Kåren gav besvikelse..ingen Pinky!

Det var en sjuk besvikelse att komma till kåren ikväll. Trött och seg efter tränat skiten ur sig själv trillar man in på kåren., finner lilla Molke sitta där på en stol med näsan i någon av de vanliga krigsromanerna, några få främmande ansikten träna i ena hörnan och ut över det bara tomt golv som skriker efter besök.  Ingen Pinky, ingen Kevin, ingen alls att umgås och socialisera sig med. Botten trist alltså. 

Drog fram mobilen, fixade lite med kalendern inför veckan, läste några sidor i boken för att få tiden att gå, tills man oväntat nog får ett trevligt samtal från karlskrona och tiden sprang iväg. Bestämde mig rätt snabbt för att åka med nästa buss hem så, tog mig till stationen, hoppa på rätt buss och sen blev det de sedvanliga 50 minutrarnas sova.

Lyckades på något sätt under denna tiden drömma den läskigaste "verklighets" drömmen någonsin. Den var så levande, så underbar, så perfekt att när jag vaknade ville jag allt skulle va som i drömmen. Jag vågar inte säga vad den handla om, men om jag får bestämma något om mitt liv så är det precis SÅ jag önskar att det hade artat sig. Lite läskigt när man tänker efter, men sjukt underbart det hade varit..