Vampyra

Jag vill inte mer. Jag orkar inte. Det finns ingen energi kvar. Ingen ork att känna längre. Jag kan inte gå runt så här. Känna mig som ett patetiskt skal som inte kan gå vidare, som inte kan känna något annat än smärta. Jag kan inte längre låtsas skratta eller vara den människa jag egentligen är. Jag orkar inte spela längre, mina teater skills börjar faila. Jag kan inte håla masken längre. Det finns ingen möjlighet längre, jag har förlora fotfästet och jag har gjort det ordentligt. Vi pratar inte snesteg eller små snubblande utan jag har verkligen tappat min väg totalt. Det känns inte längre som att detta är jag. Varför vet jag inte..

På många sätt är mitt liv bra. Älskade Jonas,Kevin, Fredrik, S.K, Roban..Alla på skolan; Liz,Myggan,Sandra, Babben o alla de andra som får skolan att bli kul.. Men just nu känns det bara rakt ner åt helvete.

Mitt liv består av 2 världar. Den världen jag visar ut, den som skrattar och spelar med och har "kul", dom som engagerar sig och låter sig dras med och inte vill sitta hemma.
Sen har vi den som dyker upp så fort jag blir ensam, så fort tystnaden blir påtaglig och jag bara har mig själv i huvudet, den som inte kan sluta kasta elaka tankar och sparka ut den andra. 

Som inte accepterar ngt annat än blodspill och depression. Den jag inte kan slå mig undan från just nu. Hur mycket jag än försöker. 

Jag orkar inte längre. Mitt huvud håller på att ta över och jag vet inte vart jag ska vända mig. Det finns ingenstanns. det finns inget.