Besviken

Känner mig verkligen besviken just nu. Önskar verkligen jag hade kännt något helt annat men tyvärr, så är det just detta. Kan inte säga vad, inte här, inte nu. Det hela hade vart så mycket enkelt om jag kunnat men tyvärr. Måste ni veta får ni ta det i seperata mail men här kan jag tyvärr inte spit my gut out, även om det var meningen med min blogg.

Sitter allvarligt med stora funderingar över att skaffa mig en låst blogg. En riktig svart spott och spä bok där jag inte alltid behöver vakta min tunga utan verkligen jag spä ut allt jag behöver. Där folk som jag verkligen känner kan ta det, får läsa och dömma. Ingen annan.

Men tillbaka. Besvikelse är nog den västa känsla man kan känna. Nästan värre än ilska, hat eller liknande. Jag önskar jag kunde befrias från den, men jag föll i dens klor och den slog till hårdare än hårdast. Jag är för svag för att slå tillbaka.

Det är mycket jag skrivit nu jag vill ta bort. Bara rensa bort och lämna till det utrymmet utanför, i periferin. Men jag kan inte. Raderar inte, döljer inte. Jag står för mig själv och alla i mitt liv.
Önskar det vore så för alla.
..

You can say so much, but its your actions who defines you as a person