Är det så här vi ska ha det nu? Är det så att det är dags att glömma dig och tacka för denna tiden?
jag tror inte jag orkar gå igenom allt detta igen.
Det finns så många som gör mig så orolig just nu. Som sätter mig i en situation där jag inte riktigt kan fukosera sådär 100%. Jag känner mig så off, så bortom allt jag borde vara. Jag dansar mer er alla, jag kramar er och jag är närvarande och jag skrattar med er som allt ni säger är så otroligt roligt.
Jag saknar. just nu saknar jag så mycket. Alla, ingen, hela världen, ingen alls. Jag lyfter på varje sten i hop om att ni ska dyka upp där, jag låser in mig för att slippa tro att ni inte vill finnas. Jag anstränger mig för att orka lyfta telefonen för att ringa. Men så ser jag hennes nummer och flyr tillbaka in i min hörna igen.
Just nu är det mycket jag inte kan säga, som bara skriker i min själ och vill komma ut. Det är mycket jag måste hålla hemligt, saker som ni aldrig kommer att förstår. Det är nu jag saknar våra samtal, vår öppenhet. Nu jag saknar..dig.
Alla har det så bra, jag borde kanske inte vara kvar här. Jag har redan misslyckat med mitt mål ,med min drog, mitt missbruk. Ska jag inte misslyckas med resten oxå?
Mitt hjärta är infekterat. Det finns ngt som sitter där och får det att go crazy. Ngt vet inte om det och kommer nog aldrig få reda på det, jag är för blyg, för svag, för feg för att ta det nejet. Jag är för rädd för vad som finns kvar.
jag bara svammlar nu. tankarna i huvudet är så förvirrande. Vill inte läsa detta sjjälv sen.
vad ska man göra när man inte vad känslorna man känner betyder?n är man är livrädd för vad den andra känner och man vågar flr inget på jorden ta reda på det heller? vad ska man göra när det enda man vill är att han han hos sig, hans fingrar i håret, läpparna mot halsen..hans varma andedräkt mot sin kind. Han röst när han bara sitter och pratar skitsnack, berättar givande om intressat över de han ska göra, har gjort etc.
Detta kan vara vem som helst. men för mig är du så så speciell. Önskar jag vore säga som det är till idg.