Låter månens vackra skrud föra mig bortom oändligheten....
Ett djupt andetag och jag lutar mig mot den kalla balkongväggen, borrar in fötterna djupare under filten och bara njuter av känslorna som flödar runt i min kropp.
Här brottas det med orden, jag delger stora delar av mitt liv, låter känslorna flöda fritt och fingrarna spela över tagentbordet efter sin vilja.
Sanningen ligger aldrig långt borta, den dryper igenom varje ord jag skriver och jag står för varje stavelse som kommer ut.. Här finns inget hysshyss, inget som är för fint/fult för att skriva om.
(om inget annat anges; bilder av Vampyra)