Dags att släpa möbler igen!

Försökte ta mig i kragen idag och satte igång med en av mina länge planerade om-möblering av lägenheten. Det är en ständig förändring, jag behöver ombyte, jag behöver ändra,förnya, flytta och bara pyssla om saker så att jag för tillfället i alla fall kan vara nöjd. När saker påverkar mig psykiskt,fysiskt eller ja, på vilket sätt som helst och jag inte mår bra. När något invaderar och inkräktar på känslan jag får av/i mitt egna hem och jag inte längre kan känna mig lugn, trygg och uppskatta mitt egna hem då måste det ändras. Ny färg måste in- senaste tiden mer och mer svart. Det måste flyttas, det kvittar om det kommer nya möbler eller det bara är samma som flyttas runt, men de måste ändras. Det måste skapas en ny bubbla, ett nytt skydd, ett nytt vakum för mig att gömma mig. 

Så det skulle nog inte förvåna någon när jag säger att den senaste månaden har gjort väldigt mycket till att jag mått så dåligt här hemma att jag inte kunnat slappna av och att jag till slut idag fick panik och satte igång med en omöblering som jag hoppas kunna hålla i sig lite längre än de 4-5 månader förra omgången höll i sig. 

Har alltid velat ha min lägenhet öppen, luftig och det vill jag fortarande. Men jag har inte direkt någonsin kunnat vara fri i mitt vardagsrum då mina grannar kunnat stirra in på en via vårt stora panorama fönster i vardagsrummet. Detta har retat gallfeber på mig många gånger, men inte nu längre. Nu kan jag slappa i min soffa och se tv, ha en fin liten myshörna och läsa mina böcker i lugn och ro, jobba på datorn(stationära) i lugn och ro och förhoppningsvis gör detta att jag kommer sitta där mer än vad som görs nu. Vad jag gjorde? Ja, världens enklaste sak hade kanske vart och satt för en stor gardin och stängt ute allt, men då hade jag förlorat sol-ljuset, den lilla sol vi får om dagarna nu. Det är tillräckligt dåligt ljus här inne ändå. Nej, jag en bokhylla fick bli mitt vapen. Ska för övrigt ut och måla baksidan snart på den tänkte jag.

Tyvärr har jag dock en ond liten känsla i magen. Att jag inte gör den renoveringen för mig själv. Att jag egentligen inte bryr mig så mycket om hur min lägenhet egentligen ser ut då jag ändå bara existerar här. Jag känner mig inte hemma här, i huset, i lägenheten, i byn överhuvudtaget. Det känns som jag gör det för någon annan. För att personen ska öppna ögonen och se saker hos mig som finns där, men som jag tidigare inte tänkt på att ta fram. Det är väldigt många saker jag på senaste tiden insett jag har gjort för denna människan. För att denna personen ska trivas och må bra, för att göra personen lycklig. Jag har velat visa mina bra sidor, velat visa hur jag egentligen är som person. Jag har valt att ta fram delar av mig som jag så länge hålt bort från andra, som jag inte orkat ta fram, men för denna personen gjort. Jag säger inte detta är dåligt, de är väll egentligen rätt bra, men samtidigt har det nog gått för fort, för mycket. Eller jag vet inte, det bara blivit så tror jag.

Tillbaka till renoveringen. Ser fram emot att bli klar, att kunna krypa upp och läsa boken där. Att kunna fortsätta in i sovrummet och låta sovrummet bli ett sovrum och inte där jag spenderar största delen av mina dagar. Det är inte hållbart! Det kan ni nog alla skriva under på. 

Återgår till att släppa runt möblerna nu. Bild kommer så klart lite senare=)

Fotnot:

Har fått en hel del undrande och fina mail från er där ute. Jag uppskatter verkligen så otroligt mycket era fina ord och ert stöd. Jag har flera påbörjade inlägg som tyvärr blivit för personliga för att kunna läggas ut, men jag försöker. 

Ni har även vart väldigt duktiga på att fråga om min jul och nyår och ja, det finns både en hel del att säga där, samtidigt inget alls. Det har blivit ett nytt och så får det väll vara. 

åter igen, tack för era mail och för att ni fortfarande är fina läsare!!