Idag är det 5år sedan Marcus valde att finnas längre. 5år sedan på dagen jag fick ligga i hans famn kramas med honom. pussa hans panna och gosa med hans vältränade mage. Det är 5 år sedan jag fick dela mina tanker med honom. gråta ut mot hans axel, skratta tillsammans med han,. Det är 5 år sedan jag trode skulle vara för alltid...
Det är en mycket tung dag i dag. Jag saknar min äslakde marcus varje sekund, minut, timme som gr. Samtidigt så hatar jag han så mycket. Att bara lämna mig så sådär. Jag vet han har det mycket bättre, jag vet han trivs där han är. Men jag kan ändå inte släppa hans svek.
Det är en dag som både får mitt hjärta av gråta men skratta av bubblande i magen. Har sprungit och stressat rundor i stan, fixat inför resan imorn. Tog mig ett kall cola. lite prommes och satt sen och tänkte. och "hyllade" min lilla förymda prins. Tyvärr har jag så mycket att göra att jag inte hinner åka till vårt hang-out, ja hinner ine lägga blommor på hans grav. Det sticker i hjärtat då det ändå är 5år sedan...Jag vet att Marcus vill jag ska vara lycklig och jag försöker inte deppa ihop helt.
Fick ett tecken av han i morse, han visar snt lite då och då. Trode inte mina tårar skulle ta slut, men de slutade i att jag satt söndergråten och log istället. Han gav mig återigen något helt otroligt, något sm beyder helt otroligt mycket för mig. Vad kan jag inte säga ingen av er hade ens förstått det och jag ahde säkert skrämt iväg ngn som står mig mycket nära. Oh det vill jag verklgien inte.
Jag håller på och fifflar här hemma nu. tädar diskar o tvättar om vart annat. Nu blir det snart lite mat och tända ljus innan ja tar tag i det sista inför resan. Det är lite tugnt men ja lever i kärleken idag.
ÄLSKAR DIG MARCUS..
låter dig aldrig försvinna ur mitt hjärta..
