A perfect weekend...

Denna helgen kan lätt sammanfattas med lycka, romantik och starka känslor. Det har bubblat i magen, pirrat i tårna och dansat omkring ett ständigt leende på läpparna.

Fredagen blev så underbar som jag hoppade på, finns inget bättre ord. Vet ju hur sjukt grymma Sandra och Kevin är och hur vi har det tillsammans men var lite orolig över att presentera dom för johan även om det mest nog var nervositet och inte oro så.

Det roliga började väll redan omrking 4-isch när Sandra och Kevin trillade in här, var nere en sväng på systemet åt bejbi då han så smart glömt bort sin dricka hemma. Dock ingen fara, han kom ner tidigare och det är jag såååå glad över.

Allt blev så perfekt. Gjorde mig klar när vi kom hem från systemet, sminkade mig och var precis färdig när jag får ett sms att de kommit hit, att de stod nedanför min lägenhet. Tassade ut, kastade nycklarna och snart var min bejbi hos mig igen. *lycka*

Kände mig SÅ sjukt snygg. Kläderna var bra, håret blev bra sminket satt som ljuten...raaoow*. Till o med Sandra verka dregla lite. Och vad jag vet så håller nog Bejbi med henne där...At least I realy hope so.

Blev en snabb kram med Martin lite pussande i köket.med bejbi. Vi slog oss ner och tjötade alla, det var avslappnat, bra musik och väldigt gott sällskap. Bubblade så otroligt i magen hela tiden och jag kunde inte sluta le.

Så fort mörkret tillät det tog vi oss ner till gräsmattan och körde igång lite eldning, fick äntligen lekt en hel del med fakir stavarna och de var så skönt. Väldigt skönt. Var lite spänt och jag kände mig delvis lite nervös över att ha bejbi och hans vän där med som publik, men samtidigt så njöt jag väldigt mycket av att bara ha honom där. Första jag delar mitt eldande med, första jag kännt mig så säker på att jag velat skulle dela.

Efter detta kickade vi igång festen ordentligt. Min bacardi tropical orange korkades upp, vodkan flödade och blandades med cola eller ngt annat spännande, Cola i ena handen, Vodka i andra. Bara blanda i käften. Musiken dundrade i högtalarna och det dansades som tusan över vardagrummet. Mitzui fick stanna i sovrummet då vi satte balkongdörren på vid gavel och det spenderades nog ner tid där ute änn inne i lägenheten.
Gosade friskt med bejbi även om det inte alls var ngt karlsons klister mellan oss, blev även en massa dansande och hånglande med Sandra. Min lilla tosse-tös!

Hade det så sjukt skoj, precis exakt så som jag önskade mig att det skulle vara. Finns inget på hela kvällen jag önskar mig ändra på. Inget alls!. Fick även höra de vackraste orden en människa kan höra någon säga till en. Det värmde min själ så många 100 grader även om jag inte riktig är redo/för rädd för att säga dom tillbaka..

Kvällen avlutades med att Martin somnade på sitt medtagna liggunderlag, Marcus på en av de gamla madrasserna från min säng, Kevin och Sandra i soffan och jag och Bejbi stängde in oss i mitt sovrum....

Lördagen uppvaknande kom på tok för tidigt. Man var sjukt slö även om jag tackade min lilla lyckliga stjärna att jag inte blir bakis.Sandra som fortfarnade sov, blev insläpad i sovrummet där hon sov vidare och vi andra satte på lite go musik, slappade på balkongen, prata lite skit och bara var allmänt sega. Vid 10isch drog gänget-utom mig och Sandra (samt martin skulle vidare) ner för att köpa lite frukost. Vi satt hemma och tjötade skit och passade på och berätta om gårdagens trevliga överraskning även om den more or less hade kommit som en chock och hon blev SÅ glad för min skull. Blev lite klydd med frukosten, men till slut kom bejbi hem med ugns-pizza till en och änu en cola att göra de andra sällskap.

Under deras lilla äventyr upplevde Sandra jag och Mitzui vårt lilla egna. Hon hade lyckats hoppa från sovrumsfönstret till balkongen men när vi kom på henne och jag skulle fånga in henne så försöker hon hoppa tillbaka, men i detta fallet är fönstret iväg och hon trillar. Jag står och ser hur min älskade lilla princessa graspar efter att gå balans men bara kasar ner och trillar. Ser hur hon faller handlöst ner till våningen under. Panik.Skyndar mig ner till våningen under, lyckas till slut ragga upp ett par som är hemma. Få gå igenom deras lägenhet, sen blir det hoppa mellan balkongerna innan jag till slut får fatt på henne, livrädd skakandes på balkongen längst bort. Stackars mitt lilla hjärta.

Marcus-som också vart med på festen drog någongång vid 12 tiden och lämnade en hel del mat kvar här. made me go wii??
Vi andra då; Sandra, Kevin, jag och bejbi satte oss på balkongen, bara slappade, var sega och gjorde absolut inget vettigt allt. Helt underbart. Vi var lika tossiga som alltid.

När klockan närmade sig 17 så rundade vi väll av, drog oss ner till Netto. Jag köpte hem lite mat och sen blev de lite mer tjöt innan de tog bilen vidare och vi promenerade hem. Jag satte igång ugnen, vi gosade i sängen, bara pratade..

Gjorde något jag inte gjort på många år. Jag öppnade mitt hjärta..

Någonstanns mellan att köttet stod i ugnen och vi skulle in och duscha finner jag att Mitzui haltar. Kollar hennes tass och finner att hon har skadat den, troligvis en stukning bara men kände det så hårt, djupt inne i mitt egna hjärta. Tappade maten, tappade johan, Mitzui är mitt liv. Hon gör före allt. Försökte kolla igenom henne ordentligt, lindande om hennes tass och de var SÅ nära tårarna kom rullandes.

Fortsatte kvällen med lite mat, misslyckades maximalt och jag stör mig fett. Jag är grym kock, men de kändes så halvhjärtat att det är sjukt. Men men, får göra en ny chans åt bejbi en annan gång.
Efter maten tog vi oss en lång promenad här i Svedala. Bara gick runt i gatorna, kollade, njöt som fan att bara gå där med han. Ingen annan som stör, till och med lämnat mobilen hemma, ville inte vara medveten om klockan, omvärlden. Bara bejbi och jag och då var det allt som räknades. Hamnade nere vi en av bryggorna här.

Bejbi somnade; Jag bara njöt. Satt och tänkte, och jag är glad han inget märkte, men som bäst när jag satt där, tittade på han sovandes, lekte med fingrarna i hans hår.. Så hade jag kunnat ge han mitt hjärta.. Och jag hade inte tvekat på det.

Väl hemma, åkte mina extensions ut. Vi tog oss en underbart lååång dusch tillsammans, kröp ner i sängen och jag somnade så lyckligt leendes med hans hjärtslag mot örat.

Söndagen, bjöd på regnsmatter mot fönsterrutan och en mycket gosig vampyra. Det blev en slappande förmiddag, lite frukost, massa gos och bara vara. Bejbi hörde av sig fram o tillbaka med Martin och de blev bestämt att vi skulle till lund. Begav oss hemifrån i god tid, köpte lite dricka och jag fick en kapsyl av han att sätta i mitt halsband. Sitter han äntligen nära mitt hjärta. Bussen tuffa på och väl i Lund blev det en massa promenerade, ngr bänkar blev suttna på och de dracks mycket gos is chai på espresso house. Hittade en mysig liten skolgård där vi parkerade oss och hade det nice;

En av de många sakar jag verkligen uppskattar och näst intill älskar med Johan är det faktum att jag kan vara mig själv, att jag kan känna mig helt öppen, ärlig och jag känner verkligen att jag kan prata med honom.. Det pirrar så i mig varje gång han rör mig, varje kram och varje kyss får mig att tappa...; de låter kanske löjligt men jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte säga dessa magiska ord, men vad mina känslor säger..så visst känner jag dom....

Vid 18 isch begav vi oss ner på stationen där vi sen närmare halv mötte upp Martin, så de kunde åka tillsammans upp, Krängde lite pizza(thanks love) och sen blev de snabb biljett köp och det kortaste hejdå puss/goset jag vart med om...

Har en känsla av det kommer bli några jobbiga veckor, känslomässigt, framöver. Men jag oroar mig inte..jag omfamnar saknaden;längtan; känslorna det kommer att ge.