Back on Track...

Hade livet haft en stor delite knapp så hade väll de 2 veckorna i mitt liv vart utraderade för länge sedan. Men nu i efterhand med det där jävla facitet i handen så kan jag väll inte låta bli att unra hurvida jag vart vaken när allt detta hämt, om jag inte fått ngt seriöst hjärnsläpp och inte kunde tänka alls.

Då jag lovade er alla underbara läsera en uppdatering över den senaste tiden. Över vad som egentligen hänt och som orsak mitt långa blogguppehåll. Hade jag orkat hade jag öppnat mitt inersta så ni fått höra, känna och uppleva det hatet, ilskan. Alla dessa känslor detta äckliga karlfanskap lyckats sätta i ens själ.
En del av er har fått sig en lång djupare förklaring i mail eller tele men för er andra så tar vi de snabbt.

Pojke mäter flicka och intresse uppstår. Intresse blir många timamr i telefon. Bullshit blir djuphet, skitsnack bli ljuv musik och helt plötsligt passerar 1½ år och man träffas. Fastnar ngnstanns och blir ett par, förlovar sig och blir sambo.
Låter inte helt fel va?
Men, för att förklara detta som likväl kunde tas ur vilken film som helst. Killen bedyrar sina känslor, sätter flickan på en pidestal. Lovar henne världen och gröna skogar, barn,hus villa och bmw.
Så long så fine. Men, det kasnke ska tilläggas att denna prins(?) inte är så prinsig(finns de ordet) eller charmig som de verkar. För det första så bor/bode han ihop med en kvinnan han inte älskar, men har barn med och planerar att adoptera hennes dotter sedan tidigare. Han har även 2 exfruar varav han har 2barn med en av dom. Barn som han inte träffar, vill träffa och Kan inte träffa. Han är totalt oförmögen att ta hand om dom, sitt senaste barn, eller ens sig själv.
Han är grymt duktig på att lova de mest fantastiska sakerna, säga de mest underbara orden som får vilken kvinna som helst att känna sig speciell.
Sen att han håller på med olagliga substanser som diverse droger, int betalar sina räkningar och har en sjukt hög skuld hos diverse myndigheter som bla. kronofogden.(och inte lär han väll börja betala dom nu heller nej), eller de att han förlorat sitt körkort pga en mängd olika anledningar och egentligen inte borde få gå nära ngt på hjul. Det gör inte saken bättre.
Men det som faktiskt borde fått mig att inse att dett karlfanskap inte är ngt att satsa på, det är väll de som vart gemensamt för oss sen vi fick kontakt från första början. Han självplågande, hans stora drömande längtan efter att dö. Att slippa leva. Slippa andas och finnas. Att han kunde smsa en och säga farväll, skriva själmordsbrev till sina barn och hota en med att man inte prata med han så skulle han hoppa från närmaste bro.
Han pratade så rofylt om att sätta kanyler i armarna och sakta låta allt blod rinna ur kroppen, hur de skulle vara att skära upp handlederna ordntligt. Att hänga sig själv funka inte sa han, det hade han testat flera gånger och gjorde alldelles för ont.

Vad såg jag egentligen? Jag frågar mig själv det fortfarande. Kanske var de just hans pinsama oförmåga att ta hand om sig själv. Jag fick ett syfte, en anledning till att finnas för honom, eller ngt helt annat. Jag lät han flytta in här, vi förlovade oss. Han pratade om alla planer han hade för oss, utlandsresor, fester, klubbar att besöka. Vi skulle fixa igång hans företag igen så vi kunde tjäna bra med pengar, köpa en massa kläder från diverse hemsidor han hade holesale på och hade han inte det så skulle vi ansöka om det..etc. Han hade så fina drömmar, så naiva och drömmande.
Pengar för honom var som småbarn, bara att hämta ut mer. Inget om att dom tog slut ibland. Han har ju inte betalt räkningar på hur många år som helst så hur skulle han fatta de.
Han levde på att deala, att ge folk tattoo-credit(ha. Han är en tatuerar som inte kunde tatuera pga att han inte klara det med sin sjuka hjärna, Och ändå tatuerar han svart.hmm stabilt)
mot att han fick det han behövde.
Att jag pratade med honom, att jag till o med blev ts med honom kan ursäktas men att jag lät han flytta in här, förlovade mig med honom eller det att jag under vädigt fin påverkan av iofs gott rött vin tatuerade in VD15 på mitt högerben. Det kan väll mest kallas Idioti och dummhet och det håller ajg fullt med. Som tur är så är de sjukt svagt gjort så, de mesta bläcket kommer att slitas bort. Något jag är grymt tacksam över och underlättar den redan planerade cover-upen om det verkligen behövs..wooho.
Misstänker starkt att han redan tatuerat över sin fina sak jag satte på honom, men det är inget jag driekt sörjer. Snarare ngt jag hoppas på.

Det enda som jag egentligen tycker är lite fascinerande är det min gamla spåtant sa til mig. Pratar med henne lite d och då och de var hon som lärde upp mig. För, jag spår. Och jag gör det ofta. Jag spådde MrÄckel och ni kan nog gissa vilket kort som lada överst?!..yes..Spader Ess...
men tillbaka till ämnet.
Under de senaste 3åren har hon pratat om att jag skulle träffa ngn, han skulle vara tatuerad,piercad och han skulle ha spader ess i sitt ansikte. Han skulle ha barn, se svensk ut men ha ett annat modersmål. Han skulle även komma in i mitt liv under en mörk perid Och jag skulle falla för honom den 15onde. Även att jag skulle få uppleva mycket under 15. Okej fine.

Jag träffade mitt tidigare X Andreas den 15mars 2006, blev ett par den 15 okt. Samma dag som MrÄckel och hans fru nr 2 går skilda vägar. Jag börjar prata med MrÄckel den 15 nov samma år-dvs 1mån in med andreas och 1mån efter han lämnat sin exfru och bor ts med en ny brud. 10Mån
senare gör jag och Andreas slut en 15 aug. 2007 (den dagen då de vart separerade 1år). Jag och MrÄckel träffas inte den 15 första gången, men på ngt sätt blir det ändå så att jag faller för honom den 15 april 2008. Precis som min spåtant sa.
Vad jag däremot inte hade förväntat mig var att han skulle ha esset i ansiktet, han är sydafrikan och pratar bara eng-hans modersmål är... Han är som ni nog misstänkt självklart både piercad och tatuerad. Väldigt tatuerad.

Nu är min sista fråga. Varför skulle hon bemöda sig att skriva så mycket som skulle stämma på honom om han sen skulle visa sig vara sånt äckligt jävla praktarsle(för att gå ut milt)?.
Well, antar att de inte var han som var Mr15 utan att det bara är att gå vidare och se sig om igen.

Det var inte mycket bra dett karlfanskap gjorde, men han lyckades iafall med 1sak. Bevisa för mig vad jag behöver hos min partner,eller snarare vad jag INTE behöver. Och det är tydligen mycket.
Men nu är de bara småsaker kvar.

Har gått igenom skitet här hemma. Och självklart hittar jag saker som är hans. Ska de bli ett försent majbål? Kläder och sånt som jag inte kan få sålt ell rha nytta av själv, de åker ut fortare än kvickt men vad ska man göra med sentimentala bitar som foton på han och hans söner? Kan man slänga dom i brasen eller de ska rivas o kastas, eller borde jag låta dom ligga i väntan på att han hämtar dom??-ngt jag starkt tvivlar på ngnsin kommer att hända.
Däremot så väntar jag nu på att min skinkappa ska hitta hem, den han så fint tog med sig när han var här, som han gott o väll erkände men ändå. I wont it back.
Så. Han kan got ta sig hit, lämna av den och hämta sitt sista skit. Okej, visst jag vill inte ha honom här, höra honom eller överhuvudtget se honom. Risken är att jag misshandlar sönder honom- om än verbalt då.

Detta skiten, denna karlen har fått fram en helt ny sida av mig. En mycket starkare och kaxigare och mer vuxnare kvinna i mig. Han lyckades dra fram den där typiska lejonet jag vet att jag är.
Host.Han fyller år dagen före mig och ja. Inte skulle jag kalla det lågvärdiga krälande kräcket för ngt lejon direkt. Jag är stark, psykiskt som väl psykiskt. Jag tar min plats, jag har mitt revir och jag regerar där starkare än starkast. Som på savenen. Den starkaste överlever och det samma gäller i min värld. Okej, vi har mer utvecklade och sofistikerade sätt att utkämpa våra slag på men i grunden är det detsamma. Jag vässar mina klor, värmer upp tungan och sen spottar ajg och fräser tills den andra ligger blodig och ber om nåd. Jag tvekar inte att gå in i en fajt för jag vet att jag inte ger mig förren jag går segrande där ifrån.
Jag är stolt, slug och jag kanske visar dig en sida som är underlägsen, mild och from men vänd mig inte ryggen, svik inte mitt förtroende för det är det sista du gör.
Okej, vi ska inte ta det till en överdrift, men jag tror nog ni förstår nu vart mitt temperament kommer ifrån, varför eld alltid fascinerat mig och varför jag jobbar med det.

Well för att avsluta detta mycket långa inlägg så kommer jag skicka en miljon helt underbara varma kramar, tack och sjukt mycket uppskattning till alla er där ute som brytt sig om mig, som skickat alla varma mail, som stöttat mig i telefon och visat att jag betyder ngt och att jag är värd att älskas.
Zsannah- tack för att du finns och får mig att le. För dina klocka ord och vackra skratt
Jeanine- tack för att du är precis lika bitchig och underbar som jag.
Annika- du är den enda som fick chansen att träffa MrÄckel. Tack för att du ör min vän.
Faster- Min älskade vackra underbara faster. Du lyssnar på mig, låter mig gråta ut. Kommer med kloka råd. Jag kan åka till dig närsom, du öppnar dina armar och låter mig försvinna tills jag mår bättre. Älskar dig så sjukt enorm. Dig och Linus.
Ni är mitt kött och blod. Ni ligger så varmt om hjärtat att de måste brännas på alla som kramar en.
Tack alla andra som stöttat mig. Jag kan inte nämna alla här, men jag vet ajg sagt det till er och jag älskar er så sjukt mycket