Sista...

Idag är jag väldigt besviken. Jag ville verkligen tro att vår vänskap skulle överleva. Att trots allt så skulle vi klara det.  Men han verkar inte klara det. Jag kan inte göra något mer. Hans ord säger en sak, hans beteende en annan, 3v,snart 4, som han satt här i soffan och satt vänner skulle vi alltid vara. Vad fan kallar han detta?. 

När vi pratas så blir det bara fel. Jag försöker vara glad. vara positiv. Jag möter en stor betongvägg som bara kastar av sig. Jag försöker, men får inge för det. Han skriver aldrig till mig om det inte är för att starta bråk. Han ger inga positiva känslor. Inga alls.

Idag var nog droppen. Jag vet inte. Jag blev verkligen såååå besviken och för att inte tala om ledsen. Har gråtit mina sista tårar över honom nu..

 Utanför att hans ord troligen mest vart ännu fler lögner, och det gör SÅ ont.

Jag vill vara vänn, jag vill umgås, skratta, spela munchkin eller bara se en film. Varför ska han göra det så jääääävla svårt???