Det är så många av er som läser min blogg som den senaste tiden har visat er så väldigt engagerade och ni har gett mig många stunders av trevlig läsning och jag känner mig så uppskattad av er alla. Sen att jag har varit så dålig med att ge er alla svar ligger väldigt mycket i det att många av er har ställt mig samma frågor och istället för att skicka ut det till ..så väldigt många låter jag istället detta inlägget bli ett svar på dom.
* Hur kommer det sig att du kände att du behövde din utrensning?
Denna utrensningen har vart på väg länge.Efter det att jag stack hemifrån för snart 3 år sedan och inte längre hade någon annan än mig själv att söka tröst i gjorde jag väll mig några "fel" val.
Jag tror jag kände någonstanns att jag började förlora mig själv och bli något som jag verkligen inte kan förlika mig med. Det var som om jag låtit någon annan ta mina beslut och bara följa efter som jag vore drogad eller bara väldigt manipulerad. Där ligger svaret väldigt enkelt, jag kände att jag behövde hitta mig själv. Den jag verkligen är.
* Varför tog det så lång tid för dig att finna ut detta?
Anledningarna kan skrivas många. Brist på energi, tid och framför allt brist på intresse. Jag befann mig en plats mellan "alltet eller intet" som jag vill kalla det, där jag mest levde och existerade men jag kände mig aldrig delaktig och gjorde nog inte speciellt mycket för att bli det.
Jag vet inte exakt när jag började inse att jag faktiskt är en person, om det var efter att jag och W hade haft vårt skit och jag verkligen fick upp ögonen för vad jag håll på med. Vilka totala idoter jag tog in i mitt liv och hur illa jag verkligen varit mot mig själv...
Att det sen inte hände för 3 år sedan, det har jag inget svar på...
* Hur känns det nu efteråt?
Det känns toppen. Jag hade inte kunnat vara mer nöjd och belåten med hur jag har kommit ur det här. Hur mycket mer jag känner mig hamnat rätt o att jag verkligen är sann mot mig själv. Att sen det kändes lite tungt och var ett slitsamt jobb att ta sig igenom, så är jag väldigt tacksam mot mig själv att jag tog mig tid till det.
* Hur ser du tillbaka på ditt liv innan?
Med avsmak. Det måste jag erskänna. Jag var ett skal av den jag är idag. Av den människan jag så väl visste att jag kunde vara och önskade mig vara. Jag ser mycket tillbaka med besvikelse på mig själv. Att jag inte kunde se alla sakerna som hänt tidigare, att jag inte var beredd eller över huvudtaget reagerade när saker och ting hände. Att jag kunde kasta mig in i saker och ting utan en reflektion över vad jag egentligen gjorde.
* Hur tror du att din framtid ser ut?
Det är en mycket svår fråga att svara på. Som ni vet så har jag börjat plugga igen. Jag har ju haft så stora planer på att bli fotograf tidigare och visst finns den drömmen där. Dock ser jag det mer som en fritidsysselsättning än något jag vill jobba med.
Där har jag nog mer snarare tack vare min utrensning och reflektion funnit ut att min plats finns inom att hjälpa andra. I att använda mina upplevelser från min uppväxt att kanske hjälpa någon annan. Jag har bestämt mig för att satsa på att bli skol-kurator. Helst skulle jag vilja bli skolpsykolog men det håller jag fortfaranade på och funderar över.
Annars så hoppas jag att jag kan fortsätta vara sann mot mig själv, att de vänner jag anser vara mina närmaste stannar så. Men det är tyvärr inget jag kan avgöra nu...
Sen så finns det väll förhoppningen om stora kärleken och familjen där, men det är sånt som kommer, när det kommer.....
* Vad är det som pågår i ditt liv just nu?
Vart ska man börja på det här. Jag har åter efter många frågeställningar återgått till att börja plugga inget. Och det känns väldigt bra. Valde att ta ett år till på komvux innan jag loggar in mig på högskolan för att just ta tag i skolkurator/psykolog studierna. Blev ett val med massa media kurser, så spenderar väldigt mycket tid med att knappa html koder och springa runt med kameran och fota.
Sen så håller jag på att lösa upp gamla trådar i några vänskapsförhållanden som tyvärr fick sig ett litet tråkigt slut när jag mådde som dåligast mitt i mitt utrensande. Jag har även sagt tack och adjö till en stor del av min vänner krets då jag hellre umgås med mig själv än spenderar tid med otrevliga och falska människor.
Jag har även, väldigt oväntat funnit mig en pojkvän. Det är väldigt nytt, men det känns väldigt bra och jag har ingen brådska så det är precis vad jag kommer låta det vara. Jag ser fram emot att fortsätta lära känna denna människan och förhoppningsvis kunna ha en långvarig... relation med.
* När ska vi få reda på mer om denna mysteriska pojkvän av dig?
Well, det återstår och se. Håller på och knåpar på en liten men väldigt utlämnade blogg om mig själv där även han kommer nämnas och så. Men den kommer nog dröja ett tag till, då jag inte känner mig direkt redo för det än.
Sen att jag valt att hålla honom så smått hemlig är för att han har bett mig om det, att han inte vill bli något objekt här där jag talar runt om honom etc. Och det respekterar jag. väldigt mycket. Det gör även att jag vill känna mig väldigt säker på vart detta är på väg, och mer hur jag känner innan jag vill släppa ut allting här. Jag hoppas ni respekterar det och väntar med spänning på mer info om hur allt utvecklar sig.
Det finns så många fler frågor ni ställer mig som är så bra, men detta inlägg har blivit tillräckligt långt ändå. Så, får låta er läsa detta, smälta det och se om ni har några come-back frågor på detta, annars kommer det snart en vidare fortsättning med fler svar.
xoxo
* Hur kommer det sig att du kände att du behövde din utrensning?
Denna utrensningen har vart på väg länge.Efter det att jag stack hemifrån för snart 3 år sedan och inte längre hade någon annan än mig själv att söka tröst i gjorde jag väll mig några "fel" val.
Jag tror jag kände någonstanns att jag började förlora mig själv och bli något som jag verkligen inte kan förlika mig med. Det var som om jag låtit någon annan ta mina beslut och bara följa efter som jag vore drogad eller bara väldigt manipulerad. Där ligger svaret väldigt enkelt, jag kände att jag behövde hitta mig själv. Den jag verkligen är.
* Varför tog det så lång tid för dig att finna ut detta?
Anledningarna kan skrivas många. Brist på energi, tid och framför allt brist på intresse. Jag befann mig en plats mellan "alltet eller intet" som jag vill kalla det, där jag mest levde och existerade men jag kände mig aldrig delaktig och gjorde nog inte speciellt mycket för att bli det.
Jag vet inte exakt när jag började inse att jag faktiskt är en person, om det var efter att jag och W hade haft vårt skit och jag verkligen fick upp ögonen för vad jag håll på med. Vilka totala idoter jag tog in i mitt liv och hur illa jag verkligen varit mot mig själv...
Att det sen inte hände för 3 år sedan, det har jag inget svar på...
* Hur känns det nu efteråt?
Det känns toppen. Jag hade inte kunnat vara mer nöjd och belåten med hur jag har kommit ur det här. Hur mycket mer jag känner mig hamnat rätt o att jag verkligen är sann mot mig själv. Att sen det kändes lite tungt och var ett slitsamt jobb att ta sig igenom, så är jag väldigt tacksam mot mig själv att jag tog mig tid till det.
* Hur ser du tillbaka på ditt liv innan?
Med avsmak. Det måste jag erskänna. Jag var ett skal av den jag är idag. Av den människan jag så väl visste att jag kunde vara och önskade mig vara. Jag ser mycket tillbaka med besvikelse på mig själv. Att jag inte kunde se alla sakerna som hänt tidigare, att jag inte var beredd eller över huvudtaget reagerade när saker och ting hände. Att jag kunde kasta mig in i saker och ting utan en reflektion över vad jag egentligen gjorde.
* Hur tror du att din framtid ser ut?
Det är en mycket svår fråga att svara på. Som ni vet så har jag börjat plugga igen. Jag har ju haft så stora planer på att bli fotograf tidigare och visst finns den drömmen där. Dock ser jag det mer som en fritidsysselsättning än något jag vill jobba med.
Där har jag nog mer snarare tack vare min utrensning och reflektion funnit ut att min plats finns inom att hjälpa andra. I att använda mina upplevelser från min uppväxt att kanske hjälpa någon annan. Jag har bestämt mig för att satsa på att bli skol-kurator. Helst skulle jag vilja bli skolpsykolog men det håller jag fortfaranade på och funderar över.
Annars så hoppas jag att jag kan fortsätta vara sann mot mig själv, att de vänner jag anser vara mina närmaste stannar så. Men det är tyvärr inget jag kan avgöra nu...
Sen så finns det väll förhoppningen om stora kärleken och familjen där, men det är sånt som kommer, när det kommer.....
* Vad är det som pågår i ditt liv just nu?
Vart ska man börja på det här. Jag har åter efter många frågeställningar återgått till att börja plugga inget. Och det känns väldigt bra. Valde att ta ett år till på komvux innan jag loggar in mig på högskolan för att just ta tag i skolkurator/psykolog studierna. Blev ett val med massa media kurser, så spenderar väldigt mycket tid med att knappa html koder och springa runt med kameran och fota.
Sen så håller jag på att lösa upp gamla trådar i några vänskapsförhållanden som tyvärr fick sig ett litet tråkigt slut när jag mådde som dåligast mitt i mitt utrensande. Jag har även sagt tack och adjö till en stor del av min vänner krets då jag hellre umgås med mig själv än spenderar tid med otrevliga och falska människor.
Jag har även, väldigt oväntat funnit mig en pojkvän. Det är väldigt nytt, men det känns väldigt bra och jag har ingen brådska så det är precis vad jag kommer låta det vara. Jag ser fram emot att fortsätta lära känna denna människan och förhoppningsvis kunna ha en långvarig... relation med.
* När ska vi få reda på mer om denna mysteriska pojkvän av dig?
Well, det återstår och se. Håller på och knåpar på en liten men väldigt utlämnade blogg om mig själv där även han kommer nämnas och så. Men den kommer nog dröja ett tag till, då jag inte känner mig direkt redo för det än.
Sen att jag valt att hålla honom så smått hemlig är för att han har bett mig om det, att han inte vill bli något objekt här där jag talar runt om honom etc. Och det respekterar jag. väldigt mycket. Det gör även att jag vill känna mig väldigt säker på vart detta är på väg, och mer hur jag känner innan jag vill släppa ut allting här. Jag hoppas ni respekterar det och väntar med spänning på mer info om hur allt utvecklar sig.
Det finns så många fler frågor ni ställer mig som är så bra, men detta inlägg har blivit tillräckligt långt ändå. Så, får låta er läsa detta, smälta det och se om ni har några come-back frågor på detta, annars kommer det snart en vidare fortsättning med fler svar.
xoxo
