För inte så länge sedan fann jag mig ett nytt sätt att tackla allt som händer i mitt liv. Ett nytt sätt att börja se saker och ting och inte bara börja härja och generalisera och bara gå på de lösryckta trådarna som det lätt kan bli.
Jag började bygga mig ett pussel. Ett pussel bestående av mina tankar..känslor.Som alltid så slänger jag ut hela högen på bordet, sen sorterar jag ut alla kantbitarna för sig och lägger dom i en hög. Sen blir det molnen som letas ut, gräset, huset eller vad nu detta pussel ska visa. Till slut har jag brottat mig ner till de 4 små hörn bitarna.
Vi kan ta ett av de mycket akutella ämnena just nu. Mina vänner. Jag ställde mig frågan för ett bra tag sedan och visste verkligen inte vad jag skulle svara på det. Jag har mycket folk i mitt liv, folk jag så gärna skulle vilja kalla mina vänner, men som det drar någonstanns i magen att göra det till. Så. jag började med att sortera ut kanterna, de egenskaper som jag bara måste finna i mina vänner. Sen blev det molnen, vilka är dom?..gräset..huset. Allt fick sina kategorier och allt genom tänktes väldigt mycket nogrannt och seriöst. Till slut stod jag med mina 4 hörnbitar och kunde lägga ihopa pusslet och då också se vad som verkligen behövdes, vilka som jag kunde sätta så nära mitt hjärta jag verkligen önskade och även vilka som kunde tacka och bocka/niga och lämna scnenen.
Jag brottades flera gånger och det var inte alltid detta systemet funkade. Men då fann jag ut andra vägar och jag har på något sätt lyckats forma ut det jag vill ha.