Ett lite försenat erkännande...

Ni som känner mig, vet hur min fam och släkt verkligen tryckt ner mig och min stil.Mor och fars ständiga kommenterar om att jag borde växa upp. Bli mer som dom.mogen. hur mogna dom nu är, kan ju ifrågasättas.

Jag försökte på alla sätt revoltera mot dom. Jag blev radikalt feminist, bojkottade allt vad kvinnlighet heter och försökte mig till o med på att vara vegetarian och vegan ett slag.Jag har,och kommer vara väldigt generaliserande, varit rejvare, sleazare, metallare, glammare,punkare och säkert en massa mer jag inte orkar rada upp här.

Det varierades mellan galna hårfiseringar, kläderna bytades ut och fixades till så fort de kändes out-dated, De flesta kroppsdelarna piercades och jag var en riktig play piercare ett slag. Jag träffade folk som många skulle vända klacken till direkt och jag hände på hak som inte många skulle sätta sin fot på.Mina vänner tillhörde de skarorna av befolkningen som kunde klassificeras som skräckpunkare, skabb, eller bara löst trash folk. Jag försökte mig på att ha vänner som levde i sammhället, som följde dess normer och som nog ansågs väldigt normala.Funkade inte i längden.

Jag drog hem den ena killen värre än den andra och mor och fars hat och förtryck blev bara värre och värre.
Men,
Mor och far trode de funnit lyckan, när de fann att jag råkat kära ner mig i en popare, en sån där håkan hellström och the clash sak. En som kanske kunde tukta mig och få mig att bli mer normal. Och det funkade en hel del. Jag tappade mycket av mina vänner. Jag slutade med mitt smink missbruk och jag lyckades väll skapa mig en helt okei personlig stil. Dock kunde jag inte sätta rötter, jag kunde inte bli ett med det hela.

Vad som hände sen är jag knappt ens medveten om själv. Det tog nog slut med han. Jag började åter igen pendla i stil och nu står jag här. Med en garderob full av vanliga kläder.Trasiga jeans, diverse kedjor, nitar och bandtröjor. Mina rejv kläder ligger hemma hos en gammal vän och mycket av mina alternativa prylar har blvit ner packade i lådor. Kläder jag inte kan ha längre. Kläder som blivit förstort, för litet, eller bara väldigt fult.

Men vad jag ville komma till var. Jag har börjar komma tillbaka igen. Svart. Rejv. Goth, Punk. Allternativt. Jag strävar framåt, mot ytan och jag ska finna min väg tillbaka igen.

Vad jag aldrig förväntade mig att höra. Fick mitt erskännande idag;
-"ja har alltid gillat det där med långa kjolen, de snygga tröjorna, kavajen och sen de där långa håret..em dreadsen eller vad nu du sa de heter. De va mycket snyggt!" - min mor.

Ni som känner mig, vet hur min familj har trackat ner på min stil,
Nu passar det att komma med komplimanger?