Redan innan väckarklockan ringde denna dag så visste jag att den skulle gå åt helvete. Och hur mycket jag än försökte med intalningen att den inte alls skulle det så vart det precis så det gick. Jag vaknade med en panik, ångest djupt nere i bröstkorgen och jag visste inte vart jag skulle göra av den någonstans. Fick upp Johan ur sängen och låg själv kvar en stund och bara vaggade fram och tillbaka, försökte gå igenom allt snabbt i huvudet så att jag skulle slippa det senare. Hjälpte inte. Tog mig till slut upp ur sängen, satte mig vid datorn för att försöka koppla bort. Gick inte det heller; Vad Johan än gjorde så höll jag på att få panik. Bara av att ha han i närheten fick det att göra ont i hjärtat och när jag kröp upp i hans knä kändes det som jag stack en stor kniv rakt in i magen. Jag brukar inte bryta ihop på detta viset men idag funkade inget. Jag borde vart så insiktsfull och sagt åt Johan att åka hem, gå till sin pappa eller bara ta en promenad eller något.
Mitt dåliga humör smittades så klart över på Johan som låste sig, blev apatisk och det blev en så tryckande stämning så det nästan gick att skära den med kniv. Jag försökte begrava mig ett plugg i tag men gick inte så lätt när han lägger sig ner i hela soffan och tar i princip upp all plats. Hmm. Har inte någon speciellt stor soffa alls. Ber han snällt att om han ska vila, kan han inte lägga sig i sängen? Det måste ör övrigt vara betydligt bekvämare för honom. Men nja, det ville han först inte göra. Han låt ju såå bra där han låg. Men men. Han gick till slut in i sovrummet och där låg han i 1½ innan jag gick in och försökte få liv i honom. Gick inte SÅ bra. Kröp ner själv på min sida och innan jag visste ordet av sov jag också. 3h senare vaknar jag av att jag får ett sms. Nu bryter jag ihop totalt. Inte av smset utan det att Johan ligger och kramar om mig som om jag vore värsta kudden eller något. Jag vet inte vart ifrån men jag börja stört böla och kunde inte sluta. Hade gråtit till och från hela dagen och spenderat stora delar av tiden i badrummet, men detta var extremt. Johan visste inte vad han skulle göra, inte jag heller. Han förstod nog inte ens varför jag vart så ledsen eller något, inte förrän jag typ hint förklarade. Jag grät och grät och kunde inte sluta. Det var riktigt jobbigt. Han låg och höll om mig, han försökte fast han inte visste vad han skulle göra, det är liksom svårt. Ville han ska hålla om mig, men blev bara mer ledsen då. Illa illa. Han lämnade mig en stund och ringde för att planera morgondagen(söndag) och sin resa hem med Martin, middag hos sin mor och allt vad han nu skulle göra. Gjorde mig inte mindre ledsen. Ville han skulle försvinna, samtidigt ville jag inte alls att han skulle åka någon gång.
Efter att ha legat alldeles för länge och bara känt mig patetisk och ja, allt vad de innebär bestämde jag/oss för att hoppa in i duschen. Satt där i över 3h och bara pratade. Jag har svårt att öppna mig och Johan kan det nästan inte alls, men jag behövde veta saker och ting, jag behövde feedback.
Som ni nog förstått så klarar jag inte detta, jag klarar inte hur det är mellan mig och Johan. Jag är så vansinnigt kär i honom att det inte riktigt är klokt och jag vet inte hur jag ska komma vidare från det, om det liksom ens går. Och att göra som vi gör här, sitta i duschen tillsammans, hålla om varandra, tvåla in varandras ben eller ens gosande framför filmerna vi gör. Det hjälper liksom inte till någonstans.
Tycker dock inte att vi kom någonvart med något här, jag vill fortfarande ha honom precis lika mycket och det verkar inte finnas någon återvändo från det. Inte heller verkar han kunna förstå hur illa jag mår av allt och ja, han påstår sig inte kommit över något heller och jag både tror och inte tror honom.
Vilket fall, efter duschen så kröp vi ner i sängen igen och ja..gosade in oss hos varandra och bara existerade. Var fortfarande ledsen men vi pratade rätt lugnt. Dock blev lite sur och det var nog bra. Han ska skaffa ny lägenhet, flytta från den delade han har nu. Trodde alltid att jag skulle vara den som hjälpte han och möblerade och så, Nej nu ska hans vän Tessan göra det. Det kändes faktiskt riktigt hårt och gjorde mig både ledsen och besviken. Så för att inte förstöra kvällen/natten helt så reste jag mig ur sängen och gick ut för att baka scones. Vi hjälptes åt och dom blev faktiskt riktigt riktigt goda. Satte på filmen”Sky Captain and the World of tomorrow”. En riktigt bra film enligt mig, och jag vet Johan ville se den, men ja. Han får skylla sig själv om han somnar!
Han satt dock kvar o soffan denna gång och gosade med mig, han höll så hårt om mig hela tiden. Det var nästan för mysigt och inte alls hållbart.
När filmen var slut och ja plockat undan kvällens stök så blev det säng och ja, hans underbara famn igen..
