Det verkar som jag faktiskt som att något går åt mitt håll.
Kanske ångesten kan få släppa ett tag nu, kanske oron som ständigt växer i min mage kan få stilla sig ett tag, känna sig mätt och gå i ide ett slag. Kanske kan jag få skratta och må bra utan att ständigt känna deras slag, deras kraft pressa ur all luft ur mina lungor. inga kräkattacker, inge illamående ingen ÅNGEST.
eller, jag vågar intehoppas helt. Jag fick beskedet idag. Jag överlever. Jag kommer inte gå under. Däremot så verkar det som jag får massa andra krav, massa andra förhållnings regler. Men ack vad det inte gör mig något. Ack vad jag kan hoppa och skrika just nu.
Är så stolt och glad över mig själv över att jag klarade stå ut så länge som jag gjorde. För att jag inte gav upp, kastade in handuken helt och för jag inte lät mig trilla tillbaka för långt. Dom var lockande ett tag. Jag hatar känna som det sitter under huden som att det går att få bort. Som att blodet kan ta med sig ångesten bort,. Lindra allt.
Är så stolt ni inte vann. Trots ert plats i mitt hjärta så vann ni inte. Ni fick inte förstöra min läkta hud, ni fick mig inte att vackla att låta er smeka mig. Ni vinner aldrig igen. Ni har mött er överman, överkvinna.
Jag andas och är nöjd. Jag kan inte hosta upp allt än. Men det kommer. Denna gången är över igen. pust. NU bara ta nya tag och hoppas jag vinner nästa gång med.
Till mina vänner: Tack för att ni finns, tack för ni stöttar och lyssnar på mig när jag behöver det. För att ni ständigt kommer med råd och tröst. För att ni låter mig vara er vän, för ni vill ha ig som det, För att ni ger mig en mening med att leva.
Älskar er för allt vad mitt hjärta har kvar att älska med.
zsannah, du är min princessa. och jag hoppas jag kan finns där precis lika mycket som du finns där för mig. Låt vårt band aldrig dö ut. Du är en riktig soulmate, en jag letat efter hela mitt liv. <3<3<3
xoxo
//Vampyra
