I tisdags fick vi tillökning i familjen. Har känt mig så otroligt elak under alla mina små resor där Mitzui har fått vara helt själv här hemma. Visst, ibland har man haft tur och mor ställt upp och komma förbi och ge henne lite care of attention och jag vet Sandra erbjudit sig med, men jag känner inte riktigt att det uppväger ändå. Hon behöver någon som kan vara på hennes nivå, som kan leka med henne på ett djupare plan.
Så helt enkelt i tisdags morse tog jag, efter många veckors letande på blocket, min lilla råsa transbortbur och begav mig tillsammans med mor min (behövde någon som kunde köra mig ju) för att kolla på den sessan som lyckats fånga mitt intresse och förhoppningsvis ville följa med mig hem.
Sagt och gjort, 100kr senare och en liten intressant bilfärd hem hit här så var hon en del av familjen. Jag kan inte påstå att Mitzui var speciellt lycklig över detta intrång utan hon satte igång med sitt fräsande, klösande och var allmänt konstig.
För första gången någonsin fann hon tydligen någon anledning att attackera sin egen matte och tillfoga henne rätt många onödigt djupa klösmärken och även en rad bitmärken här och där. Totalt oacceptabelt!
---
Det har nu gått 2 dagar med dom här hemma och det har vart väldigt upp och ner. De har vid vissa tillfällen sett ut som de lekt tillsammans, för att i nästa försöka klösa ögonen ur varanndra. Både Mitzui och Saga som de nya skottet heter (får se om jag ändrar), har försökt ta initiativ till att lära känna varanndra, men på något sätt har de slutat i fräs, klös och jagande runt varanndra i 390.
Ovant för mig, men kanske något de måste genomgå.
--
I morse var i och för sig den första morgonen jag kunde vakna med ett leende på läpparna, ropa på mina sötnosar och faktiskt ligga och gosa med dom ett slag. På varsin sida om mig så klart, men still.. Detta är framsteg!!!
(bilder kommer, så fort blogger tillåter mig!)
