Vampyra

Har gått in i en vägg igen. En stor tjock smärtsam vägg mitt ut i absolut fucking ingenstanns. Allt som hänt den senaste tiden bara kastas över en. Alla obesvarade frågor skriker en i öronen. Alla känslor jag verkar ha fått ställs till sin spets exakt NU.Har varken svärd att försvara mig eller sköld att skydda mig bakom. Det är återigen jag mot alla känslorna i en blodig närkamp.

Pressar mig själv. Pressar mig till den gräns att det inte finns ngt kvar. Det brinner så i mitt blod, det pumpar och pumpar men kommer ingenvart.

Är jag så oälskbar?Är jag bara något jävla miffo i er cirkus ni tar fram för att få er ett gott skratt? Är jag...inget?
En spillra..ett skal av mitt forna jag. Videofilmer. youtube, spränger ens huvud med ens vanliga verklighet. Pumpar en full av misslyckande, inbrott i ens krigsmur.

Dina ord skär till i hjärtat Du ber om så mycket. Du andas mot min hals, stönar i mitt öra. Jag kvider tyst för mig själv. Jag föder dig med varje andetag. Du växer, naffsar mig i halsen, ler ditt äckligt finurliga leende. Försöker vrida mig ur ditt grepp, du bara ler. Du vet det finns inget sätt jag kan fly från dig. Känner dina klor i min rygg, gräver dig djupare och djupare. Gråter när du skrattande inser att du vunnit...ger upp.

Månen har varit min sol så länge. Jag målade mig en annan bild av mig själv. Jag försökte vara dom till lags. ändrade mig själv. Förlorade min själ på vägen. Hittar den inte. Kryper runt med ljus och lykta..

Väggen gjorde ont, fick nog hjärnskakning på köpet. En skön avkoppling mot den dagliga migrän attacken. Jag välkommnade den, jag lever i den, jag uppskatar den.

Jag spränger mig själv i bitar..