Idag sket jag i alla måsten. Vi hade ingen lektion idag, så bestämde mig rent av för att bara bry mig om mig själv. Färgade håret, satte mig och värmde om mina dreads (130st!!) medan jag hade ansiktsmask och hårinpackning i. Sen blev det att jag satte mig en 2h och flätade i dom och kan äntligen vara nöjd igen. Nej, kan ju säga fick inte plats med en 130st i min mohawk men gott och väl en 100-110st i alla fall.
Jag drog fram boken och läste lite och bara hade det lugnt, men insåg snabbt att jag inte kunde slappna av utan att känna att jag slösar tid, så satte mig att plugga. Drog fram datorn och började knappa och snart hade jag planerat ihop en bra grej till mitt projekt. Redigerade en massa bilder, klippte och klistrade lite och pusslade på bildtexter som kan tänkas passa. Kommer bli intressant detta.
På kvällen(och även en stund på dagen) blev det fint pratande på msn/skype med Johan. Så glad att vi kan prata trots allt. Beställde hem lite vitaminer så snart blir det ytterligare en sort att knapra och förhoppningsvis längre och starkare naglar. Längtar!!!
Har saknat en hel del denna dag. Har vart en riktigt egen dag där jag inte gjort sånt jag inte vill göra. Jag har tagit hand om mig själv och mått bra med det. Har fått tänka en hel del och inse en massa som jag nog borde ha insett tidigare. Och det känns super skönt. Även insett att jag saknar Jonas när han inte är hemma. Lalala. Haha.
Det är många frågor i luften just nu. Väldigt många. Jag är väldigt förvirrad över vad jag känner för Johan, men även det jag känner för Jonas. Jag är inte säker på att något riktigt stämmer. Jag vill inte göra en massa misstag och förstöra för både mig själv och andra. Jag hyser för stor respekt för människor i världen och jag älskar Johan. Tolka det hur ni vill men det är klart att jag gör, som vän åtminstone!. Det är inget man kommer över hur som helst. Inte jag i alla fall. Dock går man ju vidare och utvecklas.
Även om jag inte riktigt ville detta så är jag så otroligt glad åt att Johan och jag är vänner och ser verkligen fram emot att han kommer hit på torsdag. Det kommer bli kul. Visst, våra samtal om helgen har vart lite orolig för mig inombords. Jag är rädd för att vara nära honom, men även att Inte vara det. Jag är rädd för att om vi nu festar på fredag så kanske jag råkar falla dit och det hade nog skadat mig mer. Men mest är jag nog rädd att allt kommer förstöras och vår vänskap ska helt sättas ur spel. Framför allt då jag verkligen inte kan säga vad som sitter inom mig, för han, för Jonas, för mig själv.
Detta är farliga tankar. Även farliga att skriva ut här. Läs inte in för mycket i dom, de är mest förvirrat prat från min sida. Kan inte någon bara komma och reda ut allt åt mig!
