror jag mig se en chans, en möjlighet att gå vidare, men sen sticker det till i bröstet och jag tvivlar på det så mycket mer än jag trodde var möjligt. Han har en nyckel han måste ge tillbaka, och hur ska han kunna göra det när han inte förstår det? Om jag inte ens kan ta tillbaka den?

Samtalet drog ut ganska mycket, som det alltid gör när vi pratar. Jag kände paniken inom mig, snart måste vi lägga på. Samtalet bryts, hans mobil dör. Puuh. Slapp hans hejdå fras. Hans ”hejdå” som saknar något efter. Jag…

…satte mig och sminkade mig. Inget överdrivet, jag behöver inte det längre. Såg till att kläderna satt snygg, när mobben plötsligt kastar sig fram och tllbaka över bordet med ”han” signal. Rysningen längst ryggraden. Svarade lugnt. ”hej igen”.. Pratades lite mer, han hade laddat den en stund och passat på och fixat med terrariet. ”Bra, jag sminkar mig, ska snart gå..”  Det hela är som en dålig teater. Man frågar sånt man kanske inte bryr sig om svaret, jag drar ut på det då jag inte vill höra det sista, men som alltid finns inte tiden där för evigt utan det kommer. Nu kom det lägligt. Jag hade bråttom. Hans hejdå skar bara halvvägs denna gång och jag visste det skulle slå senare. Men ack. Nu skulle det festas.

Tåget in till Malmö kantades av sms med SMS mellan mig och Jesper och jag fick snällt avvärja mig från en lite över överfriskad punkar-sak som skulle enl sin egen utsago till Köpenhamn och festa, men mer tror jag på Mölle-platsen och alla andra fjortisar. Well Well. Lyckat nog så anlände vi samtidigt Jesper och jag så bara att sluta upp som ett fint kadril-par på ridbanan. (fina liknelser som haglar idag)

Blev lite krubb på Burger Kingen, kände att ska de festas idag så ska man nog bottnat med litet mat. Så et t kidsmeal gick ner utan problem under skratt, snack om spännande filurer man kan få i ett ”happy meal/ kids meal”. Efter maten låg i magen gick vi ut och röka och ängeln hade fint med sig Black Devil cigg, så när han bjöd så var jag inte den som tackade nej. Chooooklad<3 style="mso-spacerun:yes">

Vi hamnade lite konstigt på det och rätt så satt vi på McD vid triangeln, drack äcklig sommar cider och åt choklad muffins i väntan på Fredrik som aldrig verka komma. Chilla biffen så vi drog vidare upp på centralen och Adelgatan igen för att där höra Jesper för värst a insikten om han bara mååååååste gå och pissa och det Nu!. Busken funka inte så han knata in på MAX.  Kollade lite på is-banan vi försökt kasa oss fram på tidigare under kvällen och någonstans slog de till hur mycket jag önska en annan mr J hade vart där och åkt med mig. 
Inne på MAX blandade vi koskenkorva med äcklig sommarcider och jag fixade mitt finger jag tydligen slagit upp. Kvällen complete, med en liten blod- olycka också. 

Återigen tog vi oss till centralen och mötte upp Fredrik som trillade in lite i 23. På Adelgatan tog vi oss in på Lunatic och det var härligt att se den blandning av folk som hade tagit sig dit. Musiken strömmade ur högtalarna och kunde se miss Undine från båset och jag vet inte om våra ögon möttes där, men jag vet de hade ”koll” på en hela kvällen. Och för er som inte vet så är Undine, vän med Johan och säkerligen ingen aning om hur saker ligger till mellan han och mig.

Det dansades, det avnjöts lite goda drinkar och jag var verkligen al happy när sista bandet, drog sig upp på scen och gjorde ett jätte bra framträdade. Sångerskan var verkligen en grym growlare och jag och Jesper ”head-banga” som aldrig för. Fredrik försvann av någon anledning, han skulle träffa någon annanstans och ja, då får det väll vara så antar jag. Kan faktiskt inte påstå att jag saknade han speciellt mycket. (Sorry Fredrik).
Vid 1 drog vi vidare till Deep och skakade de lurviga och hade det riktigt Ball. Träffade på mr Yesman( Martin) som jag inte sett eller hört något av på snart 1 år. Det var lite spännande, han var precis lika blond som då, även om han faktiskt gått och blivit lite snyggare. Haha.

När klockan slog 2 så var jag så trött i fötterna efter allt dansande (det märks man e ringrostig) så när mobilen pepp till vid 02.30 tog vi oss alla ner till Södervärn och tog bussen hem till mig. Efterfest. Jonas satt på msn och var villrådig efter ett jobbigt samtal under hemresan. Kändes i alla fall skönt att höra sen framåt små timmarna att hans lillasyster klarar sig med bara ett vackert litet ärr. Och så stolt hon var över det också, hon hade klått sin storebror.

Dumpade Jesper i soffan någon gång vid 5 -6 innan jag själv slocknade av uttröttning i sängen. 

Onsdag-torsdag

O-Skola 9-16.

T-skola 9-14

Vaknade av sms. Alltid lika underhållande att få sms kl 6 på morgonen.. Inte direkt min melodi. Däremot gjorde smset mig väldig glad så jag tappade hela lusten att gå och lägga mig utan gick istället upp och tog mig en lång dusch och gjorde mig klar för att gå ner till skolan. Väl där var det en tryckande stämning men det gick i alla fall att vara där. Någorlunda. Angelina som man knappt sett röken av de senaste dagarna anlände och det blev lite chill-snack bara hon i ett av rummen. De andra har satt sig i ett annat rum och typ bojkottar mig( och vad jag förstått, kevin) Suck. Förstår inte ens varför, ser inte jag gjort något fel eller ens bidragit till att de skulle hålla på så  här. men men.

Satte mig sen och pluggade och vips hade tiden gått och det var dags att gå hem. Härligt!

Väl hemma började städningen inför kvällen, fixandet och även planerandet inför när de ska anlända och så. Missade helt och hållet vilken tid något var att det deras spelning på Kb denna kväll gick mig helt förbi, gjorde ju inge då jag fick lite mer egen tid med dom senare och som alltid spann de på sina låtar i sterion och sjöng för glatta livet. *skratt*

Själv satt man och tecknade lite, skissade på lite nya projekt och allmänt chillade ett tag. Dock drogs man med till slut och ja, det slutade med att man fick sovit, eller ja sova är o säga för mycket då det snarkades för högt runt omkring en, men slocknade nog en liten stund på D´s mage. Vaknade i alla fall med hans arm runt halsen och då gav jag upp och lade mig på sängen- omöjligt att sova dock.

men men, gick upp vid 7 och gjorde mig klar och begav mi ner till skolan och umgick ett med gänget.  hängde där till jag inte pallade längre och gick hem. sparkade ut asen och sen sooov jag gott ett litet tag.

minns inte om det hände ngt mer vettigt denna dagen. Planerade med Jens lite inför morgondagen..

Tisdag

Skola 9- 16.15. Wooho.

Gick ner till skolan tillsammans med Kevin för att möta folket och ta ett riktigt snack med de tråkiga som vart tvungen och försöka förstöra. Gick inte så bra som jag hoppats på , men jag orkar inte direkt bry mig. Det är sorgligt att de ska tro sånt om en, framför allt när de vet hur saker och ting ligger till och även när de läser här och borde veta att jag aldrig skulle göra något med någon annan. Inte med det jag känner inom mig.

Vilket fall, jag satte mig med datorn och pluggade järnet. Fifflade med projekt och bilder och det gick väll sådär. Folk surade överallt så stämningen var inte alls på topp. Åt lunch med några ur gänget innan lektionen. Hade det rätt öken en sväng så när Sandra tog fram och visade sin piercing tång och kanyl hon köpt kunde jag inte låta bli utan det blev snabbt en liten navel piercing så fint. Eller ja snabbt kan jag inte säga. Först kom Tobbe in och kollade och höll på att svälja tungan när han ser mig ligga på bordet och Kevin stör över med en kanyl i handen och ska precis trycka den genom huden på mig. Haha. Dock gick det bra sen och den blev super fin. Dock har jag fått använda mig av mina läpp- piercingar då jag inte hade någon annan med mig till skolan eller ens vet vart mina tagit vägen här hemma.

Men men, gick till lektionen sen och satte mig för att fixa med filmen men inge ville som jag ville. Så ja, fick knata hem en snabbis – i vad som skulle bli ett riktigt snöoväder någon timme senare- och hämta en sladd jag glömt.  Mötte Johans brödrar och deras mor på vägen, blev inte mycket tjöt. Snöade för mycket och jag frös röven av mig nästan. Lyckades efter 2h i alla fall få in filmen på dator och börja redigeringen. Sen att lektionen tog slut och jag var tvungen att dra är en annan sak.

Gick hem i snön och faktiskt njöt jag lite här. Jag gillar snön, det är så vackert. Sen att det alltid blir så satans kallt när det snöar, det kunde jag faktiskt vart utan. Väl hemma kröp jag upp i soffan och pluggade lite, tjötade msn och ja flummade.

Det har vart mycket funderingar dessa senaste dagar. Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på allt vad som hänt känslomässigt och inte alls efter svaret jag fick av mitt sms igår kväll av J. Inte heller det jag fick av Jonas, Fredrik eller Marcus. Jag hade inte förväntat mig något av dom och de gjorde mig alla väldigt förvirrade. Sen, jag vet om och det vet ni också att det bara är 1 svar som räknas. Resten ser jag inte ens.

Har tänkt mycke, har gått igenom hela helgen mer eller mindre minutiöst och detta var något jag måste ta upp med psykologen nästa gång jag träffar henne. Jag kan inte göra det, det är inte bra. Istället för att vara glad blir jag bara väldigt ledsen och sen sorgen och i många fall slutar jag i duschen gråtandes och bara vill sitta där resten av mitt liv. Ja jag vet det är rätt patetiskt men just nu känner jag mig så, jag hatar att vara ynklig och inte den starka person jag brukar vara.

Ikväll har jag vart ute i snön. Jag kände att jag behövde komma ut och kyla ner hjärnan lite. Så drog på mig och attackerade snön här nedanför på gräsmattan. Kastade snöbollar på muren, bara låg ner och kollade upp på himmeln, gjorde världens längsta snö ängel och bara existerade ett tag där ute.  Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Jag vill bara ha hit honom igen och det. Inte hört ett ljud från han sedan han åkte i söndags. Okej om man inte räknar den lilla 4 ord meningen  i ett sms. Suck.

Pratade med Jonas och med Malin. Jag orkar inte må så här längre. De stöttar mig helt otroligt. Och jonas är helt otrolig…

Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Det finns ingen energi kvar. Ingen ork att känna längre. Jag kan inte gå runt så här. Känna mig som ett patetiskt skal som inte kan gå vidare, som inte kan känna något annat än smärta. Jag kan inte längre låtsas skratta eller vara den människa jag egentligen är. Jag orkar inte spela längre, mina teater skills börjar faila. Jag kan inte håla masken längre. Det finns ingen möjlighet längre, jag har förlora fotfästet och jag har gjort det ordentligt. Vi pratar inte snesteg eller små snubblande utan jag har verkligen tappat min väg totalt. Det känns inte längre som att detta är jag. Varför vet jag inte..

På många sätt är mitt liv bra. Älskade Jonas,Kevin, Fredrik, S.K, Roban..Alla på skolan; Liz,Myggan,Sandra, Babben o alla de andra som får skolan att bli kul.. Men just nu känns det bara rakt ner åt helvete.

Mitt liv består av 2 världar. Den världen jag visar ut, den som skrattar och spelar med och har "kul", dom som engagerar sig och låter sig dras med och inte vill sitta hemma.
Sen har vi den som dyker upp så fort jag blir ensam, så fort tystnaden blir påtaglig och jag bara har mig själv i huvudet, den som inte kan sluta kasta elaka tankar och sparka ut den andra. 

Som inte accepterar ngt annat än blodspill och depression. Den jag inte kan slå mig undan från just nu. Hur mycket jag än försöker. 

Jag orkar inte längre. Mitt huvud håller på att ta över och jag vet inte vart jag ska vända mig. Det finns ingenstanns. det finns inget. 

 

Ny vecka och idioter på Kår!

Idag är det måndag och det är en ny vecka. Har bestämt mig för att jag ska bli så mycket bättre på att gå upp om mornarna och även komma i tid bättre om kvällen. Jag hoppas i alla fall att jag ska lyckas med något av detta åtminstone. Uppdateringar kommer under veckans gång.

Idag blev en riktigt lång dag och på många sätt en bra dag, men kvällen kunde gått ha slutat betydligt bättre än vad den gjorde.
Var duktig och var nere på Skolan redan vi 9 tiden. Hade bestämt med Ange att vi skulle filma henne till mitt skol projekt vid 10 tiden så sagt och gjort träffade henne och drog med Kevin bort och det filmades. Hon lekte med sina poi och var jätte duktig och jag fick en bra inspelning.  Hade inte mer och göra förrän kl 14 så drog oss upp till rummet, tjötade med de andra som var där och hade det kul. Fick även pratat ut ordentligt med Sandra. Det var bra det faktiskt. Dissade min tid kl 14 då jag faktiskt inte behövde den och drog istället hem med Kevin och fixade mig lite innan vi tog bussen mot Lund och kåren.

Kevin och jag är som syskon, eller i alla fall goda vänner. Han har flickvän och jag är ny singel- men känner mig inte alls som det någonstans för jag vill ju inte vara det, men det vet vi ju alla redan.  Kevin älskar sin flickvän och jag är inte intresserad av vare sig ett hångel en kväll eller ens en puss på kinden. Jag vet vad jag vill ha och det kan jag ju tydligen inte få längre. Ville bara få detta ur vägen.

Under tiden på kåren och så, var vi som vi är. Vi flummade och vi höll handen. Läs ordentligt. Vi höll handen! SKANDAL!!
Denna lilla handling fick folk att tro att vi var otrogna mot hans flickvän, att vi skulle åka hem till mig och ha sex och en väldig massa andra saker. Jag vet inte längre vad jag ska tro om folk, men hela den tanken ens är så skratt retande då varken jag eller Kevin skulle på något sätt kunna attraheras av varandra. Och inte bara det vi har för mycket i bagaget, känt till varandra för många år och ja. Jag kan nog tala för båda när jag säger att vi inte är varandras typ någonstans. Punkt slut.
Inte heller kan jag förstå hur de kan få det att bara för vi håller hand en dag, så ska vi vara otrogna när han och S sitter och gosar på skolan. Nej då är de VANA vid det och då är det ingen fara alls. Jaha..det är alltså så det ska vara. Jag vet inte vad jag ska säga, detta höll på att förstöra för Kevin och hans tjej totalt. Tur i oturen hon inte litar på deras idioti i alla fall..

Helg med johan/ Filmkväll med Fredrik- söndag

Vaknade med en tom känsla i bröstkorgen. Den där vanliga känslan av att vi snart ska skiljas från varandra. Den enda skillnaden är att nu får jag INTE lov att känna den längre, nu får jag inte ha separationsångest och tycka att det hela suger röv arsle och hela den biten. Det gäller liksom att bita ihop. Jag klarar inte det. Gick upp när väckarklockan ringde, han mecka lite dator och packade sina prylar + han bakade en ny omgång scones.  Dock var jag inte hungrig, ingen aptit, så kändes onödigt. Men men.  Han åt mat och vi satt och tjötade lite i soffan.  Han planerade deras resa och jag mådde illa och trodde jag skulle spy.  När kl närmade sig 13 ringde Martin och det var dags för oss att bege oss. Hälsade på Martin och vi åkte till Netto. Shoppade hem..creme Fraish. Kom inte på ngt annat alls. Det stod helt tomt i huvudet. Suck. Utanför affären får jag värsta sämsta kramen av Johan. Martins var till och med betydligt bättre. Gjorde väldigt ont. De hoppade in i bilen och körde och jag flydde fortare än fortast hem med tårarna rinnande längst kinderna. Han inte mer än innanför dörren förrän jag bröt ihop fullständigt.

Tjötade med Jonas på msn. Han är så underbart fin den personen. Vet ibland inte vad jag gjort utan honom. Låg mest apatisk hela kvällen tills fredrik bestämde att han skulle komma hit och hålla mig sällskap och slagga över här på soffan. Sagt och gjort. Han kom hit, vi tjötade, såg på film och ja, precis som en viss Johan slocknar han 10min in i filmen. Lät han sova och kröp själv ner i min stora säng och somnade medan tårarna föll.. 

Helg med Johan- Lördag

Redan innan väckarklockan ringde denna dag så visste jag att den skulle gå åt helvete. Och hur mycket jag än försökte med intalningen att den inte alls skulle det så vart det precis så det gick. Jag vaknade med en panik, ångest djupt nere i bröstkorgen och jag visste inte vart jag skulle göra av den någonstans. Fick upp Johan ur sängen och låg själv kvar en stund och bara vaggade fram och tillbaka, försökte gå igenom allt snabbt i huvudet så att jag skulle slippa det senare.  Hjälpte inte. Tog mig till slut upp ur sängen, satte mig vid datorn för att försöka koppla bort. Gick inte det heller; Vad Johan än gjorde så höll jag på att få panik. Bara av att ha han i närheten fick det att göra ont i hjärtat och när jag kröp upp i hans knä kändes det som jag stack en stor kniv rakt in i magen. Jag brukar inte bryta ihop på detta viset men idag funkade inget.  Jag borde vart så insiktsfull och sagt åt Johan att åka hem, gå till sin pappa eller bara ta en promenad eller något.

Mitt dåliga humör smittades så klart över på Johan som låste sig, blev apatisk och det blev en så tryckande stämning så det nästan gick att skära den med kniv. Jag försökte begrava mig ett plugg i tag men gick inte så lätt när han lägger sig ner i hela soffan och tar i princip upp all plats. Hmm. Har inte någon speciellt stor soffa alls.  Ber han snällt att om han ska vila, kan han inte lägga sig i sängen? Det måste ör övrigt vara betydligt bekvämare för honom. Men nja, det ville han först inte göra. Han låt ju såå bra där han låg. Men men. Han gick till slut in i sovrummet och där låg han i 1½ innan jag gick in och försökte få liv i honom. Gick inte SÅ bra. Kröp ner själv på min sida och innan jag visste ordet av sov jag också. 3h senare vaknar jag av att jag får ett sms.  Nu bryter jag ihop totalt. Inte av smset utan det att Johan ligger och kramar om mig som om jag vore värsta kudden eller något. Jag vet inte vart ifrån men jag börja stört böla och kunde inte sluta. Hade gråtit till och från hela dagen och spenderat stora delar av tiden i badrummet, men detta var extremt.  Johan visste inte vad han skulle göra, inte jag heller. Han förstod nog inte ens varför jag vart så ledsen eller något, inte förrän jag typ hint förklarade.  Jag grät och grät och kunde inte sluta. Det var riktigt jobbigt.  Han låg och höll om mig, han försökte fast han inte visste vad han skulle göra, det är liksom svårt. Ville han ska hålla om mig, men blev bara mer ledsen då. Illa illa. Han lämnade mig en stund och ringde för att planera morgondagen(söndag) och sin resa hem med Martin, middag hos sin mor och allt vad han nu skulle göra.  Gjorde mig inte mindre ledsen. Ville han skulle försvinna, samtidigt ville jag inte alls att han skulle åka någon gång.
Efter att ha legat alldeles för länge och bara känt mig patetisk och ja, allt vad de innebär bestämde jag/oss för att hoppa in i duschen. Satt där i över 3h och bara pratade.  Jag har svårt att öppna mig och Johan kan det nästan inte alls, men jag behövde veta saker och ting, jag behövde feedback.
                Som ni nog förstått så klarar jag inte detta, jag klarar inte hur det är mellan mig och Johan. Jag är så vansinnigt kär i honom att det inte riktigt är klokt och jag vet inte hur jag ska komma vidare från det, om det liksom ens går.  Och att göra som vi gör här, sitta i duschen tillsammans, hålla om varandra, tvåla in varandras ben eller ens gosande framför filmerna vi gör. Det hjälper liksom inte till någonstans.
Tycker dock inte att vi kom någonvart med något här, jag vill fortfarande ha honom precis lika mycket och det verkar inte finnas någon återvändo från det. Inte heller verkar han kunna förstå hur illa jag mår av allt och ja, han påstår sig inte kommit över något heller och jag både tror och inte tror honom.

Vilket fall, efter duschen så kröp vi ner i sängen igen och ja..gosade in oss hos varandra och bara existerade. Var fortfarande ledsen men vi pratade rätt lugnt. Dock blev lite sur och det var nog bra. Han ska skaffa ny lägenhet, flytta från den delade han har nu. Trodde alltid att jag skulle vara den som hjälpte han och möblerade och så, Nej nu ska hans vän Tessan göra det.  Det kändes faktiskt riktigt hårt och gjorde mig både ledsen och besviken. Så för att inte förstöra kvällen/natten helt så reste jag mig ur sängen och gick ut för att baka scones. Vi hjälptes åt och dom blev faktiskt riktigt riktigt goda. Satte på filmen”Sky Captain and the World of tomorrow”. En riktigt bra film enligt mig, och jag vet Johan ville se den, men ja. Han får skylla sig själv om han somnar!
Han satt dock kvar o soffan denna gång och gosade med mig, han höll så hårt om mig hela tiden. Det var nästan för mysigt och inte alls hållbart.
När filmen var slut och ja plockat undan kvällens stök så blev det säng och ja, hans underbara famn igen..

Helg med Johan- Fredag

Johans väckarklocks- väckning misslyckades något enormt. Vet inte hur men har själv inte hört den men när jag slog upp ögonen kl 11.30 så låg han fortfarnade och sussade. Då hade hans snoozat om 2 gånger och sen råkat stänga av den. Hahah, well well.  Gick upp, gjorde mig klar och fixade till mig. Han satte sig och jobbade lite och var duktig. Ringde Eva på skolan och bestämde tid jag kunde komma och hämta saker; 13.30. Väl då hoppade vi båda in i bilen och tuffade ner på skolan, hämtade sakerna och sen begav vi oss iväg in till Malmö stad. Johan har precis som jag en förälskelse i litteratur, i böcker så det blev att gå på antikvariat tillsammans. Jag blev dock jätte besviken, min favorit antikvariet hade slagit igen,  han hade inte haft råd att betala hyran då den höjdes. Jag var så ledsen då jag älskade att gå dit, sätta mig och läsa en bok och jag vet inte hur många gånger, men väldigt många så bjöd man han på kaffe och bara tjötade. Verkligen synd. Men men.

Johan hittade några böcker han ville ha, jag hittade nr 2 i Mark Levengoods samlingsböcker om barn citat. Har redan ettan.

Johan hade sagt tidigare att han skulle bjuda på sushi för att han får sova här och så blev det. Fortfarande osäker på vad jag egentligen tycker men det mesta var gott. Det enda som verkligen gjorde mig spy färdig och fick det att växa i munnen var tonfisken. Den var verkligen vidrig. Men rullarna och framför allt omeletten var helt underbar!

Bestämde att vi skulle ta oss ut mot Center Syd när vi ar klara här, men det blev ju lite si och så med det. Eller vi kom ju ut dit men vägen kantades av lite typiska Johan fel körningar och han gnällande som varje gång får mig att flippa ut till slut och bita åt honom. Jag har svårt för folk som inte kan vara konkreta utan ska gå runt och kvida och komma med trista kommentarer och bara få den andra att känna sig deppig. Jag pallar det inte. Men men skit samma. Vi löste ju det och kom fram till slut.
                Väl på Center Syd letade vi upp New Yorker och jag gick brutalt loss. Hittade en massa fint och jag är grymt nöjd. [En ny jacka, en skjorta, linne, trosor och några bh’s] Gick runt o kollade lite andra affärer han ville in i och sen blev det Willys och food- shopping. Avslutade vår hel dag/kväll med att besöka Max. Satt där i gott och väll 2h och pratade om allt mellan himmel och gjord. Kändes nästan som man var på en dejt med honom eller något, blev nästan för mycket för mig. Kändes najs och sitta och prata framtids drömmar och sånt vi inte pratat om förut fast jag alltid önskat att vi hade.  Farligt nog så väcker detta mina känslor, som att går dagen inte hade gjort det tillräckligt liksom.

Vi skuffade in oss i bilen och styrde kosan hemåt. Räknade att 108 som går mellan Lund och Svedala innehåller minst 8 rundeller, visst är det intressant?!. Väl här hemma satte han sig att knappa dator, jag packade upp och fotade kläderna som köpts under dagen och fixade till lite innan jag joinade han och slog mig ner vid min laptop ett slag. Slängde på en film en stund senare, Johan bailade ur ganska snabbt och gick in och lade sig i sängen. Själv satt man kvar upp och tjötade på msn, skrev lite och var allmänt funderande.  Jag gillade inte hur denna helgen artat sig även om det var väldigt mycket vad jag förväntat mig.

Kröp in i sängen närmare 3-4 något och tog med mobilen så jag kunde väcka johan dagen efter så han får jobba någon timme. Kröp ner på min sida. Men det dröjde inte länge förrän han hade slagit armarna om mig och gosat sig så otroligt nära.. Stackars mitt hjärta, som det hopppade=/

Helg med Johan- Torsdag

Jag brukar alltid tycka det är kul att träffa Johan och se fram emot att han ska komma hit. Dock var jag väldigt nervös och orolig inför denna helg. Jag visste ju redan om att det skulle bli en tuff och känslosam helg, men den slog ut mig totalt och inte alls som jag hade förväntat mig. Jag var verkligen inställd på att det ta skulle gå enkelt, att det bara var att fortsätta som vänner och allt, men icke sa nicke. Det går inte att stänga av bara så där. Inte för mig i alla fall.

Jag spenderade hela torsdagen med att plugga/städa och vara duktig. Fick även tvättat några maskiner tvätt och så. Enda som inte riktigt gavs tid till var ju att bädda rent sängen, men who cares?
Malin kom hit runt 7-8 och vi satte igång och pluggade. Behövdes verkligen och SÅ glad att jag fick någon annans ögon att kolla på mina projekt, mina bilder och mina texter. Gav mig verkligen väldigt mycket. Tiden gick för fort, cigaretterna röktes för snabbt och allt för snart fick jag ett sms av Johan att han var på väg. Malin som absolut inte alls vill träffa honom packade i hop sina saker och begav sig iväg. Tror inte hon kan ha kommit runt hörnan ens innan han rullade in.

Kändes måttligt skumt när han trillade in här. Var inte beredd alls. Satt och knappade med Jonas, rökte för mycket och bara försökte andas och komma in i rätt stämning och vara beredd. Dock gick det lugnt här, var lite krystat men han satte sig med sin dator, jag fortsatte mitt pluggande och det slö pratades lite om hur konserten (Edguy) hade vart och ja..lite små skit. Klockan ticka på väldigt snabbt och när ögonen började se dubbelt bäddade jag rent sängen och kröp sedan ner.  Dröjde inte länge förens Johan gjorde mig sällskap.

Vad som hände sen och varför är jag väldigt osäker på, men det hände i alla fall. Han lade armarna runt mig och gosade sig nära och av underbar vana gjorde jag det tillbaka med honom.  Hur detta senare övergick till gos, kel, hångel och jag sittandes ovanpå honom och få kommentarer på hur smal jag blivit, det vet jet inte riktigt men ja det blev så i alla fall. Mitt i allt börjar han prata om min dusch och jag håller med, han luktade inte alls fräscht. Snarare en blandning av svett, konsert, snabbmat och rök. Inte alls gos och kela in sig i. Så, jag peppade på han om duschen och från ingenstans blev det att vi båda 2 hamnade där inne.  Inte alls min plan och trots att jag älskar att duscha med honom så vart det nog egentligen en väldigt dålig ide. Vi satt tätt och pratade om allt möjligt och tiden bara försvann. Gos gos gos. Slutade i alla fall med att vi somnade gott i sängen i varandras armar. 

jag insåg precis att jag inte bryr mig längre...

en insikt som tyvärr gör smärtsamt ont..

tyvärr ljög jag nu. 

Jag bryr mig. 

och det gör ännu ondare....

Private thoughts..

Jag ber om ursäkt, mitt bloggande har vart lite nere den sista tiden. Det har blivit en del efterhand uppdateringar och inte alls så som jag vill att det ska vara. Men ibland kan man inte vara med överallt och göra precis som man vill. Ibland räcker bara inte timmarna till på dygnet och för mig är det verkligen inget undantag. Har så otroligt mycket att göra just nu och än värre lär det väll bli den kommande veckan.

Just nu har jag besök av Johan och som alltid är det trevligt. Dock påverkar hela hans vistelse här mig något enormt och jag vet inte riktigt om det vart en så bra ide att han kom hit. Jag har kommit väldigt långt med mig själv och börjat bygga upp mig igen. Jag har liksom lyckats skapa mig en vardag, ett liv och jag börjar så smått trivas med det. Men sen kommer han hit och jag vet inte längre vad jag ska göra. Det liksom faller sig så naturligt att sitta och gosa med honom i soffan, ta sig en natt dusch tillsammans eller krypa in i hans famn när jag ska sova. Det är en sån underbar vana jag liksom aldrig vill förlora, sånt jag bara inte kan få nog av eller ens vill få. Dock dock dock . Det gör Så ont. Jag vet liksom om att han inte känner något för mig, jag vet att han inte känner något känslomässig tutan att det hela bara är fysiskt. Han är kåt, han vill ha sex. Han är full, han vill ha sex. Han har morgon stånd, han vill ha sex. Det är naturens lag och så är det ju. Sen att jag inte har sex med honom, dt är en annan sak , nu pratar vi generellt. Jag vet dock om att jag inte kan fortsätta så här, jag vet om att jag inte kan gosa, kela och bara stänga av känslor som uppkommer.  Samtidigt så vet jag att jag inte borde känna något. Så fort jag tänker på hans spel det hela egentligen är för honom så försvinner allt en liten stund, men inte länge.
Det räcker med att jag tittar på människan så är jag där igen.

Eller, nu blir det svårt för er tror jag. På många sätt är jag så otroligt lugn med hela detta att vi ska vara vänner, att vi inte längre är ett par och jag har gått vidare. På många sätt så vill jag verkligen inte bli något med denna människa igen, inte så länge han är som han är och det kommer han ju alltid att vara. Jag klarar inte att bli nertryckt , inte få höra komplimanger eller för den delen leva i ovishet och oro hela tiden, för man vet aldrig när nästa känslomässiga käftsmäll ska komma. Jag behöver inte den biten, jag behöver må bra och känna mig uppskattad.  Om han bara kunde se saker som jag ser det.

Ändå.  jag känner mig på något skumt oroväckande och smått cp- sätt väldigt trygg i Johan. Med tanke på vad jag skrev i paragrafen över så borde jag verkligen inte göra det. Men jag kan inte förklara varför. Det bara är så och jag kan inte få bort det.  På många sätt kanske det hade vart bäst ifall vi inte sågs, ifall vi bara klippte kontakten rakt av ett slag. Andra sätt, vet jag att jag aldrig hade överlevt eller klarat det. Jag är för beroende.  Jag behöver prata med honom. Jag behöver höra hans röst och på många sätt behöver jag hans närhet.  Jag vill komma bort från det, men det verkar en omöjlighet.
Vad har hänt med mig? Vart har hela ”jagtardethärmedenklacksparkjaghittarsnartnågonny!” – personen vägen?  Jag börjar tvivla på mig själv.

Kan en vänskap fungera om man känner så här? Kan jag verkligen vara oberörd ifall han hittar någon ny? Okej jag vet att han inte funderar på det, att han trivs så bra som han har det nu. Att han inte vill ha någon ny, att han vill vara singel och bara fokusera på sig själv och sitt jobb. Men, kan jag verkligen klara ifall det skulle hända? Kommer jag kunna stå där sidan om honom och stötta honom? Kommer jag kunna vara glad för hans skulle, gratta dom lyckliga och vara det på riktigt? Jag tvivlar så starkt på det, jag tvivlar på att jag kommer klara det. Än mer tvivlar jag på det faktum att jag klarar denna vänskap.  Jag behöver mer än det av honom, jag trivs så bra när vi bara umgås, när vi åker på äventyr tillsammans, när vi sitter och ser film och jag gosar i hans famn, när vi bara sitter så som vi gör nu. Han jobbar med sitt jobb och jag bloggar och är social på msn. Jag till och med överlever han gnällande och kvidande och även det att han ibland kan låta som ett 2-årigt barn som är på krigstigen och i trotsåldern.

Hur jag ska gå vidare från det här? Hur ska jag se på honom utan att tänka på allt jag vill ha, på allt jag önskar han kunde ge mig? 

(vad som hänt i helgen kommer senare..tar det när han åkt hem imorn!)

Dagens överraskning:

Dagens smink:

Ja, så här ser jag ut idag!

Nu skuttar jag iväg!

Ses senare!

Al nighter

Som jag misstänkte så blev det en hel nattare. Det var inte lönt att somna när jag trillade ur fokus någongång runt närmare 6. Klockan skulle ringa kl 7-7.30, så det blev att sätta på en slö rulle och skriva lite istället..

..nu har jag duschat, klätt på mig och även satt på dagens face. Bara frukost intaget som behövs och sen är det dags att bege sig. Kl 10 finns jag på skolan hos syo och sen skulle jag möta upp Systr Mia någonstanns och få hem lite gadgets från mor vår. Snällt!

Nu ska jag krypa upp i soffan och äta lite youghurt och müsli innan jag springer.

pusspuss

Bild:

För att jag är stolt idag!

Jag har suttit i cammen utan smink. Och för första gången kunde jag verkligen säga att jag tycker jag var söt. Det händer som ni som läser vet aldrig. En mycket skum känsla men jag sväljer det med hull och hår och är bara glad just nu!!

Husmors och plugghästens dag och jag vill ha Svensson liv!

Idag har jag vart riktigt duktig. Tvättmaskinen har gått varm, jag har fått tvättat näst intill all smutstvätt jag har här hemma. Jag har städat av hela lägenheten och även fixat rent sängen. Bara dammsugning och tvättning av golvet som ska göras imorn!. 

Jag har även vart duktig och suttit och pluggat gatan. Det har skissat och ritat och jag har bannat mig själv för att jag slängde mina linjaler flera gånger. Men men. Inte hela världen denna gången. 

Idag kom även Jonas hem!
Så har spenderat stora delar av dagen med kontakt med honom.  Har suttit i cammen och skratta och haft oss och han fick även följa med under min städ dag. Han är så underbar och fin och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Han får mig i alla fall att må väldigt bra och det behöver jag verkligen just nu. Han är en riktigt liten vänlig själ den saken.

Vet inte riktigt hur vi kom in på det men från ingenstans så frågade han om jag ville gifta mig med honom. Och dum hade jag väll vart om jag hade sagt nej. Så, nu är det bestämt. I mars någongång så ståndar bröllopet och ja..vi har redan bestämt vem ska komma med, var vi ska göra det och sen blir det festa gärnet efteråt. *haha* 

Allt detta pratet, även om vi inte är speciellt seriösa med det så fick det mig ändå att tänka. På att jag faktiskt vill alltid ha det där. Giftemål, villa, volvo, barn, och djur. Att jag faktiskt vill hitta den personen och leva resten av mitt liv. Detta skrämmer säkert många men jag bryr mig inte ett skit. Jag behöver inte ha det nu, men någon gång i mitt liv vill jag faktiskt ha det. Och jag tycker verkligen att jag förtjänar att få det!. 

Jag vill vara lycklig!

Okej, hjälp mig!

Jag har allvarligt den senaste tiden funderat på att plocka ut en del av mina piercingarna.  I alla fall mina snakebites. Dock sitter jag och velar som tusan och kan INTE bestämma mig. Delar av mig vill ha kvar dom, andra anser att jag inte behöver dom längre. 

Snälla, säg vad ni tycker!

Så här?

Eller så här?

”jag har hur mycket saker som helst att göra, men jag väljer att lägga ner lite tid på mig själv”

Idag sket jag i alla måsten. Vi hade ingen lektion idag, så bestämde mig rent av för att bara bry  mig om mig själv. Färgade håret, satte mig och värmde om mina dreads (130st!!) medan jag hade ansiktsmask och hårinpackning i. Sen blev det att jag satte mig en 2h och flätade i dom och kan äntligen vara nöjd igen. Nej, kan ju säga fick inte plats med en 130st i min mohawk men gott och väl en 100-110st i alla fall.

Jag drog fram boken och läste lite och bara hade det lugnt, men insåg snabbt att jag inte kunde slappna av utan att känna att jag slösar tid, så satte mig att plugga. Drog fram datorn och började knappa och snart hade jag planerat ihop en bra grej till mitt projekt.  Redigerade en massa bilder, klippte och klistrade lite och pusslade på bildtexter som kan tänkas passa. Kommer bli intressant detta.

På kvällen(och även en stund på dagen) blev det fint pratande på msn/skype med Johan. Så glad att vi kan prata trots allt. Beställde hem lite vitaminer så snart blir det ytterligare en sort att knapra och förhoppningsvis längre och starkare naglar. Längtar!!!

Har saknat en hel del denna dag. Har vart en riktigt egen dag där jag inte gjort sånt jag inte vill göra. Jag har tagit hand om mig själv och mått bra med det. Har fått tänka en hel del och inse en massa som jag nog borde ha insett tidigare. Och det känns super skönt. Även insett att jag saknar Jonas när han inte är hemma. Lalala. Haha.

Det är många frågor i luften just nu. Väldigt många. Jag är väldigt förvirrad över vad jag känner för Johan, men även det jag känner för Jonas. Jag är inte säker på att något riktigt stämmer. Jag vill inte göra en massa misstag och förstöra för både mig själv och andra. Jag hyser för stor respekt för människor i världen och jag älskar Johan. Tolka det hur ni vill men det är klart att jag gör, som vän åtminstone!. Det är inget man kommer över hur som helst. Inte jag i alla fall. Dock går man ju vidare och utvecklas.
Även om jag inte riktigt ville detta så är jag så otroligt glad åt att Johan och jag är vänner och ser verkligen fram emot att han kommer hit på torsdag. Det kommer bli kul. Visst, våra samtal om helgen har vart lite orolig för mig inombords. Jag är rädd för att vara nära honom, men även att Inte vara det. Jag är rädd för att om vi nu festar på fredag så kanske jag råkar falla dit och det hade nog skadat mig mer. Men mest är jag nog rädd att allt kommer förstöras och vår vänskap ska helt sättas ur spel. Framför allt då jag verkligen inte kan säga vad som sitter inom mig, för han, för Jonas, för mig själv.

Detta är farliga tankar. Även farliga att skriva ut här. Läs inte in för mycket i dom, de är mest förvirrat prat från min sida.  Kan inte någon bara komma och reda ut allt åt mig!

Just det..

Måste bara berätta. Mitzui min älskade lilla kisse höll på att skrämma skiten ur sin matte i måndags natt. Jag tänkte väll först inte så mycket, hon brukar försvinna iväg ibland och sova bort några timmar men detta var lite obehagligt. Hon kom inte och hälsade på mig när jag kom hem. Inte när jag satt i soffan som honbrukar göra. Inte ens när jag fyllde på hennes matskål kom hon springande. Och om det är något hon är noga med så är det att få mat. Då är hon där på 3 röda om inte bara 2 och är världens lyckligaste. Men inte nu nej.  Började oroa mig lite men satt och prata med Johan och tänkte väll hon bara inte var hungrig. Satte mig och plugga och vart timmarna försvann har jag ingen aning. Men när klockan slog 5 och jag började se i kors var det minsann dags att sova. Men fortfarande ingen katt. Jaha. Jag fick panik. Letade överallt jag hade varit. Under sängen, i garderoben, badrummet. Men ingen katt. 

Sen slår det mig! Hårt! Jag hade innan Kevin och jag stack till kåren vart inne i klädgarderoben i ca 2min och hämtat ett par skor. Skyndar mig att öppna dörren …Och från absolut ingenstans får jag en pälsboll attackerande… Hon verkligen kastar sig rakt upp i ens famn och gosar deluxe med en.  Jag var både arg på henne, för hon får Inte vara där inne men samtidigt kunde jag inte skälla på henne, var ju SÅ glad att återse henne igen. Hon fick i sig lite mat och vatten och sen låg hon och gosade med en hela natten/morgonen i sängen. Helt underbart<3

Kårhuset!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det har hänt så mycket de senaste dagarna. Lovade er en lång uppdatering om kåren och allt annat och det är klart ni ska få det.

Måndagen var en av de bästa dagarna på väldigt länge. Allt gick precis som jag hoppades på och jag mådde helt otroligt bra. Hade bokat tid med syon kl 13 så satte kl på 12 och gick upp.  Tog mina tabletter, fixade lite mat innan jag begav mig ner. Hann med ett litet snabb besök uppe på rummet och hälsa på gänget. Var länge sedan jag vart där nere och jag blev hälsad med öppna armar. Kevin var väldigt söt och ja, det blev snabbt bestämt att det faktiskt skulle bli kåren idag. Ville verkligen dit och de verkade så vilja ha med en dit.              

  Höll på att komma försent till mötet men ja, sprang och hann precis. Blev inte SÅ mycket pratande, bestämdes mest lit små saker och även ett nytt möte bokades. Tors kl 10. Varför jag går på alla dessa möten kan man ju fråga sig.
Gick tillbaka upp i rummet och snackade skit en liten stund innan Kevin mer eller mindre drog en därifrån och hem hit. Han hade inte sett min lägenhet sedan om möbleringen och han verkade väldigt imponerad i alla fall. Såg mycket mer boligt ut nu i alla fall. Vi satt och tjötade ett slag, jag gjorde mig klar, sminkade mig och han fick hjälpa mig att välja kläder..

Väl på bussen till Lund bestämdes det middag. Jag ville ha pizza (lika gärna vara onyttig) och de andra McDonald’s men där gick min gräns.  Jag och Kevin drog oss till pizzerian och vi hade det riktigt kul. Människor är verkligen så otroligt enkla att lura och ja. Vi har alltid lika roligt tillsammans,. Så glad vi återfått vår vänskap ordentligt. Och det bara genom att fortsätta där vi lämnade av. Perfect!  Polski kom dit och gjorde oss sällskap och senare mötte vi upp Kevins flamma på sjukhuset och hade sällskap till kåren.  Kändes så härligt att vara där. Inte vart där sedan den 8/9-2008 och det finns en väldigt enkel anledning till varför.  Men att vara tillbaka, om än bara tillfälligt räcker. Kändes dock lite som 5e hjulet till och från, tror nog Babben kände lika

 fast han har brud längre upp.  Myggan och hennes dude Henke, Kevin och Bea, Pplski och hans Maja och senare kom Angelina och hennes man.
Hade dock skit kul och det jonglerades, skrattades, tränades och hades skitkul.

Tog tåget hem någon gång rätt sent. Lyssnade på musik och sjöng högt för mig själv. 

Även dansade lite till och från mellan tågbytena och vägen hem. Hade fin sms konversation med både Fredrik och Johan på vägen hem.  Det var härligt. Köpte hem lite mat till dagen efter och kröp sedan ner i soffan och försökte bli varm igen.  Jag gillar inte kylan som är här nere nu. Jag vill ha sommar!

Vilket som. Blev en helt underbar avslutning på dagen. Låg och snackade med johan i över 2h på msn. Pratade om allt möjligt och bestämde även saker inför veckan. Det bestämdes att han kommer hit och sover på torsdag natt efter han vart och sett edguy och sen stannar han tills söndag.[det tar vi lite som de kommer, inte säkert någon av oss klarar det} På fredag är det utgång, alternativt hittar vi på ngt roligare. Återstår att se. Helt enkelt.

Kan i alla fall sägas att man somnade riktigt oförskämt gott denna natt och det i sängen, inte i soffan! Jag börjar nog komma vidare!

Hemma igen.

Dock aldelles för trött för att skriva någon roman här. Kommer en grym uppdatering så fort jag fått slockna några timmar och slutat se i kors.

Har vart en helt underbar dag, kväll och inte för att tala om de 3h jag fick pratat på msn och lösa så många knutar med J. Tacksamt, underbart och jag är näst intill lycklig igen!!!

Godnatt på er alla, nu ska det fan sovas som en klubbas säl!!

Måndag..ny vecka..nya mål och delmål.

zzzzZZZzzzZZ....

det är ungefär vad som skriker i mitt huvud just nu. Soooooova, säng säng, soooova, säng säng!!!

Hade vart helt underbart att krypa ner igen och bara sova bort en X antal timmar till men ack.

Det är Syo möte inplanerat och sen blir det kår och eldslek och diverse stuff. 

Mer om detta får ni veta lite senare..nu ska det hoppas in i duschen och sen bär det ner till skolan.

Se ya later

Grattis Hanna

Wooho Körslaget vinnare blev Team Hanna. De var verkligen helt grymt duktiga och lätt värda att vinna. Inte för att Eriks team var dåliga alls, de rockade fett de också. Men de var något visst med Hannas som kände mer genuint, mer rätt, mer vinst över det. 

Så, grattis Team Hanna och även ett stort grattis till Föreningslös ungdom i Bollnäs som kommer få fett med pengar och kan förhoppningsvis göra lite nytta!!

Det intogs vinnar-skumpa med god aptit.
Fyll er körledare, varsågod!

Godmorgon

Idag är en riktigt seg morgon, ville verkligen inte kliva ur sängen. Har legat och dragit mig i över 1h men då det snart är dags för reprisen av Körslaget, jag missade igår, så var det bara att dra sig från värmen och ut i soffan och bädda ner sig där istället. Varm filt och en kudde. Stannar här idag.

Har sovit riktigt oroligt i natt. Inte någon bra sömn alls. Vaknat var 30;onde minut och kollat mobilen som o det skulle vara något som hänt. Som att jag någonstanns inombord väntade mig att något skulle hända. Vad vet jag inte men det låg liksom inprintat i huvudet och det var oerhört störigt! Men men.

Nu börjar körslaget om någon minut och jag är spänd att se vad de har att erbjuda.
Står/Stod ju mellan Hanna och Erik.  Spännande! 

Obs!!

Innan jag sover vill jag bara säga att min mobil är laddad och fungerar som den ska igen. 

Robert var värsta ängeln och klippte, skalade, snurrade och lekte med el tejp en stund och nu funkar min vanliga laddare igen.. *tjiii på en Mitzui* 

wooho nu var det off i säng. Lär sova bort hela morgondagen..well well so what!!

Myskväll deluxe

Det blev en mycket bra kväll! Sen om man så mycket kan kalla det filmkväll som att umgås och snacka skit. Ja, det gör man som man vill. Tvn stod på i bakgrunden och ibland fastnade blicken där ngn minut, men mest satt vi och tjötade en massa och hade det trevligt.

Robert hade vart helt underbar och köpt med sig både McDonalds mat till mig och sedan även en massa lösgodis och cola. Ska inte underskatta Fredrik här, en Stooor gotte påse och cola ställdes på bordet från han också. Är jag bortskämd så säg! Kommer jag bara bli fet som en elefant då de lämnae kvar både godis och cola när de lämnade och tyckte säkert jag behövde gödas lite, i alla fall fredrik och hans "feeeder" tendenser. Men men.'

Var faktiskt jätte trevligt och träffa dom och vi hade verkligen super skojj. Satt otroligt nog och skrattade mer eller mindre konstant. Tror samtalet med J verkligen fick mig att se saker och det kändes lättare. Skrattade och skojjade och som alltid tar

 Mitzui upp väldigt mycket plats och skulle leka och kela med alla och verkligen vara i centrum. Verkligen härligt att se hur de lekte med henne och se henne tillsammans med Robert där hon verkligen gned,gnuggade och gosade in sig som hon var kåt på honom eller något. Devar väldigt fint att se.

(bild: Robert och Mitzui)

Fick fint besök när kl närmade sig 23 och vi andra hade snackat på några timmar. Maria och hennes man kom förbi och slog sig ner och snackade. Vet inte riktigt var tiden tog vägen men helt plötsligt var den 02.30isch och de var alla tvugna att dra sig tillbaka hemåt. Robert hade tvingats åka redan några timmar tidigare och jobba; han blev mitt i allt inringd. Väldigt synd måste jag säga. 

(bild upp: Fredrik, Joel,Maria och så klart Mitzui i centrum)

Följde med folket ner till bilen och under de 2 sista timmarna har det lyckats fet snöa så det låg snö precis överallt. Vart tusan kom allt det ifrån bara så? Mysigt vart det i alla fall och det blev lite prat till innan de hoppa in i sina bilar och körde iväg.

(bild höger: SNÖÖ på gatan nedanför huset)

Är sjukt trött nu och ska snart krypa ner i säng. Behövde dock bara varva ner och lugna ner mig efter allt vad kvällen hade med sig. Tar mycket energi att orka med folk, tar mycket energi att vara glad och trevlig, även om det gick mycket enklare ikväll än jag kunde hopppats på!

Tack så otroligt för allt sötnosar,

nästa gång kommer jag till dig Maria!!

GODNATT!!