Idag är en sån där typisk dag. En riktigt seg dag då man inte alls vill lämna sängen eller ta sig för at göra något vettigt. Jag har dessa dagarna väldigt ofta den senaste tiden. Har ingen energi att ta mig för att göra något alls. Från att ha gått och haft värsta energi boosten och verkligen vart i full rulle så vill jag knappt ens vakna på morgonen(läs eftermiddagen) längre.
Idag är en sån dag där mina tankar bara vandrar runt och runt och inte verkar kunna finna en pause knapp. Jag gillar inte dessa dagarna. Jag behöver få frihet, jag behöver utrymme från mig själv. Det har gått så långt nu att när jag verkligen inte kan stänga av, tystna deras skrikande så blir det musik, tygnsta skitet jag kan hitta på full effekt och sen duschen. En först iskall dusch att chocka sig själv med innan man kan låta värmen komma tillbaka. Oftast funkar inte det heller, de slutar inte mala där inne i trummlan. Och jag vet inte vad jag ska göra. Inte ens Yogan, meditationen jag började med för någon vecka sedan funkar.
Idag är en sån dag då jag bara vill dra täcket över huvudet och inte vakna förren jag ser ett ljus i tunneln. Förrens vi reder ut detta, han och jag. Jag står inte ut med att inte prata med honom, jag står inte ut med att prata med honom. Jag saknar honom mer för varje dag som går. Även om han är kort, ibland smått offörskämd i sin hjälpsamhet så..
Idag är en sån dag som aldrig borde få komma. En dag då allt ligger nära till hands. En dag man bara väntar på ska explodera över en och orskade änn mer förstörelse och devestation än tidigare. En dag då mitt badrumskåp ska hållas låst och skåpet i köket likväl så.
Idag mår jag skit..
