När jag väl somnar sen kommer drömmen. En dröm som för mig är den mest outhärdliga och hemska drömmen jag bara kunde få nu. Jag kastar mig runt i sängen, för att sen vakna antingen skrikandes eller vilt gråtandes med full tro att allt det jag drömt är sant. När jag inser att jag bara drömt, så blir det bara fler tårar, tills tröttheten vinner mig över och jag är tillbaka igen från början.
Det är samma återkommande dröm. Samma dröm med nya inslag varje gång något nytt händer. De första nätterna drömde jag att jag låg och kramades med honom. gosades framför en film. Låg tryggt med huvudet mot hans bröstkorg och lyssnade på hans hjärtslag tills jag somnar. Jag drömmer att jag sover, att jag håller hårt i honom och han i mig. Jag drömmer om hur mitt hjärta slår hårt även i drömmen och sen..sen bara någonstanns slår jag upp ögonen- då jag drömt att han inte finns längre, att när jag ska krama om honom så trillar mina armar bara igenom honom och jag hör ett mörkt elakt skratt långt bort-och jag slår upp ögonen, med tårarna rinnandes ner för kinderna och jag kan inte andas.
Jag kan itne berätta allt jag drömt. Det räcker med att jag sitter och ryser till varje gång jag ens tänker på det. För er kanske inte detta verkar som ngn illa mardröm utan en fin kärleksdröm och under andra omständigheter hade jag vart benägen att hålla med. Men inte nu!.
Madeleine min lilla drömtydare hade värsta "glädjen" av denna och satt mycket länge och frågade, torterade mig och analyserade minsta lilla sekund av den och ja, hennes slutsats kan jag inte påstå förvånade mig på något sätt. Vad jag dock inte kan förstå är varför jag drömmer, om jag nu redan vet VARFÖR jag gör det och hur jag känner. varför ska jag då fortfarande drömma?
Är det för att detta inte nått slutet än? Är det för att jag vet att det aldrig kommer det för mig?
Eller är det någon helt annan anlednign jag aldrig kommer att få reda på?
Nej, jag ger drömfångarna ett seriöst försök och det snabbt!
