Det är när det slår en man kanske borde backa..

Det var nu i natt, sittandes här ensam kvar vaken medan alla andra somnat så gott på sina ställen här och till o med min kära Mitzui tagit till flykten under Kevins täcke, som jag insåg att jag gjort mitt livs största misstag.

Jag har i mitt liv alltid letat efter tryggheten, spelat upp filmer i huvudet på mig och det hela kan visas ur både diabilder eller om så vill svartvita fotografier. Det finns de som anser singel livet är trygghet, att bara ha sig själv att ta hand om. Andra drömmer om familj, en partner, barn. Att det på något sätt ska sätta en i en trygghets sits där det alltid finns någon. Skulle förhållandet krossas, finns alltid barnen och det är ju som det sägs; husdjur och barn är de som älskar en vilkorslöst...

Men, det var inte det jag skulle prata om nu. Jag insåg idag vad jag saknat hela tiden, vad det är jag förväntat mig, går runt och önskar och vad jag bara vill få. Jag blir så lycklig för litet, men även jag drömmer om de där stora känsloyttringarna som jag själv kan ge, men så sällan får uppleva tillbaka.
I natt slog det mig som ett knytnävslag, eller snarare mer som en karate spark i magen hur avundsjuk jag är på vad A har hittad. Vad det är som gör att han kan så här starkt just beskriva alla sina känslor han har för sin kvinna sådär. Att jag otroligt nog är lite svartsjuk på hans kvinna som sitter där och får höra, läsa, känna allt detta.
Samtidigt drömmer jag mig bort och blir helt varm i bröstet vid tanken på min älskade prins som sitter där med kronan på sned...

Vad jag dock inte vet, så är det vad jag ska göra åt saken. Det är hemskt att inse att jag inte kan släppa, gå vidare och bara lägga visa saker bakom mig. Varför jag plågar mig själv och kollar in hans blogg och känner kniven vridas om varje gång jag läser ngt om hans passionerade oövervinnerliga och dramatiska kärlek han känner...
Det känns så tillgjort.

Samtidigt så ser jag något som påminner mig, Ser johan framför mig, blundar och känner bara känslan av att ha allt man önskar sig, allt man drömt om. Samtidigt så ser man allt det jag behöver, det jag saknar och även en liten glimt av den avundsjuka jag inte vill känna.

Min hjärna ställer till det för mig. Det behövs inga stora ord för att kärlek ska kännas...