Tankarna faller när mörkret stiger

Jag försöker alltid se possitivt på saker och ting. Att det finns en mening med allt som händer och att jag faktiskt inte kan göra något åt allt, fast att jag så gärna vill.
Det är inte mitt fel att försäkringskassan ska bitcha runt med en, att man ständigt ska behöva gå och vara orolig över hur ens ekonomi kommer vara nästkommande månad. Är det verkligen något en 20 årig tös ska behöva göra?

Jag har på senaste tiden vart väldigt flitig, ute i svängarna, eller vad man ska säga, när det gäller att träffa nya personer, dejta och liknande. Det är kul, spännande och faktiskt väldigt social. Däremot ringer ofta den där känslan av meningslöshet över allt. För, hur underbar någon av dessa personer visar sig att vara så finner jag alltid något negativt att dissa dom över.
Som Marcus nu i torsdags. Har inte dissat honom än, inte 100% men tyvärr verkar alla negativa sidorna hos han änu en gång övervinna och han fösvinner från mobilen/msn som de andra.

Är man verkligen kräsen eller har för höga krav när gott och väl alla karlar/brudar man möter failar iafall på minst 2-5punkter?. Jag tycker ju inte det själv, jag vill hitta ngn att må bra med, spendera mitt liv med och som har samma familjeönskningar och standard som jag har. Det är väll inget konstigt med det?

Vad som dock kan ställa till det för mig. Jag har en tendens att gämföra folk, ex, dejt, ragg, what ever, med varanndra. Brudarna har en fallenhet att gämföras med Marina då jag var som lyckligast tillsammans med henne., killarna av någon dum anledning med Andreas.
Jag förstår så tydligt varför jag har Marina som referens, hon var verkligen " a true love" för mig, även om det var mitt fel att allt gick som det gick. Andreas däremot. Visst fanns han i mitt hjärta och jag höll han ganska nära, men det var väll aldrig direkt det där.. "love story" känsla på något alls. Nu i efterhand kan jg sitta och tänka tillbaka och önska mig till vissa situationer, vissa ställen i malmö kommer väll alltid ha ett svagt minne av honom. Är det fel av mig?
Jag vet om att han har gått vidare, hittat ngn ny skata att älska och visst är en del av mig glad för hans skulle, men en annan del önskar bara att hon skulle punktera hans hjärta så hårt som jag aldrig lyckades med. För att vara rak, jag tycker personligen och vad jag hört av vänner så har han gått ner sig väldigt mycket. Ska jag ta det positivt?
För, vi kan sitta här och säga att han har gått ner sig, att jg är så mycket snyggare än henne. Men saken är ändå den att han valde henne. Att det är henne hans bloggar nu skriver om, henna hans tankar går till och hon som ligger och sniffar han i nacken om kvällarna. Har han då verkligen gått ner sig eller har han vunnnit något större om hans hjärta slår så mycket hårdare för henne och han verkligen är kär?

Jag vet inte varför jag ens bryr mig, varför jag inte kan släppa honom. Han och jag hade 10månader tillsammans. Tio både bra, dåliga, hemska och förjävligt brutalt katastrofala. Han förstörde så otroligt mycket för mig, både ekonomiskt som känslomässigt och han gjorde så att både min 20års dag och student blev crap. Några upplevelser som jag tyvärr aldrig kan få igen. Vad ska man säga, vad fan är det jag saknar?

Jag vet vad jag vill med mitt liv. Jag vet vad jag söker för partner, vad han ska ha och absolut inte ha. Däremot att hitta honom/henne. Det är den svåraste vägen jag någonsin har gått på. Lite därför jag har tagit det stora steget och valt att inte leta, att lägga ner allt vad kärlek heter och bara leva vidare. Dyker denna personen upp så gör den. Jag kan inte ta ut mig längre och längta efter något som jag inte vet när jag ska finna.

Mina stora drömmer om att skraffa barn innan 25, vad gör jag med dom? jadu. Önskan efter barn ligger precis lika starkt som innan, om inte mer. Däremot kan jag inte längre se mig att göra det själv. Inte själva barnproduktionen, de går ju inte. Men själva uppfostrandet etc. Vill ha någon att dela det hela med. Någon jag älskar som ligger och sover med barnen, som jag kan ligga vaken och titta på. Som kan dela hela min kärlek, lycka och allt över barnet.
Så, den dagen...den dagen.

Jag vill trots allt, hitta ngn jag kan älska, leva med, växa och må bra med. Jag vill finns den mitt hjärta satt ut för mig, jag vill känna mitt hjärta slå sådär kärleksfullt.

Jag vill bli Hel!

xoxo
//Vampyra