En dag som för många förknippas med otur, olyckor och allt annat illa som kan hända. Och för mig har det alltid vart precis lika dant. Jag har förväntat mig det värsta, hållit mig hemma och bara försökt stå ut. Eller, nej, nu ska vi inte ljuga. Fredagen den 13:onde har för mig varit en spännande dag. En dag helt olik alla andra, en dag där alla förväntar sig att något ska hända och går runt som nålar. För mig, har denna dagen börjat innebära något annat. För. Om nu så många har denna dagen som en otursdag så måste ju det väll ändå innebära att något har detta som en lycko dag också? För en dag kan väll inte bara helt igenom negativ? Okej, nu försöker jag i alla fall intala mig själv att så kan inte vara fallet.
Fick mycket gjort idag,(eller igår om vi ska vara fina i kanten om när jag skriver). Var nere på skolan för att träffa Kevin (och egentligen de andra också, men de klarar väll inte av vår närvaro, synd för dom!) När klockan närmade sig 14 var så slut att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Kevin hade redan stuckit och då Sandra sitter mitt i mellan allt och inte vill blanda sig i(vilket bara är bra) så blev det att allt kändes krystat och det var bara att dra hem. Tydligen skulle alla det då. Kollapsade i soffan en liten stund medan kvällen planerades tillsammans med Jesper och Fredrik som båda var väldigt pepp. Tror några till skulle anlända, men det skulle i så fall bli lite senare.
Tog mod till mig idag och skickade ett litet meddelande till mr J inne på MSN. Okej, jag vet att jag bara kan skriva till honom, men jag vet väll inte när jag stör och inte stör, när han jobbar och inte jobbar, när han är på bra respektive dåligt humör. Så, säkra före det osäkra bad jag han kontakta mig när han har tid; jag behöver prata med honom. Typ, lite fint så där. Väntade mig inte få svar på 2 min, så vart rätt slagen ur fokus och försökte samla mig. Bestämde han skulle ringa mig lite senare, när han vart klar med sitt. Fine, by Me! Hoppades bara lite att han skulle ringa innan kaoset började här hemma och jag stressar.
Hoppade in i duschen och satt där och njöt en stund. Tänkte över saker och ting och insikter som alltid haglar över mig när jag inte vill ha de. Försökte samla ihop mig tillräckligt för att kunna säga de saker jag behöver säga till Johan ikväll. För att kunna öppna upp mig, min själ, mitt hjärta så mycket att jag verkligen kan låta han förstå vad som pågår där inne och hur allt detta får mig att känna, vart jag har tagit vägen och hur otroligt mycket jag saknar och känner för honom. Jag var inte ens säker på om jag skulle få orden ur min mun, jag är inte den som kastar känslor till folk som inte önskar de längre. Jag skyddar mig själv med murar som är så svåra att bryta igenom, att jag inte vet vad jag ska göra när någon raserat de.
Jag klädde på mig i tystad; enbart Dregens hesa stämma, sprängde på i bakgrunden, men inte ens det kunde överrösta tystnade i mitt huvud. Kläderna valdes ut, fluffiga benvärmarna drogs på benen och jag fnissade till lite vid tanken på vad Kevin kallat mina lurviga vänner. Jonas hade kul på msn och fördrev tiden med att diskutera något hel meningslöst med en, men Jesper planerade in i det sista innan han var tvungen att gå.
Då ringer Johan. Då fräser mobilen fram sin ”Det är så synd att du är så söt..” singal som jag fint skrev in som hans privata ringsignal en kväll hemma hos honom, precis efter vi blivit tillsammans. Nu gjorde det nästan bara ont att höra den och det var inte utan att en eller 2 tårar brände bakom ögonlocken. De blinkades bort och jag svarade lugnt, i alla fall försökte. Det var verkligen inte lätt att låta oberörd, att sitta och öppna sig och jag kan påstå att jag gjorde ett bra jobb. Jag tror inte riktigt han förstod eller kanske ens ville förstå vad jag försökte berätta för honom. Mina känslor för honom springer inte sin väg, jag kan inte bara låsa in dom i lådan tillsammans med våra bilder, hans julklappa eller ens de jag fick av hans mor. Jag kan inte kasta in dom i en kista och bara låsa med ett osynligt lås och tro att de ska stanna där. För jag vet att de inte gör det. Det är mycket som är svårt.
Ibland tror jag mig se en chans, en möjlighet att gå vidare, men sen sticker det till i bröstet och jag tvivlar på det så mycket mer än jag trodde var möjligt. Han har en nyckel han måste ge tillbaka, och hur ska han kunna göra det när han inte förstår det? Om jag inte ens kan ta tillbaka den?
Samtalet drog ut ganska mycket, som det alltid gör när vi pratar. Jag kände paniken inom mig, snart måste vi lägga på. Samtalet bryts, hans mobil dör. Puuh. Slapp hans hejdå fras. Hans ”hejdå” som saknar något efter. Jag…
…satte mig och sminkade mig. Inget överdrivet, jag behöver inte det längre. Såg till att kläderna satt snygg, när mobben plötsligt kastar sig fram och tllbaka över bordet med ”han” signal. Rysningen längst ryggraden. Svarade lugnt. ”hej igen”.. Pratades lite mer, han hade laddat den en stund och passat på och fixat med terrariet. ”Bra, jag sminkar mig, ska snart gå..” Det hela är som en dålig teater. Man frågar sånt man kanske inte bryr sig om svaret, jag drar ut på det då jag inte vill höra det sista, men som alltid finns inte tiden där för evigt utan det kommer. Nu kom det lägligt. Jag hade bråttom. Hans hejdå skar bara halvvägs denna gång och jag visste det skulle slå senare. Men ack. Nu skulle det festas.
Tåget in till Malmö kantades av sms med SMS mellan mig och Jesper och jag fick snällt avvärja mig från en lite över överfriskad punkar-sak som skulle enl sin egen utsago till Köpenhamn och festa, men mer tror jag på Mölle-platsen och alla andra fjortisar. Well Well. Lyckat nog så anlände vi samtidigt Jesper och jag så bara att sluta upp som ett fint kadril-par på ridbanan. (fina liknelser som haglar idag)
Blev lite krubb på Burger Kingen, kände att ska de festas idag så ska man nog bottnat med litet mat. Så et t kidsmeal gick ner utan problem under skratt, snack om spännande filurer man kan få i ett ”happy meal/ kids meal”. Efter maten låg i magen gick vi ut och röka och ängeln hade fint med sig Black Devil cigg, så när han bjöd så var jag inte den som tackade nej. Chooooklad<3 style="mso-spacerun:yes">
Vi hamnade lite konstigt på det och rätt så satt vi på McD vid triangeln, drack äcklig sommar cider och åt choklad muffins i väntan på Fredrik som aldrig verka komma. Chilla biffen så vi drog vidare upp på centralen och Adelgatan igen för att där höra Jesper för värst a insikten om han bara mååååååste gå och pissa och det Nu!. Busken funka inte så han knata in på MAX. Kollade lite på is-banan vi försökt kasa oss fram på tidigare under kvällen och någonstans slog de till hur mycket jag önska en annan mr J hade vart där och åkt med mig.
Inne på MAX blandade vi koskenkorva med äcklig sommarcider och jag fixade mitt finger jag tydligen slagit upp. Kvällen complete, med en liten blod- olycka också.
Återigen tog vi oss till centralen och mötte upp Fredrik som trillade in lite i 23. På Adelgatan tog vi oss in på Lunatic och det var härligt att se den blandning av folk som hade tagit sig dit. Musiken strömmade ur högtalarna och kunde se miss Undine från båset och jag vet inte om våra ögon möttes där, men jag vet de hade ”koll” på en hela kvällen. Och för er som inte vet så är Undine, vän med Johan och säkerligen ingen aning om hur saker ligger till mellan han och mig.
Det dansades, det avnjöts lite goda drinkar och jag var verkligen al happy när sista bandet, drog sig upp på scen och gjorde ett jätte bra framträdade. Sångerskan var verkligen en grym growlare och jag och Jesper ”head-banga” som aldrig för. Fredrik försvann av någon anledning, han skulle träffa någon annanstans och ja, då får det väll vara så antar jag. Kan faktiskt inte påstå att jag saknade han speciellt mycket. (Sorry Fredrik).
Vid 1 drog vi vidare till Deep och skakade de lurviga och hade det riktigt Ball. Träffade på mr Yesman( Martin) som jag inte sett eller hört något av på snart 1 år. Det var lite spännande, han var precis lika blond som då, även om han faktiskt gått och blivit lite snyggare. Haha.
När klockan slog 2 så var jag så trött i fötterna efter allt dansande (det märks man e ringrostig) så när mobilen pepp till vid 02.30 tog vi oss alla ner till Södervärn och tog bussen hem till mig. Efterfest. Jonas satt på msn och var villrådig efter ett jobbigt samtal under hemresan. Kändes i alla fall skönt att höra sen framåt små timmarna att hans lillasyster klarar sig med bara ett vackert litet ärr. Och så stolt hon var över det också, hon hade klått sin storebror.
Dumpade Jesper i soffan någon gång vid 5 -6 innan jag själv slocknade av uttröttning i sängen.
