A...B.....Tiden, valen. helgen

Ännu en helg har passerat och som vanligt har jag haft stora problem att finna min egna lilla tid. Tiden för kontemplering, uppdatering och den sedvanliga genomgång av hjärnbanken som ja så väl behöver. Letar efter 5min här och där, stänger av mig på bussen och försöker låta bli att se eller höra de överdrivet dryga fjortisarna framför mig med sin köpta kärlek i sina överdrivet fulla märkes-kassar. Suck.
Det spränger någonstanns långt bak i huvudet. Tankarna på det förgångna. Oron över vad som håller på att hända,Smärtsamma historiska moment bombarderar mitt huvud och bussen blir plötsligt helt panikartat och oförskämt trång. Jag måste av. Sätter huvudet mellan benen. Försöker andas.

Jag har inte mycket till övers för bussar. Inte tåg eller annat heller. Men jag åker. För att jag måste. Det tar mig från A till B och jag behöver oftast B. Väldigt Ofta.

Helgen bjöd på mysigt kaffedrickande med en annan Svedala bo. En långpromenad med samma och en drös med goda skratt.
Det blev ett kärt återseende av en gammal bekant som även fick en del av mina känslor som vart i koma så länge att börja brottas omkring i magen. Det är bra. Jag lovar.
Var och firade min kära morfar som blivit 77 vart jag direkt inpå fick mysigt eldsjälsbesök av gosigaste Smurf och hans följeslagare Albin.
Folket avlöste varanndra och det var en glad Vampyra som hälsade dom med öppna armar och sorget vinkade av dom med sin svarta lilla näsduk precis som förr.

Det har startats en uppsjö av nya frågetecken kring hela det här. Vi är fulkomligt fel för varanndra, men så fantastiskt rätt med. Det dalas och de guppar och de pikar när man minst anar det.
Frågetecknen blir fler och fler. Man borde sluta tänka. Borde man välja? Vad vill ja, A eller B. B brukar vara mitt mål. Vad betyder det nu? Säg..öppna ditt sinne. Vad betyder det för dig?

Är du vad jag söker? Finns du verkligen, eller har ja bara mött min fantasi igen?
Du driver mig till vansinne, du får mig att skratta,le och även gråta miljoner tårar av sorg och glädje. Bär dina tänder på min kropp, ja de syns fortfarnade och jag trivs med dom där.
Känner dina händer över min, blundar och kan svagt känna doften av ditt schampo, smaken av dina läppar och mjukheten av dina hand kring mitt ena bröst. Din röst påminner mig om en ung Ramazotti( dont ask me why) och din svaghet ömsom styrka ger dig ngt mystiskt över dig.

Vi kommer från helt skilda världar. Utåt finns inget som binder oss samman. Vår väg korsades änu en gång. Får man skylla på ödet? Jag finner mig nyfiken på dig. Rädd men nyfiken. Du spelar i en annan dimension. Upp eller ner de spelar ingen roll.
Vi delar ngt annat. En hemlighet. Ett rum av mycket.


// Vampyra