måndag

Ibland behövs det att någon sparker på en; ger en, en ordentligt bitchslap, så man öppnar ögonen och inser att man är dum i huvudet och borde skärpa sig.

Sen; visst finns det bättre och sämre sätt att göra det på och så som det blev i måndags, var väll en av de mindre optimala och givande sättet man kan göra det på;

I ett förhållande så anser jag att det är ett stort givande och tagande, stöttande och peppande. Men delar det som är svårt för den andra och uppmuntrar, men samtidigt delar man lyckan; de stunder av pure joy som får den andra att le och man njuter tillsammans..

Måndagen för mig var en av de sämnsta och jobbigaste dagarna på så mycket länge. Det hade vart en helt underbar och perfekt helg,som sedan följdes av en måndag jag bara önskar jag kunde ta bort från kalenderna. En riktigt jävla typisk måndag så att säga.

Först hade jag då lyckats vakna på fel sida på morgonen; lite otrevliga samtal som störde mitt huvud i bitar. Sen var det vetskapen om att jag måste knocka skolan från sin grund för att hinna i kapp (efter sjukligheten) och varje gång jag sätter mig vid skiten så känner jag bara hur jag blir mer och mer dum i huvudet; hur lite jag verkligen förstår och det finns ingen som kan stötta eller hjälpa en.
Utöver detta har jag då min blogg; bloggen om helgen; en av de mest offentliga, känslomässigt öppna bloggen ni någonsin har fått läsa här (tack för alla era underbara komenterar). Och jag var så nervös, lite orolig över hur personen i fråga skulle tolka det där.

Det sprängdes, jag knäcktes ihopa på kåren. Det blev lite för mycket för mig så jag bröt ihopa och allt gick bara åt skogen. Sandra fick sitta och trösta mig, höra mig svamla mellan alla tårarna och jag ville bara bort därifrån.Bloggen fick väll inte samma comeback som jag önskade mig.
Men det hör inte hit.

Mitt i allt detta koaset sätter jag mig ner och skriver de svåraste orden jag någonsin skrivit till någon; de orden jag är livrädd för men som jag känner så starkt:

Jag älskar dig!.

Det är väldigt sjukt hur starkt en människa kan slå sig i ens hjärta, hur man bara accepterar det; ler och drömmer sig bort..