Faster

Ibland vill jag bara sätta mig ner och skriva ett långt brev till dig.
Ett brev som förklarar att mina känslor och tankar för dig. Som berättar hur mycket du betyder för mig, dina små uddligheter och finurligheter. Jag hade tackat för alla de gånger du har lyssnat på mig, när jag mått så fruktansvärt dåligt som när jag vart helt överlycklig och galet kär. Hur mycket jag uppskattar alla gånger jag under mitt liv fått fly hem till er och sluppit fars knytnävar och istället fått uppleva kärlek, hur en familj ska vara och känna mig älskad.
Jag hade berättat hur mycket lycklig du gjorde mig när du ringde den där kvällen för 5år sedan nu och berättade att ni fått en liten frisk och kry son, och frågade mig om jag kunde tänka mig att vara gudmor åt honom. Hur du fick tårarna att rina för min kind när du berättade så vacker om hur glad du var att ha mig i ditt liv, över hur mycket du anförtror mig och berättar i förtroende för mig.

Men.. jag hade på något sätt grävt ner inom mig hur mycket du faktiskt kan såra mig också. Hur många gånger jag skulle kommit upp som du sen ändrat, som du snuvat mig chansen på att umgås med mitt egna gudbarn och kusin. Hur många gånger du lovat att du ska höra av dig, men telefonen har vart tyst från ditt samtal i flera veckor. Visst, jag kan ringa. Men efter ha vart det som ringt de senaste 10 gångerna tappar man suget. Alla de gånger du lovat mig att jag ska få passa Linus(Gudbarnet), då du bara litar på mig, men lämnar honom hos farmor som hotar med stryk. Hur många gånger du för mig att vara lycklig och hoppas för att senare slås ner av dina hårda ord.
Jag hade döljt för både dig och mig, den olustiga känslan inomburds när du använder mig som psykolog för att blotta ut era problem, ni har mellan er. Du och din karl. Hade döljt alla irriterade känslor som så fint kommer fram när du ifrågar sätter mina metoder med Linus, när du 10 min senare står och skriker på han trots löfte och sett över 100 barndokumentärer på tv, när jag sitter ner och talar konkret och vuxet till han.

Suck,
Jag hade begravt mina tårar någonstanns långt ner då, blottar jag detta för dig, förlorar jag nog både dig och mitt gudbarn.
Och utan honom i mitt liv, vet jag inte om livet är ngt att ha.


xoxo