tisdag 13 maj 2008

In. Ut. Andas

Jag strävar efter att finna mitt egna liv. Min egna plats på denna gigantiska jord. Jag har dansat efter andras pipor, varit en maronett docka i deras lilla spel och försökt vara alla till lags.
Jag har kastat av mig den manteln, Jag har krossat mångas drömmar, spottat på folks önskningar och jag har givit mig in i en lek, ett spel, där jag tvivlar det finns ngt mål.

Jag kliver över lik varje morgon, duckar under samvetskval och ångestgrenarna.
Dricker mitt morgon the och dunkar mig jälv i ryggen för att ja inte givit upp än. Går igenom min sedvanliga morgonrutin och äter mina mackor över vasken.

Jag ser inte dina hinder. Jag förstår inte dina anledningar. Jag finner mina egna och dom räcker väl. Vi kan klara detta båda två. Tillsammans.
Du andas. Jag andas. Låt oss börja där. In ut. Se de funkar.

Kom. Dansa med mig. Jag sopar in liken i garderoben och gömmer mina hemligheter under mattan. Det är fritt fram. Du behöver aldrig veta.
Det är bara vi två nu.
Två ynglingar som änu inte hittat rätt i livet. Som kämpar för sitt liv.

In, ut. Andas.